sertmästarens Jånga näsa öfver mig, för det att fru Klagelin nu ett par år skall kunna säga: Fröken Årår spelar skjärmangt och liknar sin mamma rån det minsta till det största i talangerna, och så vidare.n Nå, det finnes väl andra än fru Klagelin? Ja, prosten, ja... bonom tycker jag om. Mamma kester ut betet ef.er smicker; men prosten rappar inte... omöjligt för mamma att få den der mannen att söga sig en enda artigbet... han är vänlig, hjertlig. och glad; man sitter fullkomligt ogenerad i mammäs emma, och tyckes icke vara i stånd af beundran. Mamma talar om att hon — det var ändå inte i går — dansade med kronprinsen på amaranten, och prosten säger: Jaså. När man väntar få ett utrop af be ndran och får ett jaså, är det ungefär som då en gosse tror sig dra en aborre i land och får i stället en gammal sko.n . Lilla fröken har verklig fyndighet att klandra, yttrade gamla mamsellen diplomatiskt; ty det var ej möjligt att neka sjelfva faktum, och då återstod ej annat än att icke se det. Ack, nsj! inte är jag fyndig; men goda Blixa, jag har ändå ingen att sluta mig till mera än dig, goda gumma, sade den unga flickan, plötsligen upphörande med skämtet och med vek röst; .vet du, jag behöfver så väl någon som leder mig, hvilken häller af mig, som man bör hålla af barnen, för min egen skull, derföre att de kämpa med verfarenheter och snart komma in i hvirflen. .. Säg, goda Blixen, säg... om du ser ett b:rn i en båt ensamt och utan kraft föras bort af strömraen ... om du vet att der ligger ett fall strax der bort, skulle du ej vilja hjelpa barnet att ro mot strömo:en, skulle du ej räcka ut din hand och fatta i barnet och lyfta upp det och trycka det i dina armar, säg?