Aftonbladet – 4 juli 1857, sida 2

politiskt födgeni, den konseqventa instinkten: att: os oly:t och djerfi, med trampande under fötterna af alla högre sedliga makter, endast begagna tid och omstänligheter till sin egen personliga uppkomst och förlel. Det som baron Haartman med synnerligen skarpt öga uppfattat, är de hotande, sorgliga. följlerna af det kufvade Finlands underdånighetsförhålande till det öfvermäktiga, absoluiistiska Ryssland; men: i sället att; med den viljekrafi, som. stod honom. till buds, och: som en ärlig. fosterlandets son; söka safvärja dessa följder, har. baron Haartman svärtom . frivilligt. satt :sig in uti dem, för: att på detta. sätt genast flytta sig öfver, på den mäktigare sidan, iden icke, osannolika. beräkning; att hans egen person äfven derigenom komme att flyta Sfrerst, om på bekostoad af sin fosterjords heler och sanna välfård, det bekymrade hönom icke. Det är endast sanning då jag säger, att servilism, despotism, bedrägeri och korruption, just det ryska systemets karakteristiska. egenskaper, äro de trådar genom hvilkas fortspinnande baron Haartman svingat sig upp till makten, fastbållit sig der, behörrskät senaten och styrt landet. Han har, sä att säga; adopterat det ryska väldets och systemets invasion i Finland, och har icke funnit någon medtäflare i den oblyghet och djerfhet, hvarmed Han gått till väga. Deruti ligger den egentliga hemligheten af hans makt. . Så har baron Haartman för det första vid alla tillfällen skyndat att i Finlands Bamn frånsäga det, icke dess: sjeliständighet, ty nåson sådan eger det ju ej mer,. men: äfven. denmformella skuggan deraf, nemligen dess nationelt separata ställning till Ryssland, samt påpekat dess sluts liga inrangerande på samma linie med alla öfriga Rysslands sguvernementers.: Att han derigenom skändade sitt fosterlands historia och för dess sedliga lif och samhällstraditioner framkallade de mest yådliga följder, det har, såsom sagdt, icke bekymrat honom. För baron Haartman synas. begreppen nationalitet och fosterländsk . sjelfständighet, att icke tala om folklig frihet, endast vara hjernspöken hos pöbeln: Han, den förnime innehafvaren af. så många titlar och-ordnar, är helstatsman framför allt. Han kallar Petersburg vår hufvudstad och det påstås till och med att han hos kejsar Nikolaus insiouerat om rekrytering i Finländ på vanligt ryskt vis. Kejsar Nikolaus, mer slug än den servile tjenaren, tycks emellertid hafva fruktat att genom denna åtgärd helt och hållet förverka finnarnes lojala tänkesätt. Att det underdåniga nitet i alla fall icke blef obelönadt förstår sig. .Må nu någon, vore det äfven hans egna embetsbröder, söka angripa och motverka.en sådan man, en som är så nitisk för det stora. hela!Huru lätt kan icke ett dylikt försök få färg af-illvilliga separatistiska, att-icke säga upproriska tendenser, och ännu här knpäppast någon heller funnits hos oss med nog mod och sedlig viljekraft att våga utsätta sig för vådan häraf. Pressen är dömd till döfstumbet och sålunda har baron Haartwan fått sitta lugn, såsom primus inter parese, befolka senaten med sina slägtingar samt åter länsa statens.fickor, på de medel han dit -hopskrapat, I första:brytningen mellan den Nikolaiska styrelsen och den nya Alexanderskasregeringen; våren 1855, skola sbaroa Haartmansaktier emellertid..varit ganska klena. ; Hau vuppehölli sig detta år större delen af våren på sin :egendoni Lamsjöholm; han sade sig vara; öfverflödig, sutnyttjadsj svillesnu draga sig ur spelet. mms hura det varp inträffade han åter niot medlet af Juli: måoad i Helsingfors och använde nu hela sin bepröfvade statskonst, för att åter bringa sig upp, mot nådens sol. Generalguvernören Berg. blef den politiska planka han hakade sig vid, och att trampa mnationens och landets rättigheter under fötterna, blef nu, såsom-förr;-medlet...-Vidett betänkande som.kejsaren infordrade af senaten, avgående den indelta militären, inlemnade han i detta ändamål en vidlyftig skrifvelse, defi han; såsom en behaglig rökelse, först rosar den nye generalguverhörens drift, hans insigter i krigsväsendet och framhåller hurusom landets hopp hvilade på botiömi. Derpå säger: Han ätt grunden för den indel:a militären visserligen kunde vara god under Karl XI:s tid, menx.atts helä denna militär numera icke vorestidsenlig:och: anför, med sin vanliga snabbt vunna sakkännedom, såsom bevis härför, fakta ifrån Preussen; jag tror äfven från Sverge. Slutligen anhåller. han, det generalguvernören måtte sätias i tillfälle att gunstbenäget åtaga sig att ställa den indelta-militären på samma. fot och ombilda den i likhet med den värfiade! .Geaom. det:a konstgrepp vann han emellertid sin afsigt; han upptogs till nåder och blef-åter ailena herrskande vid generalguvernörens sida. a (Siutet följer.)