Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 2

vetande, som andra måste steg för steg gå. Jag vet ej hvad Amy och ban talat vid hvarandra då de — så mycket förmådde dock öfverstinnan och jag — råkades blott i vår åsyn och gingo fram och åter under våra ögon i trädgården. Hvad de talade vet jag icke; men jag är långt ifrån säker, att icke Amy friade eller åtminstone sade honom rent ut att han, om han blefve en snäll och en bra karl, kunde anmäla sig — olikt henne skulle det visst icke vara; ty hon förklarade många gånger för mig, att rättigheten att sjelf välja sig en maka var större på qvinnans än På mannens sida och att det var ett tyranni att det bräkades tvärtom. ; Det är således ganska möjligt. Öfversten deremot tycktes icke märka n got, så länge gossen var qvar; men sedan han farit, började äfven han liktom fatta misstankar, dem han dock aldrig yttrade för oss. Deremot gick han ofta nog under en vecka, ty sedan upp: hörde det, ned till gossens mormor, top. bk. tareenkan, som fått flytta i en liten kammare på gården. Jag, som kanske hade skarpare ögon än öfverstinnan, tyckte att öfversten efter dessa besök blef fåordigare och mera oåtkomlig för oss alla utom för Amy, som sedan nästan Å; oupphörligen blef hos honom. Andtligen blef mitt bröllop. -Öfversten illstälde det, och då de icke gjort särdeles nånga bekantskaper inom den lilla staden, voro gästerna få. Någon ing odrögligt stelt och ingsligt låg öfve: hela den högtidligheten, Äng klädde mig till brud. Mot sin vana alade hon föga och flög icke bort från äm. et. När hon fästade kransen och kronan å nitt hufvud, darrade hennes händer, det gick Ångsamt och med osäkerhet; men stel, som n på nål spetsad insekt, sattjag der och hade I... ÄN