Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 2

METER NGA flygeln och bödde ihop med syjungfrun, folket började kalla mig Aon, eller helt sim It Cecilia, i sället för lillan,, och jungfrun sade mig att jag icke skulle säga mamma till mamma, utan kalla heune, som alla de andra gjorde, för hennes nåd och pappa för majoren. En stor förändring hade försiggått; men jag var så glad åt att få sy i stället att läsa, att jag icke reflekterade deröfver. Påföljande år gick jag till nattvarden och fick nu höra att mamma — nej, hennes nåd, uttryckligen tillsagt, att man skulle anse mig tillhöra tjenstfolket på gården. Förvandlingen var gjord — jag var nu en flickslänga, och hvad jag varit ver glömdt, Hennes nåd sade mig det sjelf. Kära Cecile, sade hon, majoren och jag hafva tagit upp dig och låtit dig lära det, som kan gagna dig; men vi skulle göra mycket orätt, om vi inbillade dig att du vidare tillhörde 0:s än så, att vi upptsgit dig. Du skall komma ihåg att det icke går an för dig — i det obemärkta och låga sånd du kommer att lefva, att du har stora anspråk, och vi vilja icke ha på värt samvete, att vi skulle skämma bort dig. Nu skall du få en liter lön, och så skall du få sy åt dig sjelf om qvällarne, och så skola vi skaffa dig en passande tjenst. Det var någonting smärtsamt bittert att på detta sätt se ridån gå ner — och några tårar föllo på hennes nåd band, då jag kysste den. Var inte barnslig, Cecilia, det förbehåll:r jag mig, sade hennes nåd spetsigt och pekade åt dörren. Jag hann ej längre än i yttre rummet; der måste jag sätta mig. Det är ändå fasligt hvad sådant folk hastigt göra sig anspråkb, yttrade hon till den vid denna scen närvarande gola grannfrun, som, beväpnad med ett par blå glasögon med sidolämmar, sysselsatte sig ett lägga kinesiska figurspelet, som just den tiden stod i Bojes konst