Aftonbladet – 11 juli 1857, sida 2

SLOTTC VIA DUSVärSKalanl, Nara LOrSGINURB, SVIN a tuarien M. Bovallius köpt för 20,000 rdr riksmynt. (Slutet följer.) Den föreslagna nya mälarebanken ooh den gemensamma ban gården vid Klara. Försök till-en närmare belysning af sammanhanget och kostnadsberäkningen i denna plan. (Eburu vi både af den offentliga diskussionen ch af ständernas hittills fattade beslut i jernvägsfrågan trott oss hafva anledning antaga, att frågan om den Ericsonska Maälarebanken och bangården i Klara sjö redan skölle kunna anses såsom besrafven åtmin tove för innevärande riksdag, lemna vi rum för ett par ytterligare artiklar i detta ämne af en författare, som i hufvudsaken delar de åsigter om dessa planer, som redan förut blifvit i Aftonblade: uttalade, och som anser sig hafva någon anledning förmoda att bemödanden ännu göras för att genomdrifva ifrågavarande äfventyrliga förslag.) I. Emot det vid första underrättelsen derom storartadt förvånande, men vid närmare vdetraktelse alltmer problematiskt vordna förslaget, att för tillvägabringande af en gemensam bangård i bufvudstaden fylla med grus tvärs öfver Riddarfjärden i Mälaren till dess en fast bank erhålles; förse denna bank med två rörliga broar och dertill hörande fästen; anlägga jernbanan öfver passagen från Riddarhustorget till Riddarholmen ; bygga två broar med sex spann, af femtio alnars vidd hvardera, öfver Norrström på ömse sidor om Strömsborg; fylla Klara sjö, med öppning blott för en båtled, samt på denna fyllning lägga grund till att bygga en bangård med stations: bus för bela hufvudstadens jernvägstrafik — angående detta förslag hafva redan åtskilliga betänkliga brister och uraktlåtenbeter blifvit anmärkta, vittnande att denna genialiska id är i stort behof af närmare pröfning, om den ens tål vid en sådan, Under vanliga förhållanden, då det anses absolut nödvändigt att med lugn besinning undersöka utförbarheten samt nyttans förhållande till kostnaden, särdeles af företag, hvilkas kostnad måste tynga på flere: generationer, och som, en gång påbörjade efter en viss plan, icke kunna förändras, om de icke afstanna genom sin egen omöjlighet, kunde man således vara nära nog förvissad, att en sådan plan, som den ifrågavarande, icke skulle komma. längre än på papperet. Men vi befinna oss nu för en liten tid — posito ända till årets slut — uti en bjelteperiod och jernvägsepok, då en stor del af rikets ständer icke synas fråga efter om en eller annan million mera springer, blott man får lånesystemet i gång. Det tyckes förhålla sig med de äkta jernvägsheroerna och systemssentusiasterna så som Tegnår skildrar det i visan om Kung Karl den unga hjelten: om något praktiskt binder möter, vore det än så stort, eller ett grundadt tvifvel derom att jernne icke på en mansålder skola underhålla sig sjeliva, så ropa de blott, alldeles som när det är fråga om att besegra en fiende: Ur vägen, moskoviter! friskt mod i gossar blål Hvad utgången blir, kan vara detsamma. Och hvad nu särskilt beträffar planen till mälarebanken, så är experimentet dessutom så djerft, att ingeniörerna med stort nöje skulle vara med om försöket. Slutligen torde ej böra glömmas att, om också omedvetet, måhända i planen ingått, hvad en tysk författare i jernvägslitteraturen lemnat oss exempel på från ett annat land i följande yttrände: In Deutschländ hat man zuweilen Schwierigkeiten gesuöcht, um einem tiächtigen leitenden. Ingeniör ein Denkmal zu setzenx (i Tyskland har man någongång uppsökt svårigheter, för att resa en minnesvård åt en dugtig ledande ingeniör.) Och ehuru frågan öm banken öfver Riddarfjärden tills vidare är, hvad penningeanslager beträffar, lemnad till främtiden af statsutskottet; 5å har idn likväl blifvit af utskottet: förordad och frågan om bangårdarne återremitterad af två stånd. När man således derjemte känner, att br öfverste Ericson har inom statsutskottet nägra vänner, hvilka väl icke sjelfve göra sig mycket besvär att nagelfara förslagets mer eller mindre mogenhet, men hyss så mycket mera blindt förtroende til allt hvad br Ericson föreslår, och, likasom par depit öfver att något motstånd emot honom kunnat vågas, synas hafva tagit på entreprenad ati genomdrifva hans en gång framkastade åsigter äfven i sådana delar, hvilka öfversten sjelt gapnolikt icke skulle envisas att vidblifva, när skäliga anmärkningar deremot göras ), så bör man äfven i afseende på inledandet af förenämde vidunderliga plan ännu icke göra sig så säker, att den ju å nyo kan uppdyka. Af denna orsak, och på det man icke derjemte i och för valet af platsen till norra bangården må taga ett steg, som man sedan till) Det finnes mer än ett, ja ganska talrika bevis på eller åtminstone anledningar till att antaga, att öfverste Erieson vid framläggandet af sin plan på intet sätt sjelf ansett densamma hvarken i dess helhet eller i särskilta delar ofelbar, utan tvärtom, så snart grundade anmärkningar blifvit gjorda, varit villig att frånträda en eller flera delar deraf. Vi återkomma längre fram till sådana obestridliga bevis just i afseende på bangårdsfrågan, och sannvolikt är, att öfversten, då han af regeringen anmodades lemna sitt utlåtande öfver komiterades förslag, blott velat framlägga sina till största de: len hemma i skrifrummet, med geografiska kartan framför ögonen, framkastade id6er, till den kraft och verkan de kunde medföra vid närmare pröfning, utan ens någon tanka på att de skulle, såsom skedde, nästan obesedt, d. v8. utan all närmare undersökning eller komitens eller andra vederbörandes hörande, antagas af regeringen såsom dess förslag. Men att de,.som skulle få. egen fördel af förslagets genomförande, ej skulle släppa det så lätt, är lika klart.