Aftonbladet – 23 juni 1857, sida 2

rare, som bit anlända i-coch för denna lustbarhet, äfvensom för att bese de svenska skeppen och dessutom törhända bevista en stor bal, som skall ega rum på hotellet Läbeck, hvilket redan bekrarisas inomioch utom hus-med-löf och blommor i hängande festoner. Bagaren Rothe har ej varit synlig i sin bod på hela dagen, men nu visar han sig, oaktadt söndegen, i hvit mössa, röd och flämtande, ett ögonblick i sin port med uppkaflade skjortärmar, för att hämta litet frisk luft efter ugnsvärmen; sjelf ett lefvande järtecken att, hända hvad som hända vill, skall icke bröd i dag fattas i Travemände, och att det ändå alltid finnes menniskor beredda att uppoffra egen beqvämlighet och egna krafter för det alimännas bästa, särdeles när det öfverensstämmer med deras eget. Nätta och sirliga tvätterskor ila längs allgerna, hållande på uppsträckta armar i hvardera handen hela knippor af tvättade och nystrukna linonsoch musslinsklädningar, hvilka så småningom aflemnas här och der 1 husen, ferdiga att med mer eller mindre framgång uppträda på aftonens bal och omsluta sina egarinnors mer eller mindre smärta och behagliga former. Mjölkkärrorna gå sin jemna gång, och deras körsvenner utmäta sin vara med blanka och nyskurade messingsmått ur löfvade och rosenkransade mjölkbyttor. Allt är så renligt, så ordnadt, så materielt söndagligt. Emellertid nalkas ettoch tutiden, och den rangerade infödingen eller badgästen intager sin middag, som blir till den senare hemburen från värdshuset och serverad på förstuguqvisten, såsom vi skulle kunna kalla de trefz liga dörrplatserna. Ungsför vid denna timma förkunna rökmolnen i fjerran och ångans brusande dån, att libeckerångfartygen nalkas, och med servetteti ännu i hand elleri knapphålet rusa många nyfikna middagsätare från