Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 3

väringens vapenöfningar i följd af kongl. propositionen rörande beväringsålderns framflyttning. Detta förslag hade ständerna enhälligt afslagit, men de hade ock enhälligt beslutat, att K. M:t skulle ega att i krigstid uppbåda hvilken klass af beväringen som helst, under förbebåll att till vapenöfning i fredstid endast uttaga den första klassen. Talaren redogjorde närmare för ordasiällningen i den ifrågavarande äsdringen i 11 4 af 1849 års kungörelse och sökte. visa, att talarens ofvanberörde uppfattning deraf var den rätta. På sådan grund fann talaren sig förhindrad att biträda hr Lallerstedts förslag, om än talaren lika med honom ansåg, att kraftiga åtgärder för ändamålet borde vidtagas. Härjemte uttalade talaren sin öfvertygelse, att regeringen sunde utan ständernas medverkan tillgöra mycket för att bereda framgång inom kort åt omfattande förslag för ordnande af försvaret på ett betryggande sätt, samt hemstälde slu!ligen till talmannen, om han icke borde vägra proposition på hr Lallerstedts framställning. Hr Stolpe ville, sedan retorikens blomsterfält blifvit skördadt, hålla sig till prosan. Det är en sanding att den svenske soldaten, som haft ett stort rykte, nu måste af bristande öfning afstå företrädet åt den utländske. Öfningen är hufvudsaken. Utan den duga föga i farans stund fribetsandan och det medborgerliga sinnet. Man öfvar istäderna dem, som servera brandsprutorna, men man vill icke att den, som skall gå mot rikets fiender, får behörig öfaing. Utskottet erkänrer, att nuvarande öfningstid för beväringen är för kort, men anser att med den föreslagna utsträckningen föga vinnas. Ville man häraf göra en slutledning, så vore det den, att tiden bör utsträckas längre, än K. M:t föreslagit. Man må tala om. förlorade arbetskrafter båst man vill; så länge andra konstitutionella länder göra uppoffringar för sitt försvarsverk, måste Sverge göra detsamma. Tal. zjorde jemförelse emellan Sverge och andra länder. Formelt hinder mot frågans behandling fann talaren cke vara förhanden. En talare hade sagt, att re-. geriogen hade medel i sina: händer att på ett mersz betryggande sätt organisera försvaret, men hr Stolpe fann det oväntadt att höra detta yttrande af den, som eljest är en sträng väktare på regeringens, utan ständernas medverkan vidtagna ätgärder. Hr Stolpe förenade sig i hr Lallerstedts förslag, med uteslutande af vilkoret om den dubbla exercistiden, emedan det borde åt regeringen öfverlemnas att bestämma, om begge beväringsklasserna skulle öfvas på olika tider eller samtidigt. Hr Hasselrot. biträdae: i .allo: hr Lallerstedis förslag. De olika klasserna af beväringen borde på olika tider öfvas, eljest blefve materielen otillräcklig. Hr Rudling yrkade återremiss, under uttryckande af den mening, att exercistiden borde bestämmas till 20 dagar. Hr Embring talade ock för återremiss, men i den syftning, att K. M:ts proposition måtte bifallas. Hr Gråå ansåg, att om man ville hafva riktigt öfvade soldater, måste de öfvas alla år, men om dette skulle ske med beväringen, blefve det alltför kostsamt. Det vore tvifvelaktigt om någon egentlig fördel genom K. M:ts förslag kunde vinnas. Saken vore ej så -påträngande, att uppskof ju icke kunde ega rum. Sedan betydliga anslag blifvit beviljade till armåas vapenöfningar, kunde med nya anslag för beväringen anstå. Tal. önskade bifall åt utskottets förslag, men då detta resultat, att döma af diskussionen, icke kunde vinnas, ville han hafva frågan till utskottet återremitterad. Emellertid begärde talaren hr Lallerstedts förslag på bordet, emiödan det vore ett nytt förslag. Hr: Hesselgren yttrade sig i samma syftning som hr Gråå, men yrkade bifall till utskottets förslag. Sedan hrr Hörnstein och Boman ännu en gång haft ordet, lemnades det åt hr Henschen, som sökte visa, att det af flere talare framstälda yrkande om 2-årig exercis för beväringen vore en ny fråga, hvarom statsutskottet sig icke utlåtit. Detta yrkande innefattade dessutom förslag om ändring i tillägget till 11 i kongl. kung:relsen den 13 Februari 1849, enligt hvilket tillägg till vapenöfningar i fredstider finge af beväringen uppbådas endast den första klassen; hvaremot de, som skulle exercera andra året, naturligtvis då hörde till 2:dra klissen af beväringen. Och som icke något utskott yttrat sig öfver den nu väckta frågan om ändring i berörde , utan tvärtom ifrågavarande tillägg varit föremål för beslut vid deona riksdag, så, och med anledning af 49 riksdagsordningen, hemstälde tal. till hr talmannen, huruvida han, som borde vaka öfver grundlagens helgd, kunde framställa någon proposition i frågan om exercis i fredstid af 2:dra klassens beväring. Sedan hr talmannen förklarat sig obehindrad framställa en sådan proposition, samt hr Henschen, med åberopande af 3:dje mom. i berörde S, yrkat frågans börd äggning, på det ståndets ledamöter måtte få tillfälle att närmare öfverväga äfven det formella af saken, så blef, efter åtskilliga ytterligare förklaringar och efter det hr Henschen förgäfves blifvit uppmanad att återtaga sitt yrkande, frågan slutligen bordlagd till nästa plenum, då ståndet, såsom vi uppgifvit, i den slutliga voteringen antog hr Lallerstedts förslag med 28 röster mot 20, som voro för bifall till utskottets förslag.