Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 3

— — —— .;. creed —— — sade: Bettina von Maurer skall nog tycka om det här., Andtligen en vacker dag kommo de. Pappa Jonsson tycktes allvarsammare än vanligt, då han stannade på gården med vagnen. En ung flicka hoppade ur och skyndade mot gumman, som tillika med mig stod på trappan. Ack, jag igenkänner dessa milda drag efter salig mamma !; ropade flickan, i det hon föll gumman om balsen och snyftade högt. Detta var att taga henne p det ömma-. Pappa Jonsson sade ej ett or utan vände vagnen och körde den sjelf ut på bakgården, fastän dränggossen stod och väntade. Bettina var en ovanligt starkt utvecklad figur, hon var brunett med ett par vackra, lifliga ögon, som tycktes kunna ett helt språk. När ordningen kom till mig, omfamnade hon också mig och sade: Detta är då Cecile, min älskade syster och lekkamrat. Ack, Cecile! du kan ej föreställa dig huru barnslig jag är; jag vill leka med allt; ja, jag är som en liten kattunge så lek-full. Vi gingo in och pappa Jonsson kom. Nu skall jag helsa på min ädle morbror i hans eget hus, ropade Bettina och särmade sig honom liksom för att smeka horom; men han sade helt kort: Kära Bettina! här i huset hålla vi helt enkelt af hvarandra. Vi sjunga vår lilla aria utan att brodera den med fioriturer af egen fabrik. Ack, hvad ni kan vara hård, sade Bettimmw och fälde ned armarne. Låtom osa gå ut, Cecile. Jag tyckte mig se att här är mycket naturskönt. Hör på! Känner du morbror något?n började bon, när vi en stund gått fram och åter iden lilla trädgården. Ja visst! Han är en ädel menniska. mere mA on oaln (Föts.)