Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 3

som hjertat säger mig äro de rätta ;;och:dessutom, om lill, Cecile vill fortsätta om den der matrosfröken, så få vi väl se huru det går. Fortsätt, lilla Cecile, det är bättre än att göra sig lärd öfver vår svaghetl! Jacobina, sade prosten skrattande, du vill icke, att qvinnan skall få göra annat än sitta hemma och sy, och ändå så vill du att bon skulle kunna bli general. Tror du då, att det är riktigt anständigt att vara general eller professor? Vi tala ej om den sakenx, fortfor Cecile. Ja, just i den vefvan friade Abraham till mig. Jag hade aldrig tänkt mig möjligheten att någon ville ba mig, och var sedan länge van vid den iden att bli en gammal mamsell.n Ja, jag tror., afbröt Jacobina, rodnande af harm, att du inte förlorat derpå, och Abraham inte heller. Med dessa ord steg hon upp häftigare än vanligt och gick ut. Nu var målet rågadt, skrattåde: brodern. Kära Augusta, gå ut och ställ till rätta, annars blir här oväder afl Prostinnan såg ledsen ut, fastän hon ej kunde låta bli att skratta. Ja, det ären vacker kommission; alltid skall jag hela, då ni andra sårat; och plåstra ihop och uppbära förargelsen. Ni kunde också kommit ihåg, att Jaceobina är ett äldre fruntimmer och anser sig utsedd att försvara sig sjelf och andra ihennes läge. Orättvisa vorenI också, ochidet der gammal mamselly sade Cecile med en tonvigt, som förargade till och med, mig. Kära Augusta, vi skol: följas åto, började Cecile; jag menade intet ondt. Gud ska:l veta, att det bland dessa gamla msmseller finnes många, många bättre menniskor än bland 0ss hustrur. De hafva ofta gått i en strängare skola än vi, de hafva åtminstone