Aftonbladet – 7 juli 1857, sida 2

densamma tillika är ämnad att utgöra en väsentlig prydnad för hufvudstaden. os 3 SERENA De senaste underrättelserna rörande militärupproret i det engelska Ostindien låta i käa unmmdskatönklir; uvdet.är ei blott de hemden delvisa framgång det haft, som. göra det till en händelse af den mest allvärsamma art. Sin största betydelse hämtar det af den inblick det ger i sjelfva grundlaget för den engelska makten, i Ostindien, .den förfärande svaghet det afslöjar i stödet förhela den konstlade indiska eröfringsbygnaden, samt de farhågor för framtiden det i följd deraf måste alstra. . England herrskar i Indien öfver en befolkning af mer än 115 millioner menniskor med tillhjelp af tvenne armder. Den ena, sammansatt uteslutande af europeer, räknar ej fullt 20,000 man, medan den andra deremot,. som till manskap och underbefäl rekryteras . bland infödingarne, men hvars officerare -äro engelsmän, utgör närmare 230,000 man. Denna sistnämda styrka är dock ej, som. man måhända skulle vilja tro, en blott milis. Den är fullt organiserad, väl öfvad och beväpnad, lifvad af en militärisk anda, och fördelad i kantoneringsqvarter öfver hela den jättestora kolonien. En sådan armå måste, i synnerhet om den, som här till aldrastörsta delen är fallet, är väl disciplinerad, vara. ett högst kraftigt. verktyg både till anfall och försvar: Den har äfven visat sig så, och det är med den förnämligast som England vunnit sina stora eröfringar i Pendschab och i Birma, och som det nu senast. gjort fälttåget i Persien. På denna här af-så kallade seapoys och deras trohet hvilar således till aldrastörsta delen det engelska väldet i Indien. . Skulle. den en dag svigta och-i-känslan af sin styrka vända vapnen mot sina herrar, vore det säkerligen förbi med detta välde. England har derföre red en fördragsamhet, som ofta. blifvit. tadlad, men i detta fall endast var en handling af den nödvändigaste försigtighet, skonat de religiösa fördomarne och de nationella egenheterna hos den mångfald af racer och stammar, som utgjorde denna här, på samma gång dess ER tee ts En skiftande i alla förger, allt som dess olika partier bryta ljuset. Så söndersliten och aldrig aensamma var denna luftiga karakter, som kunde lyfta sig så högt och ändå beständigt hotade att falla ner i tårar. Öfverstinnan insåg mycket väl, att jag icke kunde verka något på en sådan natur, i synnerhet då den beständigt hämtade ny näring från fadren. Öfversten talade sällan; vanligtvis var ban sluten och tyst, men. kunde, när han ville, eller kanske rättare när hans lynne ville, vara intressant och förbindlig. Han kunde oaktadt det i början frånstötande i heja figuren och sättet att vara, inom få ögonblick eröfra åhörarens hela uppmärksamhet och likasom draga en trollkrets omkring sig och honom, ur hvilken man ej kunde rycka sig, Det som var tydligt var, attöfversten fordom kunnat och ännu skulle kunna tjusa nästan vem han ville, utan att man ändå vari stånd utt upphöra att frukta honom. Det var nåsonting demoniskt i hela bans;väsende, en anke af högre ordning, som kunde beherrska le svage och tjusa dem, liksom ormen, som jusar sitt offer. sid Jag hade varit i W— nära ett år, när jag nlötsligen en natt väcktes deraf; att det var å ljust i rummet; näst intill i Amys rum örde jag henne sjunga en munter matrosång och straxt derpå skynda utför trapporna. Det dröjde något innan jag förstod hvad om var å färde; min pendyl visade på tre, let var vinternatt, och ändå såg Jag det klart, å ljust var: det i rummet. Nu märkte jag, tt den motstående gafveln af ett hus reflekerade ett: flämtandesken, och nu först höreg några dofva slag på en klocka. Det var Idsvåda. Eldsvåda i en stad af idel trähus. Jag såg nu åter för mig bilden af min mor C s Z k sz b a