Aftonbladet – 25 juni 1857, sida 2

inge ej an, hvad skulle väl folket säga. om en Ung, hygglig karl vore frökens lärare ? i . . Jo, det skulle säga: stackars flicka, inte blir hon förtjust i honom, ty hon träkas rent af ibjäl af det beständiga spelandet, af rättelser, repstitioner — vet lilla Blixan, att jag i går och i dag summa summarum måste spela om femton takter tjugotre gånger, säger tjugotre, och ändå siger gubben: om lilla röken en tid bortåt öfvar de der takterna, i har lilla fröken fått en god öfning — lilla fröken, — passar det bonom att kalla mig lilla fröken.n Åh, fröken är inte stor heller, och dessutom, då man menar väl, så nyttjar man ordet lillan; jag sjelf — Ja, det a helt annan jak med att bonne; men han, en apa far sig friheten a ; e behondla mig som så, nu kom det igen — fröken är ju också blott ett barnla s Ja, på sätt och vis, lila Blixan, på sätt och vis, men jag har gått till skrift, jag är med i societeten, hela min bildning är gjord, mamsell Gröning behöfver icke mig och icke jag henne; mameluckerna är jag Gudi lof af med, alla anse mig som gamla menniskan, fastän jag är liten; nå jag växer vil; mamma talar om att hon vuxit hela två tum, sedan hon blef gift. Haf nu tålamod och var flitig; pappa och mamma vilja utveckla Åuroras stora musikaliska anlag, det är ju bra., Åh nej, pappa vill ingenting och mamma vill intet annat än att kunna i sällskaper suga i sig en hop smicker öfver mina talanger; kantänka, jag är en liten fickspegel af 4arama gas som den stora, stora tymån, som är ficks spegelns mamma uu (Forts. följer.)