Aftonbladet – 4 juli 1857, sida 2

vaxljus. brunno. på toiletten .och upplyste rumjoe och framför. allt. min SAr Ben klart. ag stod-.stilla försatt, se huru. det..skulle gå. Småningom tycktes den grå dimman ljusna i spetsen, ett Par klara punkter liksom skimfade fram .derur,.småningom blefvo dessa rediga; mera tindrande, och nu-såg jag att det var ett par eldiga ögon, som med skarps blickar betraktade mig — dimman formerade sig mera tydligt, och snart stod der bakom mig en ståtlig. qvinnofigur, : svarthårig som natten, blek: som döden, med ett: gnistrand: rn ycke i sina lockar. Jag kände en isyla genomila mig.— jag blundade; men när jeg. såg upp, stod ännu-den stätliga. qvinnofiguren der. Slutligen bröts förtrollningen — det ena ljuset slocknade och jag kände mig åter fri.n Det der är ju endast inbillning, bästa Amy sade jag, trogen min plikt, men ändå rysande öfver berättelsen; ty, jag vet ej huru men det finnes ändå något, som vi icke kunna resonera. bort. .. Någonting oförklarligt, något som beständigt lockar oss in på ett forskningefält, der vi ingenting kunna få veta. Inbillning — vill du se figuren Mm Nej, nejl Se bär! (Amy skyndade efter. en portfölj Jag bar två gånger a sett henne, alltid samma dag, pingstdagen — vi äro nu bekanta, jag är ej rädd för henne. Se bärhennes bild., Det var en svartklädd qvinna med: ett trinande uttryck i det bleka, afmagrade ansigtet, men med ett par lifliga, fastän skarpa ögon, en hög, ren panna och ett blixtrance juvelsmycke 1 de nattsvarta lockarne. pJag ritade det förlidet är, sade Amy, iedan jag sett henne två gånger., Det ör väl ritadto,: yttrade jag. i sn nej, jag fuskar; jag: ville vara en Rafael — men vi qvinnor äro dömda att rita — avigt rita — små näpna blommor, fjärilar,