Aftonbladet – 3 juli 1857, sida 2

afgifterna, förhållit sig till den svenska som 67 till 33: Ifrågavarande konsulsposts aflöning har förut tillhört den klass, inom hvilken aflöningen beräknas efter fartygens lästetal. Nu har den blifvit upptagen iden klass, för hvilken bestämd lön är stadgad, hvilken utgår af förberörde fond. Vidare upplyses, att ett ringa antal svenska och norska fartyg gå till Archangel, men att en betydlig han delzrörelse med ryska fartyg bedrifves mellan nämde stad och norska hamnar. Man finner häraf, att hvarje tillökning i -afgifterna för konsulatväsendet drabbar Sverge allena, hvaremot Norges förbindelser med -Archangel äro, såsom norska regeringen uttrycker sig, jemförda med Sverges, af långt öfvervägande vigt. Detta anfördes af bemälde regering såsom skäl för en löneförhöjning, till hvilken Norge icke det ringaste behöfver bidraga. Målet behandlades i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 12 Januari: 1856, och föredrogs afl: frih. Stjerneld gemensamt med hr--Fåhraus. Den förre anförde att han ansåg sig böra instämma i hvad af kommerskollegium blifvit yttradt rörande obehöfligheten för Sverges handel att i Arcbangel bibehålla en konsul med högt traktamente, och att våra intressen kunde : likasom tillförene vårdas af en på platsen boende handlande; men att då norska regeringen tydligen visat nyttan. för Norges han) delsintressen af att i Archangel ega en kon-. sul af så obestridlig skicklighet som (norrmannen) . Fleischer, fann statsministern sigl böra föreslå lönförhöjningen. Häruti instämde de tillstädesvarande ledamöterna af svenska statsrådet, och de norska visade ej heller någon motsträfvighet i detta fall. Redan vidl tvenne föregående riksdagar hade konstitutionsutskotten anmärkt, att en något för stor undfallenhet visat sig för anspråk, som icke deraf varit förtjenta: : Det nuvarande anmärker, att konungens rådgifvare icke gjort tillbörligt afseende på befintlig olikhet mellan Sverges och Norges fördel, utan för den senare åsidosatt den förra. Frih. Paykull upprepar i sin reservation de af frih. Stjerneld anförda skäl, och anser, att. man endast bort taga i betraktande sakens vigt och beskaffenhet utan någon sidoblick på andra förhållanden, som.dermed icke ega gemenskap. Prosten Söderberg-sförklarar, att han i denna svårlösliga (?) och grannlaga fråga icke ansett utskottet ha: haft tillfyllestgörande skäl för sin anmärkning. ; j Af dessa här i korthet refererade anmärkningspunkter synes oss den 4:de genom den klandrade åtgärdens stora praktiskt konstitutionella betydelse; genom dess inflytande på landtregeringen och på en talrik tjenstemannapersonals. blifvande : ställning ostridigt vara den vigtigaste, och: det är tillfredsställande att finna konstitutionsutskottet i detta afseende hafva delat samma åsigt,som uttalats af en -bland våra skarpsinnigaste rättslärda och af hela landets opinion i allmänhet. Dernäst påkallas uppmärksamheten i främsta rummet af 6:te anmärkningsanledningen, der frågan innebär ett groft förbiseende af en: bland svenska folkets urgamla. frioch rättigheter, dess beskattningsrätt.. Punkterna 10 och 11 ådagalögga, den förra hemlighetsmakeriets och allenastyrelsebegärets skuggrädsla för sjelfva rådgifvarepersonalen,. den senare en nära till fullkomlig: förgätenhbet af Sverges intressen drifven åhåga att behaga Norge. Af det i.den första. punkten frambafda förhållandet lärer mar huru -rådgifvarne uppfatta sitt kall i fråga om det: på förvaltningens gång så djupt ingripande befordringssystemet. Andra och tredje punkterna visa den ringa vigt man fasver vid ständernas Onuskumugery och buru föga benägen man är att iohämta deras tanka. Sjunde punkten lägger i dagen en hos landets regering betänklig benägenhet för meningsombyten; den åttonde åter en sällsam glömskhet.i afseende på en i ämnet så nyligen som år 1849 utfärdal skrifvelse. Af vida mindre vigt än de nu antydda anmärkningarne förekommer oss den nionde, och i fråga om den: femte. torde måhända blifva tvifvel underkastadt, buruvida ej, sedan den -konstgjorda förbittringen emot Köping-Hult-bolaget afsvalnat, flertalet torde instämma i professor Lindgrens reservation, hvilken bland alla dem, som.rörande anmärkningspunkterna i allmänhet blifvit: afgifna, synes oss vara. den enda, som kan förtjena afseende: Såsom någonting för detta dechargebetänkande eget må nämnas, att de flesta bland de gjorda. anmärkningarne, såsom den 2, 4, 5, 6, 7, 10 och 11,-riktats emot redan afgångna föredragande, nemligen grefve Sparre, friberre Palmstjerna, friherre Stjerneld och hr Fåhreus, hvilka numera befinna sig i en ställning, som tämligen tryggar dem för 107 paragrafens tillämpning. : Då nu andra och nionde punkterna ej afse någon föredragande, så är det blott tredje punkten och den föredragande, nemligen grefve Gyldenstolpe, mot hvilken anmärkning der blifvit framstäld, som kunna praktiskt komma i betraktande: Af en reservation i betänkandet upplyses man, att 5:te och 6:te anmärkningspunkterna (båda riktade emot hr Fåhraeus) inom utskottet afgjorts utan votering. — Kongl. Maj:t har under den 30 sistlidne: Juni befalt, att hennes kongl. höghet hertiginnans af Östergötland Sophias namnsdag den 15 Maj PO 6 ÖR Py. FÖRAS . pA JR I lågAR SE VARA VAS Tysk SE ENAT