Aftonbladet – 3 juli 1857, sida 2

olika ändamål, att de ej kunde ställas tillsammans. Högst olämpligt skulle äfven vara om kadetten, titan föregående praktisk tjenstgöring, skulle omedelbart efter sin elementära militärkurs öfvergå till de högre teoretiska mili.ärstudierna. Teal. trodde ej, att Sverge har så egsa förhållanden, att det kan undvara hvad andra länder för sin militärbildning ansett nödvändigt. Hr Stjernsvärd ansåg att i afseende på armöns pensionering ingen skilnad borde göras emellan de redan afskedade och icke afskedade, de må tillhöra den indelta eller värfvade armån, och sökte, med anledning af frih. Tersmedens yttrande om den stora skilnaden emellan befälets tjenstgöringstid vid den värfvade och indelta armån, visa att de tjensten åtföljande skyldigheter, som ålåge det senare under tiden mellan mötena, vore ganska mångfaldiga och i hög grad upptoge dess tid. Talaren besvarade åtskilliga andra mot hans första anförande gjorda anmärkningar och yrkade fortfarande, att hela punkten om armåns pensionering måtte återremitteras. ; Frih. Leyonhufvud, 4. sökte med kalkyler visa otillräckligheten af garnisonsofficerarnes aflöning samt olämpligheten och obilligheten af de nedsättningar utskottet föreslagit i afseende på ingeniörkåren och topografiska kåren samt lifbeväringsregementet. Hvad det sistnämda regementet beträffade, vore, efter talarens förmenande, någon indragning deraf ej möjlig, då befälet vid Uplands och Södermanlands regementen, hvilka man föreslagit skulle öfvertaga exercisen med Stockholms stads och läns beväring, redan hade så stort antal af sin egen beväring att öfva som de möjligen kunde medhinna. Så vore äfven fallet med hufvudstadens garnisonsregementen. I afseende på beväringens öfoingar: och det dertill begärda anslaget yttrade talaren, det hanhoppats, att jub:et öfver novembertraktaten åtföljts af mera allvar och kraft i handling, än man i frågan om rikets försvar tyckes vara benägen att utveckla. Talaren framhöll slutligen, med anledning af den klena kroppsbygnad, som man alltmera anmärker hos beväringen, nödvändigheten af gymnastiska öfningar i folk.. skolorna, och anförde som bevis derpå; att under loppet af 5 år ej mindre än 27,000, eller öfver en fjerdedel af de beväriogsskyldige, blifvit kasserade. Rikets ständer borde derföre hos K. M:t anhålla om sådana öfniugars införande i folkskolorna. JT Grefve von Platen gladde sig åt, att alla, som uppträdt i denna fråga, visat ett varmt intresse för landets försvar; Endast i fråga om sättet hade åsigterna varit olika. För sin del trodde han dock, att åsigterna kunde förmedlas så, att redan nu något kunde åstadkommas. Detta skedde bäst derigenom, att rikets ständer öfverenskomme att uttrycka en önskan, hufvudsakligen instämmande med en af en enskilt representant redan väckt motion om upprättande af ett förslag till ordnande af rikets försvarsangelägenheter; att härvid tages i betraktande icke endast våra naturliga, utan äfven de militära förhållanden, som i vårt land förefinnas; att man icke endast fäster sig vid vårt lands, utan äfven andra länders organisationer. Det af K. M:t begärda anslag för så väl indelta armåns som beväringens utvidgade vapenöfningar borde beviljas, men talaren: ansåg fördelaktigare om beväringens exercis fördelades på 2:ne år i stället för på ett, icke blott ur militärisk, utan äfven ekonomisk synpunkt; icke för så vidt att kostnaden blefve mindre, utan emedan de, som genom dessa öfningar beröfvas mödiga arbetskrafter, alltid lättare kunde undvara dem för en kort tid än under en längre. Prosten Söderberg hade hört tvifvelsmål framställas om tjenligheten af Slitö hamns befästande, enär densamma icke skulle vara tillgänglig för större fartyg. Talaren ådagalade, att utaf de flera inloppen till denna hamn kan det ena passeras af de största fregatter. Flera af de nya befästningarne vore redan färdiga, och det vore en misshushållning att rifva ned hvad man redan -bygt upp. Förordade bifall till Kongl. Maj:ts proposition om anslag till dessa befästningsarbeten. Hr Hjerta, L. J. uttryckte sin tillfredsställelse öfss—ver att i en fråga, der så mycken olikhet i åsigter egt rum, iogen bitterhet nu visat sig, och såg bäri en ytterligare fördel af ståndens sammanträdande till gemensamrnha. öfverläggningar. Hvad frågan: sjelf betröffade, gälde det nu att lösa problemet att åstadkomma ett tillräckligt försvar med de tillgångar landet eger, och för detta ändamål hade talaren fästat uppmärksamheten på Sehweiz och Danmarks inrättningar i detta hänseende. En annan talare hade visserligen sökt förminska värdet af det från det förra landet hämtade exemplet, men det faktum qvarstode dock, att de kostnader Schweiz använde på sitt försvarsverk endast uppginge till en tredje-, del at hvad de närgräusande tyska staterna använde derpå, på samma gång det hade en långt starkare arm6. Man hade sagt, att genom ett sådant för-svarssystem som det schweiziska ett ofantligt antal armar drages ifrån näringarne, hvilka följaktligen der-igenom skulle komma i en tryckt ställning. Att så ej behöfde blifva fallet, visade bäst Schweiz sjelf, som ej blott årligen exporterade en betydlig qvantitet spanmål: och ladugårdsprodukter; utan hvars industri äfven stode högre än nägot annat lands i verlden, Eoglands ej en gång undantagen. Tal. hade funnit detta faktum så märkligt, att det i hans tanka borde tilldragit sig regeringens synnerliga uppmärksamhet. Hvad den gotländska nationalbeväringen betråffade, som hade en organisation snarlik den schweiziska, skulle det varit intressant att få höra landshöfdingen och militärbefälhafvaren yttra någonting derom. Det hade dock ej skett Det af grefve von Platen väckta förslag fann tal. lämpligt och ville endast såsom önskligt föreslå det tillägget, att vid nationalförsvarets ordnande äfven toges i betraktande, huruvida ej ett större antal beväringsmanskap skulle kunna öfvas af befälet än nu. I afseende på krigsakademien vid Karlberg hsn ej förslaget om dess fullkomliga upphäfvande för tjenligt. Sakkunniga militärer, med hvilka han talat, vore ej obenägna för en reform, men fruktade för en total omstörtning. Det vore skäl att vidblifva afdelningens förslag. Lönetörhöjningen för lifbeväringen fann tal. billig, men ville som varning för dess beviljande i klump erinra om, huru vid tördelningen af ett dylikt anslag till samma regemente för nägra år sedan chefen ensam fått sig tilldelad hälften, medan underlöjnanterna fått nöja sig med en obetydlighet. Då inga flera talare anmält sig, förklarade Iandtmarskalken de gemensamma öfverläggningarne om landt örsvaret slutade och sammanträdet upplöstes kl. 3e m: flamancam äAfvarlägdning rärande