Aftonbladet – 27 juni 1857, sida 3

NER AM SOPRAN NET I FRÅ Jo derföre, sade Aurora oeh hennes ögon strålade i en underlig glans, att det nu var första gången jag hörde Gud sjelf tala till mig genom dessa toner; nu förstår jag, nu förstår jag. Hvad fröken ? Jo, jag förstår nu hvad som är de: berrliga här på jorden, det är, herr Norrbin, som min gamla vän der i flygeln alltid sagt, då vi förkunna hvad vårt hjerta känner bäst och ädlast i tomer, i ord eller bilder; ty då äro vi ödmjuka, och det är då ieke vi, utan Gud genom oss, som talar till menniskorna., Ni skall rent af slippa det nya krimskramset, lills fröken, jag skall säga friherrinsan det. Tack bäste herr Norrbin; men nu förstör ni mig och jag er, jag vill berätta er något. Och så omtalade hor scenen mellan baronen och mamsell Blix. Skall hon flytta undan ? frågade herr Norrbin, och för hvem? För en agronom som heter Thormann, en tysk. Jaså, när skall han komma ? frågade herr Norrbin lifligare än någonsin. Icke förr än om två måneder, han hinner ej hit förr. Fis det intet annat rum? Jo visst, men ej något som ligger så väl till; dessutom lär ban vara halt, så att han ej kan gå i trappor, den otäcka menniskan. Säg ej så, fröker ; ni skulle hålla af honom om ni visste buru han blifvit halt. Vet ni det? s Jaså, jag glömde att säga kanske — nej. Mer kan ni bjelpa gumman? Tala vid appa och mamma.n a P Det är fasligt tyst under denna musiktimmanv, yttrade friberrinnan, som, klädd 1 en frasande sidensargeklädning, kom in. Hvad