VV Waldners på Stensö och blef guvernant för fröken Aurora, som då var femton år. Den nuvarande baronen var då löjtnant och vistades blott tidtals hemma. Den gamla guvernanten, ty hon såg äldre ut än hon var, ådrog sig knapt någon uppmärksamhet af herrarne, som vanligen åtföljde unga baronen och voro hans jagtkamrater. Mamsell Blixt fann snart, att unga baron icke gjorde sin far någon synnerlig glädje. Han var nemligen genom sin börd bestämd att ärfva Stensö landtegerdom och dertill Waldnersfors bruk — en possession,,som var tillräcklig att redan på förband göra en menniska till slösare. Detta var också fallet, och gamla baronen hade många både små och stora förargelser af sin son, hvarigenom hände, att han kastade hela sitt förråd af kärlek åt ett enda håll och nästan afgudade sin enda dotter, Aurora von Waldner; en flicka, som också förtjenade det. Om någonsin behag, blygsamhet och godhet blifvit förenade, var det hos henne. Hon var en ädel dotter, en god lärjunge inom hemmet och ep engel, en välgörarinna för den fattige. Hon, lika litet som mången annan, förstod att hjelpa i stort eller så inrätta allt, att nöden af sig sjelf uteblef eller åtminstone borde uteblifva; men hon förstod deremot förträffligt att göra godt utan prål och vara välgörande utan att förödmjuka. Så växte den unga fröken upp i kraft och fägring; hon växte från sin guvernant utan att kunna slita sig från sin vän, sin hjelperska i alla de små planer, som sysselsatte hennes varma hjerta och hennes lifliga fantasi. Hon var redan ett par och tjugo år gammal, då hon småningom avgreps af en sjukdom, som var obotlig redan då den upptäck. tes. Den herrliga rosen bleknade, de lifliga ögonens eld slocknade, hennes spänstiga gång förvandlades till ett framskridande, Den