Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

Sammansättniogen af ofvannämde vapen skall här agas i närmare betraktende, liksom tillökninger uti e utgifter för armån, som detta förslag skulle medföra. De värfvade infasteriregementena Huru nyttigt det n skulle vara att i armen hafva några elitregsmenen, de må keol!as lätt infanteri eller ej. som i sina eder endast upp:oge manskap med den utmärktautildning, som skulle vara detta infante-is kännezeken, så är en gåog för alla allmänheten af dena neningen, att sådana regementen endast äro paradch luxusregementen, hvilkas underhåll endast är en ast för staten utsn motsvarande fördelår. Utan att ridare söka att bekämpa denva meviong, som man nåste respektera, emedan allmävheien, som hyser lev, äfven är den som släpper til peöningarne för andets försvar, är det här endast ändamålet att framtälla ett förslag, som ej är stridande n.ot denna meing, på samma gång som det ej gör alltför mycket ntrång på den militära dugligheten. Jemte de båda gardesregementesa, borde Wermands jägare, förenade med lifbeväringen till ett resemen:e, garnisoneras i Stockholm, eller, om detta .gulle möta för stort motstånd, Ifböväringen ich Wermländs jägare båda indragas, samt gardesregementena ökas till 1000 å 1209 man Hvårtdera, omelan det år omöjligt för dessa båda regementen; med leras nuvåarande styrka, att på samma gång bestrida len t ägna vaktgörirgen i Stockholm och ati hafva manskap, passande till eit elitinarteri(), samt tid stt utbilda det till ett sådant. Dessa gardesregementen skulle utom nämde vaktgörivg genom sin ständiga öfning och deraf följande utmärkta utbildning utgöra en förebild för -hela armån. Då målskjutbing nu mera än förr skulle komma att öfvas, och det är att förutse, att afdelningar af regementena ou phörligen dermed skulle vara sysseliatta, så borde befäl och unde:befsl från ifdela infanteriet kornmenderas hit för att utbilda sig till skickliga instruktörer. i Men då aHmächeten har den svagheten, att ingenting vilja betala för föreiräden i militårisk dugligbet och användbarhet, så blir det nödvändigt att tilldela .gardesregementena lifbeväriogsregementete beväring, d. v. s. den dei deraf som. ej, enligc senare kommande förslag, skulle tilldelas artill-riet och skärgårdsflovtsn. Denna beväring skulle indelas på regementena ungefärligen efter samma grunder, som här nedanoföre för det indelta infanteriet skola angifvas, likväl med nödigt iskttagande af de förhållanden, som här visa sig olika. Linieinfanteriet, bestående af indelta stammen och beväring. Af indelta armens 24 regementen och kårer, berde lifregementets och Smålands grenadierer indragas, emedaa Westmanlands, Södermanlands oeh Nerikes, samt Kronobergs, Jönköpings och Kalmare regementen utan olägenhet kuuna upptaga dessa grenadierkårers beväring. De återssående 22 skulle bilda 21 regemöenten, hvarvid Norrboitenus och Westerbotteps fältjägare liksom nu skulle hafva samma numer, samt bilda ett regemente, fast med 2:ne olika mötesplatser. Hvrarje regemente skulle erhålla 1 öfverste, 3 majorer, I regementsqvartermästare, 3 regementsadjutanter, 3 bataljonsadjutanter, I regementsväbal samt 16 kaptener, 64 subalternofficerare, 80 underofficerare och 800 korporaler och soldater, indelade i 8 kompanier. B väringsskyldigheten skulle vara från 20 till 40 år och derutaf fråa 20—30 till krigstjenst inom och utom riket, samt från 30-40 endast inom riket. Officerare och underofficerare, som tagit afsked, skulle vera skyldige till krigstjenst intill fylda 50 år. Regementena skulle hafva 28 dygns möien med stammen samt 14 dagars öfning med stam och beväring, hvarvid dock 1:sta och 2:dra årets bevsring skålle indragas till öfning redan under de sista 14 dagarne af de först omnitmde 28 dygnsmötena. Beväringen skulle vara skyldig att inställa sig till vaperöfning de 5 första åren; 1:sta och 2:dra året 28 samt 3:dje, 4:de och 5 året 14 dygn åriigen, hvarjemte det skulle vara K. M:t obetaget att, nr han vill och statens medel det tillåta, så väl behålla de 5 nämde klasserna längre tid till öfning tillsammans, som att inkalla samtlige 10 första klasserna till större manöver. Om det kan antagas att årliga inmönstringen af beväringen utgör 20,000 man, och 16,500 deraf skulle tilldelas infanieriet, så skulle hvarj indelt regementes andel deraf utgöra omkring 750 och hvardera af gardesregementenas omkring 400 man. Hela infanteriets styrka, med iokallade 10 klasser beväring, stulle uppgå till 188,009 och med inkallade 20 klasser till omkring 330,000 man. Denna styrka år utan tvifvel mer än tillräcklig till landets försvar mot hvilka angrepp det än vara må, och det torde aldrig komma i fråga, att beväringens alla 20 klasser behöfva uppbådas.(Forts.) () Manskapet vid desta gardesregementen skulle äfven!edes lemnas gladare utsigt för framtiden än nujy genom pensioner eler annu battre genom deras anställande vid jernvägar ete. efter vissa tjensteår.