Hr L. J. Hjerta erinräde om det alla debatter ol försvarsverket sedan lång tid tillbaka: genomgåend grunddrag, att militären och regeringspartiet städ: uppbäfc ett sorgens skri öfver ständernas njugghet aiseende å medel till försvarsverket, och detta oak tadt ständernas ständigt växande frikostighet, sor alltid vid en följande riksdag beviljat mer än vi den föregående blifvit begärdt. Oaktadt statsuisko! tet nu gåit ganska långt, hörde man dock de offi cieile upphäfva alldeles samma klagorop. Ustaland åsigt, att vi ej böra, i våra fienders iotresst stiönma våra krafter på vanmäktiga försök st åstadkomma en stor linieflotta eller på anläggninge af alliför stora befästninger, utan ytterst Wygga os vid det lefvande försvaret genom folkets beväpaande aosåg sig talaren böra något nirmare antyda egeut iga grunden till folkets öfverklagade obenägenha wti för detta ändamål tillsläppa peaniogar och tid Och trodde talaren, att grunden till denna obenä gerhet bör sökas i den icke utan skäl framstäld: 20märkningen, ast man ej hushållar med de fö vissa ändamål gifoa medlen, samt utl en af egan in sigt och andra länders erfarenuhet härflytande in stinkt, som säger folket, att försvarsverket kan or ganiseras på ett ändamålsenligt sätt, utan at mnediaga landets krafter till den grad, som hä blifvit ifrågasatt. Men i stället att med anledaing häraf vidtaga några åtgärder till åstadkommande a: ena bättre organisation och framläggandet af förslag lerom fir folkets ombud ha alla förslag om er folkbeväpnivgs införande, långt ifrån att underkasia: en gruadlig kritik, blifvit tvärt afvisade såsom innefattande fröet till revolutionära stämplingar och ned stereotypa loford öfver indelningsverket. Uade sådana omständigheter må man ej undra på folket ifrågavarande obenägenhet. Främmande länder, hvilkas exempel i hvad militärväsendet angår man eljest så gerna följer, förete likväl i afseende på folkbeväpniogar och deras resultater förhållanden, som val förtjenat att åtminstone tagas i öfvervägande Men våra fackmän vis. mot allt sådant en så algjord motvilja, ait t. ex. den schweiziska militärorganisationen, som likväl lemnar så öfverraskande resultater och helt nyligen i politiskt hänseende buri: så 1, sande frukter, ej ens fin-es af någon enda förfatlare inom vår militärlitteratur behandlad. Enahanda vore förhållandet med Danmarks, af landets invånare mycket omtyckta militärorganisation. Äfven måste det väcka någon förvåning, att den förträffliga orgaaisationen saf Gotlands nationalbeväring ieke för längesedan ådragit sig mera uppmärksamhet, och mera sfseendea derpå blifvit fästadt vid ordnaxdet af för hållandena inom riket i öfrigt. Tal. hade velat erora om allt deita, på det man ej vid hvarje riksdag måtte årerkomma med stereotypa uttryck om folkets obenägenhet att bevilja medel till sitt försvar, och boppades han, att det sätt hvarpå frågan kom:.:e att behandlas i stånden, skall förmå regeringen att blifva betänkt på en mera genomgripande reorganisasion af vårt försvarsväsen och att för detta ändamål utsända unga militärer att taga reda på andra länders organisationer och tillse hvad deraf kan vara tilllämpligt hos oss. Petter Jönsson i Träslända af Jönköpings län uppträdde för att gendrifva den föregående talarens uttryckta förmodan, att bondeståndet skulle varit mera benäget att bevilja medel till försvarsverket, om regeringen framkommit med ett förslag, som åsyftat införandet af en allmän folkbeväpning. Såsom ett vittnesbörd om hvad man i detta hänseende tänkte i landet anförde P. Jönsson, att då vid riksdagens början en ledamot af bondeståndet väckte imotion om folkbeväpning, kommo från flera håll bref, deri man frågade hvad väg motionären ämnade fara hem från riksdagen? Eao hvar vore beredd att då det gäller försvara fåderneslandet, men vi ha ett jordbruk, ett fädernesland, som behöfver på annat sätt förbättras än med vapen. För att blifva qvitt de forntida utvlottningarne hade bondeståndet en gång gått in på knektekontrakten och ville ej nu ha den gamla tiden tillbaka. Huru stode det väl till med jordbruket på Gotland, hvars exempel man åberopat? På samma sätt skulle det gå med jordbruket här, om folket skulle i ungdomen börja öfva sig i krigskonsten. Och huru skulle man få det erforderliga befälet utan ökade kostnader? Att i hvar socken få officerare, under hvilka man skulle stå tills man uppnått 45 års ålder, vore ej heller någonting ait efcertrakta. Den nuvarande beväringsexcercisen vore ej så onytiig som man förmenat. Den lemnade väl något qvar i takten. Uraktlåtenheten att framkomma med förslag i den omtalade syftningen komme ej att föranleda bondeståndet att vägra de begärda anslagen; man skulle snarare hålla regeringen räkning för det hon ej framkommit med dylikt. Hr G. H. Ehrenhof talade för beviljandet af tilläckliga löner åt militärbefälet, och ansåg d-t man hade någon måttstock på minimum för hvad en subalternofficer i garnisonstjenst kan behöfva af den åsigt, som uttala: sig hos medlemmarne af det stånd, som företrädesvis skall anses hylla sparsamhet och enkla seder, och hvilka anseit 7 rdr om dagen eller 2500 rdr om året vara det minsta hvarmed de kunna åtnöja sig. General Lefren instämde med hr af Klint i hvad denne anfört om generalstaben och Slitö befästningar; förordade särskilt anslaget till fällbryggetrossen och hästar för densamma, anslaget till förrådshus för beväringen, förhöjd lön för advokatfiskalen i krigskollegium, samt understödde slutligen på det varmaste K. M:ts förslag om 30 dagars öfningstid för beväringen. Erin: ade om 1808 års händelser och förlusten af Finland, hans eget fosterland, hvilken han högtidligen förklarade aldrig hade inträffat, om Sverge, liksom Finland, då haft en öfvad reserv, med hvilken det kunnat komplettera sin armåes leder. Orsaken till hvad som inträffade var den, att man hade sofvit under freden. Vi borde tj nu handla på samma sätt, för att af krigets åskor väckas till förtv.flan. Hade Sverge 1808 haft 20,000 man beväring, som varit öfvad i 30 dagar, så hade Finland ännu varit svenskt! Här står en man; fullföljde talaren och visade på landshöfdingen Montgomery, som stridt i Finland och som vet hvad som med en sådan styrka hade kunnat uträttas. Utskottet säger, att 30 dagars öfning är otillräcklig; men 30 dagars öfning för en svensk yngling vore detsamma som tre gånger så mycket för en tysk. Man förvånas i utlandet öfver den hastigt het, hvarmed svensken danas till soldat. Talareå slöt under djup rö:else med den förklaring, att had ansett det vara sin plikt;-att såsom en tacksamhetsgärd för den lycka hat njutit i detta sitt andra fädernesland uttala ett väthingens ord innan han snart gick till sitt tredje och sista fädernesl nd. I Hr v. Knorring försvarade lifbeväringsregementet mot de tillvitelser utskottet gjort detsamma och förordade de för dess officerare begärda löneförhöjnint Farne. t Hr K. Bildt, som sist fick ordet, förordade sin molion om löneförbättring åt befälet vid Gotlands nationalbeväring. i Man tände icke några lampor i salen, och det var öljaktligen mot slutet af sammanträdet så mörkt på äktaren, att referenten ej längre kunde göra några unteckningar. H