. (Insändt.) Några tankar om den allmänna värnplikten och dess tillämpning vid Sverges försvar. (Slut från gårdagsbl.) Allmän och principenlig vapenöfning utgör sålunda, enligt vår tanke, den enda pålitliga garanti som finnes för landets oberoende, och denna vapenöfning måste börjas redan med skolgossen, fortsättas under beväringsåren och göras till föremål för kommunernas oafbrutna omsorger genom rätt organiserade vapenskolor eller skyttgillen öfver hela landet. Vi begära emellertid för det närvarande ingenting annat, än att regeringen måtte göra beväringslagen till en sanning, d. v. s. tillse, att alla beväringsskyldige uppfylla sina åligganden, och att den exercis, som årligen med dem anställes och för hvilken tidens förlängning vore högst behöflig, måtte tjena till sitt ändamål, som är vapnens användande; icke till lek och ståt, utan till strid, med nödiga öfningar i marscber och uppställningar, äfvensom i bibringandet af suadare begrepp om krigsordning och krigsrörelser, än de som vanligen vid dessa möten nu inhämtas. Det är naturligt, att om gossen, redan under skolåren, bibringas militärisk takt och öfning i marscher och uppställning, det förnämsta at rekrytexercisen derigenom vore undangjordt, så att vid beväringsmötet egentliga uppmärksamheten kunde lensnas åt gevärets använ dande till strid, och åt den så kallade bataljonsskolan, såsom den, hvilken för striden så väl i sluten som i spridd ordning är den angelägnaste.j Det har här ofvan blifvit yttradt, att den stående armån bör utgöra en städse påräknesot EASIT NERE EEE EDEN ASEA