Aftonbladet – 30 juni 1857, sida 2

ve CA a Pähr, det der har lilla Cecile sje. dig. . Ja såykom hit, Cecile; bra gjordt, tackar så mycket; och så strök han mig på hufvudet, och jag neg. . Pappa Thorsköld var en ganska passiv nar tur, han roade sig aldrig sjelf; men andra kommo dit för att roa honom. Han skrattade aldrig sjelf, men såg gerna andra skrattes I bana åt blott två rätter till middagen, men njöt af att hans gäster fingo tjugo. Han var sjelf nästan allt för enkel och urmodig, men j ville ha sin hustru briljant och nymodig. Så-T. Å dane naturer äro just de som i sig sjelfva äro jtorra och utan intresse för något. De låna sitt sken af andra; deras anleie skiner ej, som Mosis på Thabor, at inre Jjuz, men de sätta l gerna der det skiner på dem. För öfrigt var I ut gjort åt han en god man, eh god husfader och husbonde. Visst var majoren nöjd, det visste man förut, och det hade varit ett fredens paradis, om icke majorskan deremot hållit tyglarne sträckta. Hon var ej i Ordets vanliga bemärkelse husmoder, ty allt gick genom betjeningen ; men hon var directiice för en societetstester och tillhell alla, från betjenten till min informator och från köksan till husmamsellen, att väl spela sin roll. Jag nämde informator. och en sådan hade jag verkligen ockaå. Jag kastades således mel an honom och guvernanten, som en skottI spole, och man proppsde i mig en alidelea ÅT ofantlig mängd med kunskaper, om man så kan kalla en massa meagasinerade utanlexor. Det verkliga vetandet är lefvsnde, minneslexan död. Det är samma skilnad mellan begge dessa, som meilan en lund af blommande kanelträd under en tropisk djupblå himmel, och en hop buntar kanel inpackade i ett varulager, endast för att afsättas till den mestbjudande; det är barken endast, som går