på en tid, då äfven blaud?den stora allmänheten börjat sprida sig en3klarare och rigtigare åsigt om den Bellmanska sångens värde och betydelse. Man bör dock åtminstone hoppas, att uti den stad, som är stolt att ha födt och fostrat den odödalige sångaren, det icke skall blifva möjligt att länge på detta sätt vanhelga hans minne. — De bland hufvudstadens invånare, som haft sina vägar åt trakten vid gämla kungsholmsbrogatan och bryggaregränden på norr, ba sedan någon tid varit i tillfälle att vid örstnämde gata, ungefär midt emellan drottinggatan och gamla kungzholmsbron, fästa uppmärksamhet vid ett nybygdt, särdeles vackert trevåringshus, fristäende på en stor panerad. plats, som är afstängd från gatan medelst ett prydligt staket och på hvilken man ofta sett en skara af glada lekande barn. Detta först nyligen färdigbygda hus är Klara örsamlings folkskola för gossar, af nämde församling nyligen uppfördt med en kostnad, som ärer uppgå till nära 100,000 rdr rmt. Ehuru iredningen, hvad bänkar och bord angår, :ke ännu är färdig, har den vackra bygnaen likväl, med begagnande af de till den gamla hyrda lokalen hörande bänkborden, reian någon tid varit begagnad för sitt nya indamål; men den egentliga invigningen af :uset har icke egt rum förrän sistlidne månsg. Efter slutad examen med skolungdomen och utdelandet af premier — hvarvid en nämd ledamot af församlingen lät frike itdela sådana till särskilt uppmuntran. för de skolgossar, som med skicklighet och flit deltagit i kyrkosången — skedde den högtidliga nvigningen medelst ett tal af skolstyrelsens ;rdförande och församlingens kyrkoherde. rofpredikanten Wensjoe, som dervid, i närsaro af ett antal af barnens föräldrar samt skolstyrelsens och andra församlingens ledanöter, på ett värdigt sätt tolkade den enkla rögtidlighetens betydelse och nedkallade Guds väsignelse öfver det uppfostringsarbete, som nom de nya murarne redan hade tagit sin Sörjan och är ämnadt att der fullföljas för många kommande slägten. Den vackra och ändamålsenliga bygnaden, som under inseende af arkitekten Hoffman olifvit utförd af byggmästaren Rudberg, efter en genom en komite uppgjord och af församlingen på förhand godkänd plan, förtjenar en närmare beskrifning, hvartill vi återkomma, när äfven inredningen blir fullt färdig, Efter invigningsaktens slut voro skolstyrelsens och kyrkorådets medlemmar, de perso ner som haft befattning med bygnadens utförande m. fl. inbjudne till middagsmåltid hos skolstyrelsens orförande. — Enligt i Posttidningen meddelade telegrafdepescher från Paris hade de. afgifna rösterna vid de der hållna valen till lagstiftande kåren sålunda utfallit, att uti första valkretsen Guysr. Delalaine erhöll 10,070, Laboulaye 4676 och Reynaud 1682 röster; i andra valkretsen Devinck 10,472, Bethmont. 9070; i den tredje: Cavaignac 10,335, Thibaut 10,108; i den fjerde: Varin 9632, Olivier 6441, Garnier Pages 2749; i den femte: Carnot 12,034, Monin Fazy 8426; i den sjette: Goudchaux 113,042, Perret 10,464; i den sjunde: Lanquetiv 10,609, Darimont 6826, Bastide 3642; i den åttonde: Fouche Lepelletier 13,820, Vavin 9033, Simon 2268; i den nionde: Königswarter 11,507, Lasteyrie 6966, och i dep tionde: Veron 15,417, Pelletan 7230. I 83:e, 4:de och 7:de valkretsarne har således ingen absolut majoritet. Vid valen i provinserna skola Montalembert och Cavaignac ha misslyckats, den sistnämde i fyra departementer. Monitören känie den 25 d:s 256 afgjorda val, bland hvilka endast ätta sades tillhöra oppositionen. En af dem var Jules Brames för Lille. — Fullföljandet af den rättegång, som af prins Eugånes barn gjorts anhängigemot utgifvaren af Marmonts memoirer, hr Perrotin i Paris, med yrkande, att han i 6:te delen af berörde memoirers andra upplaga måtte införa en vederläggning af de der förekommande tillvitelser emot deras fader, utgör nu föremål för tvenne långa artiklar i de sist hitkomna numrorna af Journal des Debats. Marskalken Marmont hade, som bekact är, påstått att Eugene skulle ha handlat tvärtemot en honom af Napoleon gifven order att utrymma Italien och skynda till kejsarens hjelp i Frankrike; att han angripit ö terrikarne på ett föga lojalt sätt och med obetydlig framgång, samt att han intrigerat för att bereda sig sjelf en oberoende ställning. Med stöd af officiella handlingar har nu hr Dufaure, drottningens af Sverge och kejsarinnans af Brasilien sakförare, inför domstolen visat grundlösheten af alla dessa beskyllningar, samt huru alla hithörande fakta blifvit af Marmont emot bättre vetande vanstälda. Han har med tydliga bevis ådagalagt, att kejsaren till en början gifvit prins Eugene order att förstärka italienska armån; att han först den 17 Januari 1814 vid första underrättelsen om Murats sannolika affall skrifvit till prinsen att draga sig tillbaka emot Alperna, i fall konungen af Neapel skulle vända sig emot fransmännen; samt att först 9 dagar derefter krigsministern, långtifrån att gifva. prinsen någon föreskrift att utrymma Italien, tvärtom befalt honom att der bibehålla sin ställning. Hvad beskyllningen för intriger till egen fördel vidkommer, styrkes äfvenledes med ojäfaktiga . vittresbörd, att Eugene afböjt de mest förmånliga anbud, som från de allierades sida gjordes honom, och att han, först sedan Napoleon sjelf undertecknat sin afsägelse, öfvergifvit dennes sak. Såsom RUNN,