Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 3

JUVE SAUSUD, SVIT VILJA DIY OIMCEFrart, DOFaC derjtmit åtminstone i hvarje militärdistrikt en militärskols inrättas, under ledning af skickliga officerare och hvarest undervisningen kostnadsfritt meddelades. Alla lönlösa platser skulle dessutom försvinna, och hvar och en, söm blifvit utnämd till officer eller antagen till underofficer, erhålla den lön som tillkomme hans grad. RIKSDAGEN. Rikets Ständers gemensamma öfverläggning rörande landtförsvaret. Andra sammanträdet. Den 30 Juni kl. 5 e. m. Då ett par talare, som uppropades, ej voro tillstädes, så lemnades ordet först åt hr Hasselrot, hvilken började med-den förklaring, att han avsåg vårt försvarsverk böra ytterst och hufvudsakligen hvila på en folkbeväpning, som vore väl ordnad och inrättad samt väl öfvad. -Om denna mening ansåg han de flesta vara ense, ehuru man icke hunnit blifva ense om detaljerna af och sättet för denna folkbeväpniogs ordnande. Då emellertid hr Hasselrotsmening fullkomligt öfverensstämde med de åsigter, som voro uttryckta i en nyligen utkommen brosehyr, hvaror en t talare dagen förut uppläst åtskilliga sidor, men icke , Ji sammanhang, så uppläste talaren nu de hufvudsakliga delarne af nämde broschyr, utan att öfverhoppa något. Broschyrförfattarens öfvertygelse om nödvändigheten af en stark: folkbeväpning delade talaren till alla delar. Han ansåg nemligen, att man icke på annat sätt kunde vinna ändamålet, ett fullkomligt betryggande försvarsverk. Äfven om man utsträckte beväringsöfningarne till 30 dagar, så skulle man icke dermed vinna sitt syftemål, ty på så kort tid hinner , j män icke ombilda menpniskan. För att ynglingen skall blifva färdig att med liten öfning såsom stridbar man kunna inträda i ledet erfordras ucdervisning redan i gosseåldern, då en stor del af soldat bildningen kan inhämtas så godt som på lek och , j med lätthet. Den intelektuella undervisningen i , skolorna borde omvexla med vissa timmars öfningar ;Ji gymnastik, marsch, vändningar, enklare vapepföring och äfven i skjutkonst, öfningar, som verka välgörände lika mycket för själen som kroppen. Talaren hade sjelf erfarit saöningen af denna sats. Han hade redan såsom gosse med :;andra lekkamrater bildat små kårer med befäl och underbefäl, hvilka sökt utföra de militäriska öfningarne på samma sätt som I de sett militären göra, och hans järare bade äfven ibland om söndagseftermiddagarne samlat gossarne till sådana lekar. Följden deraf hade talaren funnit, då han inträdde i beväringens leder och såg sig redan på förband kunna mycket mera än de fleste-anidra beväringsynglingarne i hvad som till militäröfdÅningarne börde. Den öfning, som gossarne finge i I skolan, borde af yngliogarne sedermera fortsättas på Åsså sätt, att de om sommaren på vissa söndagseftermiddagar samlades. Sålunda skulle ynglingen utan någon känbar tunga blifva så förberedd, att han snart kunde efter en kort tillkommande öfning in sättas i Jedet mellan de gamia soldaterna och der göra skäl för sig. Endast på detta sätt kunde, enligt talarens förmenande, en stark foikbeväpning åstadkommas utan alltför stora uppoffringar, och hr Hasselrot slutade med en varm uppmaning till representationen att betänka, att det gäller den skandinaviska stammens sjelfbestånd, våra barns vara eller icke vara. Doktor Säve fann, i afseende på anslagen till vapenöfningarne, att utskottet välbetänkt. tillstyrkt sådana till den indelta armåns vapenöfningar. I fråga åter om beväringen, ville talaren erinra, att vi vd ett anfall af vår östra granne omöjligen knana försvara oss med den stående armen, som blott uppgår till omkriong..30,000 man, utan en välöfvad beväring. Att vägra 2 le till dessa öfoingar är att gifva sig i fiendens våld. Väl bade talaren hört, att vid riksdagens början någon uttalat den förmodan, att vårt lands belägenhet skulle göra det omöjligt för oss att försvara o89, Om fienden på allvar ville försöka vårt underkufgande; men talaren ville icke förmoda, att många skulle öfverlemna sig till en så farlig och beklaglig misströstav. Väl äro vi ett rioga folk till antalet, men äfven om det låge sanning i den odalmans ord, som i förra sammanträdet sagt, att allmogeni allmänhet med stört missnöje erfarit, att förslager blifvit väckta om Jn allmännare väpenplikt, så borde vi icke misströsta. Äfven öm. sinnesstämningen vore sådan bland folket, så borde den: blott föranled: oss att icke nu begära alltför mycket, utan i stället bifalla K. M:ts begäran om anslag till 30 dagårs öfning. Dessa: 30 dagar kunde icke anses för mycket, då andra länders beväring öfvas i 2 eller 3 år. Äfven talaren hade förut varit bland dem, som ansett att den fysiska kraften, det moraliska och fysiska modet jemte någon skicklighet i skjutkonst skulle vara det väsentligaste för soldaten; men under ett längre vistande i Frankrike hade han lärt annat. För att begripa franska folkets stora militäriska rykte, fordras det att bafva erfarit huru ibärdigt och uth Mligt ungdomen i hela två åren öfvas till militärtjensten; huru den indelas till sina vissa kårer med ärorika namn, som höja dess sjelfkänsla; buru all dess utredning af vapen, tross, sjukattiralj 0. 8. v. är i det utmärktaste och fullständigaste skick; huru det står öppet för hvarje soldat att, utan afseende på börd eller stånd, endast på grund af sin egen :förtjenst, vinna befordran till de högsta grader, samt huru den krigsman,) som hemkommer blesserad, blir omhuldad för hela sitt återstående lif med en pension, tillräcklig för hans sorgfria uppehälle. Äfven Sverge måste, enligt hr Säves tanke, icke underlåta att beträda denna väg i fråga om sitt försvar, folket måste bevilja, hvad som icke kan uppskjutas; faran blir allt större, desto längre man uppskjuter med saken. Äfven med afseende på att det deltagande, som komiterade för försvarsverkets ordnande föreslagit att Norge skall vidkännas, nå kunna blifva bestämdt, böra svenska folkombuden bifalla hvad K. M:t äskat. Man hade anfört, att. ständerna redan genom ett föregående beslut om beväringsålderns framflyttning bundit händerna på sig och derföre nu icke skulle kunna befalla medel till beväringsöfningarnes längre utsträckning; men detta vore så mycket mera ett misstag, som beväriogsmötenas lävgd icke beror på någon af konung och ständer antagen lag; utan på konungens ordres och de anslag, som dertill fonnits att tillgå. i IE fråga om krigsakademien beklagade talaren, ait afdelningens förslag icke vubnit mera afseende; den förberedande allmänna bildningen kan: och bör inhämtas i de alimänna skolorna; talaren fann det olämpI ligt att densamma skall inhämtas i tillämpningsskolorra, emedan sådant blir vida dyrare och förrycker den all ränna plan, hvarefter undervisningsverket il landet är: ordnadt. . I Frankrike. följer. man. också den grundsatsen, att den: förberedande. undervisningen erhålles i de allmänna skolorna, och att militär. j: läroverken äro blott tillämpningsskolor. Man lägger här i allmänhet för mycken vigt på att vid krigsskolan. inhämta den föregående disciplinen och kroppsliga bildningen... Den borde stå att vinna i alla all männa skolor. Det är sorgligt att se hurn:i de allli männa skolorna, synnerligen i. dem som sakna gym-i nästikinrättningar, gossarne komma från. undervisj ningstimmarne med fallet niod och redsjänket bröst. Då:nu regementenas officerare få högre aflöning, så irödde? talaren det: väl icke böra blifva omöjligt att få en del af dem att åtaga sig. skolungdomens hand!: ledning i gymnastiska öfningar, eller åtminstone ett slags inspektion öfver desamma. Hvad man brukar anföra om kadetternas öfning i fälttjenst öch förmågan att b å icke påjde ståendet ygga föltverk upphäfver tidel icke på 11 er NNE Se Af Fr SL0Q PP (M FM — rm mm PR Ch Ar VV KK RR sm kd RNA RT RT TER RE RR EE TE -