Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 3

UTRIKES Dagens södra poster me Vörde tidningar från London af den 23, Paris oc) Bi ! af den 24, Börlin soc ilsm avs af den 25 samt KiJveuboron af den 27 dinnes. DANMARK. Den bekante författ:ren professor Molbech (den älire) har aflidit i Köpenhamn. FRANKRIKE. Dea sista manöver regeringen använde för at hindra en farligaste af kandidaterna, geaeral Cavaignecs val, bestod deruti, att bon förmådde några valmän att personligen vända ig till honom och afforåra honom svar på frågan, om han skulle aflägga ed på författingen eller icke. Generalen vägrade att sg-ara härpå, och valmännen, hvilka icke utan 3köl togo detta för ett indirekt nej, förenade sig då om ait offentligen återkalla i minnet, hurusom Cavaignac redan år 1852 först lät sälja sig, men derefter vägrade ait gå eden. samt att varaa för understödjandet af en illojal och onyttiz demonstration, såsom Cavaignaes val nu blefve. Det är tydligt, att regeringer högst ogerna såg Cavaignac ellsr någon af de oppositionella kandidaterna vald, och säker ir, att ett sådant misstroendevotum, i synnerhet i Paris, kunde bereda kejraren sllvarsamt obehag. Men betydelsen af oppositionens s:3er i flera eller förre valkietsar skall dock zäsentligen komma att bero på de valdez uppförande derefter; i fall de aflägga eden — ;ch i Frankrike, der hvarje öfver 50 år gamnal politisk person svurit minst tre eller fyra sådana eder, kunna samvetsskrupler icke hålla aågon tillbaka — kunna de bilda sig till en särna för det alltjemt rådande missnöjet med !et bestående; de kunna väcka något intresse ör lagstiftande kårens hittills med nästan ullkomlig tystnad förbigångna förhandlingar, 4åter kalla till lif den allmänna andan, hvil ken alltsedan December 1851 varit alldeles qväfd, samt bana vägen för en reform af det sestående, möjligen en revolution; men om de deremot, hvilket med större sannolikhet san antegas, vägra att aflägga eden, kunna 1e törhända ställa till en hel hop uppståndelse och bringa ögonblickets lidelser i våld såm svallning, men någon revolution skola de dock icke frammana, och deras demonstradon skall efter förloppet af ett par månader vara glömd. Utgången af inalles 256 definitiva val, af bvilkablott 8 tillhöra oppositionen, är nu känd. I 6 valkretsar är valet oafgjordt, hvarföre nya val der komma att ske. Enligt de: organiska dekretet af den 2 Februari 1852 om valen till lagstiftande kåren är nemligen ingen att anse såsom vald, med mindre han erhållit: 1) absolut majoritet af de afgifna rösterna, ocn 2) tillika minst en fjerdedel af samtlige de i kretsen inskrifne valmännen; uppfyller. han. icke: dessa vilkor, skall nytt val företagas andra söndagen efter kungörandet af det förstas utgång (således i närvarande fall den 5 Juli), och vid detta nya val gäller den relativa majoriteten; utan afseende på de röstandes antal; blir röstantalet like, fäller åldern utslaget. Den rätta betydelsen af det nu fullbordade valet får man ej genota att taga i betraktande, huru många kandidater oppositionen drifvit igenom, utan först genom en granskning sf förhållandet mellan de för och mot regeringen afgifna rösterna. År 1852 voro i Paris 338,843 valmän inskrifne. af hvilka 246,073 röstade, hvaremot 92.770 afhöllo -sig från omröstningen; år 1857 utgjorde hela antalet valmän 356,069, af hvilka 206,8235 röstade och 149,244 icke röstade;l likgiltigheten för valförrättningen har således i år varit mycket större än år 1852. Af de 246,073 rösterna år 1852 afgåfvos 134,487 för regeringen och 87,778 emot henne; af de 206 825 rösterna år 1857 tillföllo blott 110,523 regeringen och 96,299 oppositionen; denna sistnämda har således under loppet af 5 år vunnit icke ringa styrka, hvaremot regeringen förlorat. Det vore emellertid oriktigt att tilläzga dessa fakta någon synnerlig -betydelse; till och med om de icke uteslutande gälde Paris, hvars oroliga befolkning uader alla tider haft sin största fröjd af. att vara motståndare till den rådande styrelsen, utam afseende på om hon varit en legitim raonarki, en konstitutionelt folkvald morarki, en demokratisk republik eller ett socialt-despotiskt kejsardöme, så är likväl klart, att en opposition, som blott räknar ett halft eller ett helt tjog medlemmar, icke skall förmå uträtta någonting uti den vanmäktiga lagstiftande kåren, hyars sessioner till på köpet äro hemliga, eller att dess verksamhet åtminstone i alla bändelser skall vara så långsam, ait nationen i sin otålighet icke kan samla sig omkring denna kärna. Den mest. träffande karakteristik öfver de franska valen har lemnats af Timee, som i en artikel anmärker, att det varit bättre, .om kejsaren behållit. den förra kammaren och förlängt dess lifstid på. ytterligare fem år, efter som. han ändock Jagt sitt, inflytande. på. valmännen i vågskålen. mot alla. dem, som. visat minsta -prof på sjelfständighet mot regeringen; men:-kejsaren har. väl önskat. att genom en ny akt konstatera den allmänna rösträtten, .hvilken: han. har att ; tacka för sitt tillträde till tronen ; förmodligen har han väl också känt den egendomliga oro, som medföljer despoismen ; just denna fullkomliga apati hos fransmännen har ingifvit honom bekymmer; det ugn, som -var hans. eget verk, har förskräckt .. honom, och han; torde funnit en lättnad uti !! utt bryta den hemska tystnaden, emedan en a lemonstration, eller till och med ett litet tuj! nult vore bättre än det stilla rufvandet på REAR I-II Rv RA RR fr KL RR AL LR -— 0 åh rs AM