Aftonbladet – 25 juni 1857, sida 3

anpat än att Srverges framtida väl och sjelfbestånd före beröetidöaf deh kloktHet och varsambhet, hvarmed denna fråga nu behatälgdes, tylett begåpget bisstag wore framdeles ej så lätt att bjelpa. Hr Sclwan fann sig, i anledsing af den föregående talarens yttrande, kuouva meddela några uppyminger, för-hvilkas tillförlitlighet han ansvarade. Ssdan katolikerna i Norge genom dissenterlagen af ien 16 Juli 1845 erbållit full religionsfrihet, bildales i Kristianig en katolsk församling, hvars ledanöter år 1850 uppgingo till 100 personer, år 1851 till 99, år 1852 till 108, år 1853 till 118, år 1854 till 108 ch år 1855 till 108. Dessa personer bestå. med få unlantag af invandrade utländnisgar och deras barn. Den katolska missionsanstalten i Alten, hvarom så aycket talats, hade gjort en enda proselzt, och misionspredikarterna längesedsn lemuat landet. Talaen önskade, att lagutskoiver måtte taga närmare säpnedom om den pDorska dissenterlagev, som ban osåg kunna tagas till förebild här i landet. Han rodde det vara bäst och svenska staten värdigast tt i öppen strid--bekämpa mörkrets fiender, hyste örtroende till presterskapet oeh hoppades, att det kulle gå segrande ur denna strid. Många utträda -u ur statskyrkan, för det uppseende som det väeker. Det vore så loekande att spela martyr. Talaren snåg frågan vara för vårt inre lugn af omktlig vigt. seh hela verldens uppmärksamhet vore riktad på venska riksdagens beslut. Då han icke hyste nåcon slags farhåga för följderna deraf, komme ban tt rösta för en större uividgaiog af religionsfriaaten. Hr Lallerstedt betrakiade religionsfrågan såsom den ngtigaste af alla frågor, som vid deuna riksdag vxvw behandlade; ty efter utgåsvgen dersf kommer mar ti uslandet mäta den grad ef upplysning, hvarpå Svarge befunne sig. Talaren var låvgt ifrån tillredsstäld med den kongl. propositionen, men han sille dock på det :lifligaste tillstyrka. bifall till det nått af religiös fribet, som derigenom skulle vinnas, eh hvilket vore det aldraminsta som borde ifrågasttas. Om der Kongl: propositionen blefre antagen, ouvime -Sverge i allt fall avt isreligiös fördragsamist stå på nedersta träppstegen bland verldens bilade folk, vid sidan af Spanien, Neapel och Ryssand. Talaren ansåg den fara maa hyser för kaloskarna barnslig. Om man nu bemödade sig ait till fntolieistien omvända en eller ännan person i bufudstäden öeh därför gjorde tppöffringar, så skedde ict, emedan härvarande katolska prester, så länge de rymma stråffen finnas till, kuäde räkna sig hvarje såian ormvändelsa till stor försjsnst inför sina förmån. Så svart religionsfriheten blefve införd, skulle man här cke hafva större Iusi: till-uppeffringar för att görs proselyter än iandrältndör,t. ex: Preussen; der befolkningen utgöres :af sbåde protestanter: och katoliker Hed lika borgerligarrättigheter ocH kåtolikerna såle 1:s nu Hafva fritt fält för sin verksamhet. Aldrig hade utlandet med större spänning afvsktat utgången 1f någon på svenska riksdagen behandlad fråga. Tal. rinrade hurusom en af Englands förnämsta tidninsar, ixanledming af. konusg-ns trontal, på det högsta p isat houom för hans tillkännegifna afsigt att utadga religionsfribe.en. När sedermera det kungliga :örslaget framkom, fann samma tidning sina förhoppsingar svikaa och utgöt mg ide skarpaste. förebrådssr, mot konungen, som sattes vidsidan af Neapels förtryckande herskare. Mea så snart högsta domtolene yttraade blef bekant, återtog tidningen sina förebråelser och yttrade bloit.att den konung, sem vjetar iseW land, .der högsta dömarekåren kunnat i ennsådan fråga gifva ett Mylant yttrande, vore utan skuld. Tal. fann öfverflöfigå att beledsaga den k. propositionen med flera Wi ån de deri anförda. Motståndet komme att blifva störst från presteståndets ida, och tal. Hade under riksdagens lopp bunnit öfertyga sig att, i frågor af denna beskaffenhet, detta stånd ieke är lätt fillgäsgligt för skäl. TÅ. tredde dock: atts borgareståndet nu borde så enhälligt som möjligt tililkånnagifva sin mening, och hemstäldeom icke ståndet ville-hufvudsakligen tillstyrka bifall till len kong!. propositionen... Man hade erinrat om den koannga odödliga förtjesster, som befriat Sverge trån ,det katolska presterskapets förtryek. Tal. ville katta lika högt den konung, den regering eler den 7epresentation som befriade oss från det förtryck som detprötestantiska presteörskapet med polismaktens birädesträfvar att utofva. Hr Björek åosåg lika med hr Henschen, att frågan inom representationen börde betraktas i försia rummet från grundiagens synpunkt, oeh giliade i allmänhet de skäl, som redan blifvit avförda till bevis derom, atil6.6-regeringsformen afser att stadga full relisi.nsfrilet. Såsom ett ytterligare -skäl för denna mening anfördes; att jalla. dekonstitutioner, som i iöljdyaf folkrörelser i senare tider tillkommit, upptågit frågan om religionsfrihet, och ätt den i de flesta blifvit såsom gruddsats erkänd, om än förhålan iet-sedermera blifvit detsamma som hår, eller att srundlagarne icke förmått att göra sig gällande. Det kongl. förslaget hade talarea uppfattat, s som stadgande den grundsats; hvaraf; religionsfriheten ytterst beror; -netiligen utdömandet af vintoleransen. Denna, rätt fattad, tillhörde uteslutande statskyrkorna, emedan den just berodde af viljan och förmågan att med yttre medel! upprätthålla en viss lära; hvarföre ej heller öfvertygelsen om ilärans riktighet eller om dess allena frälsande förmåga rätteligen bure taunset! af iniolerans. Möjligen voro de hinder, soni man afsåg att lågga i vägen för proselytmakarne, en qvarlefea af intoleransen, öch möjligen kunde stadgahdena derom behöfva ytterligare begrundas i men mar borde justsi denna del af frågan göra afseende f mångas, farhåga ; och man borde måhända derföre ifven i detta afseende, nöjas med hvad som erbjiles. -Om an en viss öfullständighet kunde tillvitas det kungliga förslager, så vore det icke så afgjordt, att deri dåge ett fel, då det ieke kunde bestridas, ut man äsau föga kunde. bedöma, huruvida och i hvad mån fullständigare föreskrifter erfordrades; oh ess3 vore lättare att tillägga, än att ändra. Att gå utvecklingen i förväg och stadga sådant; somi icke fir tillfället erfordras, vore att antaga; att utvecklingen; bär skulle bli just sådaa som annorstädes, och lerföre har man ingen;säksrhet; och,möjligen skulle man, ock framkälla. affall, som eljest u.eblifvit. Mån skölle ieke ingripa hyarken hämmande eller beförIlrande; män site följa rörelsen framåt, men ieke gå den i förväg.; Då det kungliga förslaget syntes hufvudsakligen uigå fr-n denna grundsats, trodde a.riatt det borde erhålla uuderstöd af derh, som ville saken, 4 Under loppet af diskussionen had de flesta biakd tåndets närvarande ledamöter förklarat sig instäm42 An-med den ene, ån med den andre åt de are; som --yttrade sigför utvidgad religionsfrihet. 3.and dem som till prötökollet samälde sin inst : AR OR ref. hr: Berg, Wahlström, saström, Kistner, Danielson, Schenström, C.ami (hömöe, Friek, mn, fn . —ii DAGENS PLENA