verkligt fasta; allt annat blir löst, och äfver om det vore möjligt att, som ett förslag i detta hänseende antyder, kunna genom all. tnän folkbeväpning bringa den aktiva armåns humerär. till ett belopp af 400,000 man, så skulle denna styrka dock, enligt vår tanke, icke kunna uppväga 100,000 man verkligen öfvad nationalbeväring, i förening med 30,000 man indelt trupp såsom stam. Detta härleder sig af tvenne orsaker: först deraf, att denna fölkbeväphing icke iinder fredstid skulle kunna erhålla den vapenöfning, som ensamt kan göra densamma verkligt användbar till strid, ty kriget är en konst som till sin utöfning fordrar studier och öfning, såväl som hvarje anHap: Den andfa orsaken åter är, att den indelta armn utgöres till större delen af familjefäder, med fasta bostäder, och sålunda egande ett hem att värna, hvarigenom dess sedlighet och moraliska kraft upprätthållas, äfvensom den i fredstid kan räknas för närande, i stället för att hvarje ahnan formstion måste samimansättas af lösa och till större delen enast tärande individer, Till ett lands försvat fordras, såsom förut blifvit nämdt, en under freden väl öfvad och i fastå former sammangjuten armå till stam för den milis — denna roå ni kallas beväring eller folkbeväphiig — som vid utbrottet af ett krig måste träda under vapen. Denna tegel är ovilkorlig, och då detta ej lärer begtridas, kan man, som vi tro, icke uppgifva någon fastare och pålitligato förm för en såan statii, än den som vår indelta armå erbjuder. vi vänta, att man, hvad behofvet af en sådan stamtrupp beträffar, skall anföra Schweiz såsom ett exempel på obehöfligheten deraf; men först och främst bör härvid anmärkas, att till försvaret af ett sådant land som Schweiz en helt annan krigsorganitation fordras än för Sverges försvar(?) såväl genom det förras topografiska skaplynne som genom dess ringa omfång, hvarigenom samlandet af den nödiga försvarastyrkan vid de anfallna punkterna inom mycket kort tid låter sig verkställa, och hvarigenom Schweiz kan betraktas såsom en enda stor och stark fästning, hvars garnison utgöres af hela befolkningen. Kantonalstyrelsens natur gör det äfven möjligt att der lättare kontrollera och upprätthålla landets försvarsmedel — de materiella såväl som de moraliska — och man kan verkligen säga, att den schweiziska nationalbeväpningen. städse befinner sig uti kantoneringsqvarter, med alla deraf följande fördelar uti taktiskt afseende. Skulle svenska folket med samma tillförlitlighet och håg vilja underkasta sig den allmänna värnplikt, med detaf beroende trägna vapenöfningar, Bom schweizarne så villigt uppfylla, så skulle visserligen en stående armå äfven hos oss kunna umbäras, (oaktadt vi, för vår del, tro att, om systemet för vår puvarande krigsorganisation konseqvent genomförer, detsamma utgör ett för vårt land jemförelsevis pålitligare försvar än det schweiziska); men till dsss vi blifvit öfvertygade härom, och till dess vi sett den schweiziska värnplikten praktiskt genomförd och pröfvad under ett allvarsamt krig, vilja vi ej tillstyrka ett utbyte af det försvarssystem vi här ofvan förordat: Vi vilja ej bär ingå på en närmare undersökning om rätta storleken af den stam, som erfordras för denna armåorganisation; den måste likväl så beräknas, att den blir fillräoklig till plantskola för både befäl och trupp vi den aktiva armå; som i farans stund bör vara ett tillgå. En armå, ensamt grundad på allmän folkbeväpning, skulle icke kunna lemna tillräckligt och pålitligt befäl åt ens tiondedelen af den truppstyrka, som blifvit ifrågasatt att derigenom uppställas.. Kriget kan visserligen bilda skickliga befälbafvare, ja stora härförare, inom kort tid, men deras antal blir högst ringa, emedan dertill erfordras medfödda anlag, som alltid höra till undantagen här i verlden. Den beredvillighet, hvarmed en del af bondeståndet under nuvarande riksmöte omfattat planen till en armåorganisation, grundad på så kallad folkbeväpning och tillika på upplösningen af indelta armen, har, som vi frukta, sin. egentliga grund uti den förhoppning, att exercisskyldigheten derigenom skulle för de värnpliktige blifva ringa eller ingen. Detta är likväl ett stort misstag, och vi anse oss böra förbereda det hedervärda ståndet uppå, att de uppoffringar, som i detta fall skulle af detsamma fordras, blifva vida större, men visst icke mindre, än man nu måste vidkännas. Först sedan vi fulländat denna. uppsats, hafva vi egt nöjet att göra bekantskap med en, under titeln Några ord om folkbeväpninga, af en svensk officer, nyligen i Skara: utkommen broschyr, som är förtjent af synnerli uppmärksamhet. Den innehåller, fastän me andra ord, hela den tankegång om vårt försvarsväseride, som i denna uppsats igenfinnes, och skulle göra denna senare fullkomli obehöflig, om nämde broschyr kunde blifva allmännare bekant. Den framställer på ett lika enkelt som fattligt sätt behofvet af en folkbeväpning grundad på stamtrupp och beväring, i förening med en rätt organiserad landtstorm, och den innehåller, hvad sjelfva den egentliga rekrytbildningen och beväringspliktens fullgörande beträffar, så sunda principer, att de ej nog kunna framhållas. enna lilla broschyr, äfvensom den af oss här ofvan åberopade Om Sverges centraloch 8Bjöförsvar m. mm. utgöra ett högst värderikt studium för alla dem, som sakna, men önska vinna sanna och rediga begrepp om vårt försvarsväsende i allmänhet, och särskilt om den plikt hvarje medborgare eger, att ställa sina till forterlandets förfogande, gesom en beredvillig anslutning till systemat för ett natiomalförsvar grundadt på en allmän, upplyst och sjelfuppoffrande värnplikt. —L RIKSDAGEN. Af statsutskottet,