linieskepp, så ligget det ännu större politisk förmögenhet i egandet af dessa skepp, ty hela verlder måste veta, på hvilken sida eller för hvilken sak de strida. (Sid. 361) Man finner således att faderneelandets vä eller vs beror på 10 linizskepp! Att här närmare graxska eller till vederläggning upptsga förf:s äsigter, vore ej på sin lats och skulle dessutom snart sagdt innebära en brist på aktning för våra läsare. Mi följande blott i korthet anföras. Så vidt os: är bekant, bar ännu ingen, vare sig centralförsvarets eller skärgårdsflottans anbängare, någonsin påyrkat örlogsflottans förstörande, utan tvärtemot ailtid förutsatt dess fortsatta bibe bållande, och dettai allmänhet äfven med linieskepp, ehuru eri-och annan ifrågasatt de sistnämdes förändring till svåra fregatter. Hvad de deremot fordrat är upphörandet af flottornas förening, hufvudkällan till de bittra striderna emellan båda vapnen samt till skärgårdsflottens försummande och åsidesättande, och denna fordran kunna vi ej finna annat än i högsta grad rättvis och befogad. Då förf. således utgår från den synpunkten, att skärgårdsflottans anhängare vilja örlogsflottans förstöring, förråder ban ettdera okunnighet i ämnet eller också begär attafsigtligt vilseleda sina läsare. På samma sätt förhåller det sig med de orättvisa -och grundlösa beskyllningar, med hvilka han i rågadt mått öfverbopar centrajförsvarets anhängare. Centralförsvarets ide,; ingalunda ny, utan först framstäld af den komitå, som efter 1809 års krig nedsattes för att ordna Sverges försvar, antagen af Karl XIV och under hela hans regering konseqvent fullföljd, samt städse föror.ad af fäderneslandets skarpaste militäriska tänkare, har aldrig haft till föremål någon af de omstöpningar förf. påbördat densamma. Dess anhängare hafva, för så vidt vi kunnat spåra i deras skrifter. utgått från den synpunkten, att då Sverge länge haft och tyvärr ännu har ett obetydligt sjöförsvar och ett i flera hänseenden bristfälligt landtförsvar, landets försvarsplan tills wvidare måste lämpas efter de tillgångar som förefinnas. De hafva med anledning häraf kommit till den slutsatsen, att, då flottarm är för obetydlig att kunna hindra em fientlig landstigning, armeen deremot för svag och för litet öfvad att möta fienden vid gränsen, den senare måste draga sig till det inre af landet, hvarest en vändning till den försvarandes fördel af åtskilliga miltöriska skäl är högst sannolik. Detta modernt barbariska försvarssystem, visserligen åtföljdt af många uppoffringar, är likvisst em följd af bestående förhållanden, tillsvidare förmodligen det ends möjliga, och ännu står det ingalunda i sven: ska folkets skön att välja mellan det eller något annat. Detta försvarssystem är ej nytt, utan tvärtom så gammalt, att det sedan verldens början städse blifvit begagnadt af den, som känt sig för svag att i krigets börjar antaga strid. Lifligt kännande de uppoffringar, som åtfölja detsamma, vilja dess anhängare i möjligaste mån minska dessa uppoffringar genom landtförsvarets förstärkande, och då etta kan ske med vida mindre ansträngning och ringare kostnad, än mybildandet af ett så starkt sjöförsvar, att en mäktig fiendes landstigning deraf kan hindras, hvilket dessutom af många andra skäl är ganska problematiskt, så tveka oentralförsvarets anhängare ej att äfven uppträda såsom landtförsvarets förespråkare emot ett öfvervägande sjöförsvars ambängare. Emedan en stark skäörgårdaflotta är en af de väsentligaste faktorerna för ett verksamt landtförsvar, tillråda de likaledes i första rummet dess förökande framför linieflottans. Läångtifrån att likväl vilja den senares förstöring, önska de lika varmt som någonsin sjöförsvarets anhängare dess tillkommande storhet, när ökad handel och större tillgångar det tillåta, hvarföre de gerna se, att med de medel, som möjligtvis kunna undvaras, en liten kärna underhälles såsom stam för en kommande större flotta. Då förf. således påstått, att certraloch landtförsvsrets anhängare önska svenska nationens omstöpning till en barbarisk, halfvild folkstam, samt att de tillråda linieflottans förstörande, har han likaledes gjort sig skyldig till gref okunnighet eller till afsigtligt vilseledande. Försigtigtvis bar förf. aktat sig att ingå i några beräkningar och kostnadsförslag, under förevändning att sådana beräkningars yppande ej vore öfverensstämmande med politisk klokhet. En enda siffra finnes dock, med hvilken han på många ställen uppträdt och hvilken städse framhålles såsom ett hotande spöke för den häpne läsarens blickar, nemligen kostnaden för en skärgårdaflotta, hvilken förslagsvis af grefve Platen blifvit antagen till 15 millioner. Vi hafva hos grefve v. Platen sjelf hört efter, huru härmed förhåller sig, samt af honom erbåilit tillåtelse ätt tillkännagifva, det han sig veterligen aldrig meddelat en sådan uppgift. Förf:s uppgift kan svårligen hafva tillkommit på annat sätt, än genom den rapport berr grefve v. Platen såsom sjöminister år 1850 ingaf till Kongl. M:t; i densamma antages materielens kostrad för hela sjöförsvaret till 10 milliomer rdr bko, fördelade på 15 år; häraf kommer blott hälfren eller omkring 5 millioner rdr bko på skärgårds flottans del, och detta äfven om nmybygsadskostnaderna beräknas efter muvararde högre priser, samt alla då befintliga fartyg antages skola ersattas med mya. Då nämde rapport är tillgänglig för hvem som helst, förutsätter fört. fenom sin esannfärdiga uppgift ett allt för djerft förtroende till sina läsares okunnighet. Noga har ham deremot aktat sig att bredvid kostnaderna för skärgårdsflettan sätta lem för dem af honom föreslagna linieflottan. Med skäl måste man förvånas deröfver att