Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

oupphinnelig och så lycklig, så känna vi sarima törst efter mera, samma tomhet, som. istet vetande kan fylla. Säg ej så, sade svägerskan, ,visst är det bra att ha kunskaper; men lyckligare blir man icke genom dem. -Det-beror dessutom fullkomligt på om man behöfver dem ellerioke behöfver dem. Det var en gång en prinsessa, sager 28gån, som flydde med den bon älskade mest; och de lefde af:sina händars arbete. Men hon hade medsig sina kostliga kläder; dock, intet värdelösare fans i hennes huse. Hona kunde ej nyttja dem utan att väcka uppseende och afund, förföljelserna och hatet skulle nå henne,.. om hon .kom fram med en enda af dessa dyrbara spetsar, som i hennes faders hof var ett intet. Så är det med 022. qvinnor — de som skaffa sig kunskaper, verkliga sådana, och icke endast dessa toma skal deraf, som man använder sora kastanjetter för att få takt och rytm i det entoniga sällskaps glammet; hon är ännu en utmärkt, en afundad person, ett olyckligt undantag, på hvilket alla fästa sina ögon för att göra ammärkningar, för att nedsätta.s Men, är det möjligt ?a Åh ja visst, Augusta. Det, som verlden bäst tål är, att man just kan ingenting, ran är qvinna. Men, du kan icke neka, Ceciliaw, sade prosten, at: det behöfs fasligt litet till för en qvinna för att få stora anspråk. ad Svägerskan smålog godt ät hans lilla. sidohugg. mJa ja, hvarföre han I män lärt. oss det genom er enfaldiga undran, så snart ett fruntimmer har litet mera kunskaper än vanligt, det vill säga inga. Hvärföre ären I så genast tillreds att tala.om en lärd i atubbp, om blåstrumpors, och Gud vet hvad, om ni icke liksom litet fruktad? att qvinnan skulle, få bildning. pÄr icke detta förakt, paradt med