Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 3

varr och döfvande larm. Detta lärer emellertid icke varit händelsen; under hr Costas trollstaf ordnade sig allt med den största disciplin, och den musikaliska effekten skall varit förträfflig. Hvarje kon sert slutade med folksången: God save the Queen, hvilken,utförd unisont af 2000 röster, gjorde ett i hög sta grad öfverväldi ande ;inirycks — Ett fotografiskt mästerprof Den i kri stallpalatset i Sydenham den 17 Juni gifna andra stora Händelsfesten, bestöende af oratoriet Judas Maccabeus, bevistades af drottringen och hela hofvet. Oaktadt inträdesagiften var en guine samt halfannan guio för numrerad. plats, lade 12,000 åhörare infunnit sig. I det ögonblick, då drottningen satte sig, !ogo fotograferna Negretti och Zambra en afbildning utaf hela scenen medelst deras fotografiska apparat. Det kunde anses omöjligt att taga en fotografisk bild af en församling, bestående af 12,000 menniskor utom orkestern, som utgjorde 2500 personer, ty ingen kunde förmå en sådan mennskomassa att sitta orörlig, om ock blott en half minut. Men saken är att nämde fotografer behöfva mindre tid än en sekund för. att taga en fullständig bild. Experimentet lyckades fullkomligt, och ett aftryck af. den fotografiska bilden, försedt med glas och ram, öfverlemnades åt drottningen, innan oratoriets första afdelniog ännu buvnit afslutas. — Sjelfmord 1 följd af samvetsqval. Uti en bynära Paris bade de sista tveone ären bott en man, som kallade sig Pidal, hvilken der köpt sig ett litet bus. Han jefde alldeles ensam och undvek allt on.gänge med sina grannar, hvilka dessutom icke voro många. Hans hus låg vid yitersta ändan af byn.. Han inköpte sjelf sina förnödenbeter, och var mycket ordkarg mot de bandlande. Han utdelade frikostigt allmosor åt de fattiga, som mötte bonom, och dessutom sände han icke obetydliga summor till byns mär, för att utdelas blsnd behöfvande. I brrjan af ioneverande månad bade man på en veckas tid ej: sett till Pidsl. Hans hus var tillsiängdt, och som ban var gammal, förmodade man att han plötsligt dött i sitt hem. Poliskommissarien, som blifvit underrättad omsaken, lät spränga dörren och inträngde i buset, der han fann-Pidal de uti en stiara. Liket hade redan börjat öfvergå till förruttnelse. På ett bord fann man ett bref af följande innehåll: Jag har nyligen fyllt titt 76 år. Ju Bldre jag blef, desto starkare kände jag mitt sinne nedtyngdt a ssmvetsförebråelser öfver en förbrytelse, som jag begått för många år sedan. Den menskliga rättvisan har ej nått mig, men det är en ovensklig sanning, att hvarje brott förr eller senare får sin lön; och dä jag ej baft mod att sjelf anklaga mig inför öfverbeten, straffar jag ov sjelf, å den förhoppning, att när jag försonat mitt brott här på jorden, skall Gud, inför bvars åsyn jag skall framträda, snarare förlåta mig. Jag är utan arfvingar, och allt hvad jag eger, skänker jag de fattiga, z anmodar mären att vara min exsecutor teamenti.