AR VOM SOTBM NIVIS VM BMEDI VI NIVIj VM BRAVA Vv. en knif, så att det ej gick annat an för dem än at rätta sig efter hvarandra. Om de efter förloppet a 14 dagar vidblefvo sitt bes!ut att skilja:, anbefelde en noggrann undersökning i saken, och skilsmessa: blef då oftast beviljad; men vanligen afbidade d äkta makarne icke pröfvotidens slut, utan Ingirg sjelfva förlikning med bvarandra samt lofvade a framdeles lefva fridsamt tillsammans, blott de ut släpptes ur sitt fängelse. — Qvanlig skendöd. En person do; plötsligt New ork k och när liket rv dan var lagdt i kista ? man sig märka några svaga ryckningar in E på detsamma. Liket togs åter upp ur kis! al och frowerades starkt i flera timmar, men utan på följd, hvarersoi ryckningarne då och då tycktes åter komma. Några af den dödes vänner begåfvo sig då vill den läkare, som varit tillkallad för att besigtige den döde och afgifra yitrande om dödsorsaken ; de ramsiälde saken för boaom och bådo honom iafinns sig på ;s.ä!let, för att söka återkalla den döde til ufvet. Dokiora afbörde dem med ett misstroge löje, men då de vidhöllo sip förskkran, att de set ryckningar i den dödes snsigte, tycktes ban slutli sen sätta tro till deras utsago. rJsg får väl lof ati tro er, sade han, men jag hoppas, att dethvarker skall lyckas er eller någon anusnp att få lif i honox igen.s — vHvad vill det såga?s — frågade de med förvåning. — Jo, sen Is, sade doktorn, jsg kar :cke inse, hora ban då skulle bete sig; det bletvt titet genant för honom att lefva uj upp igen, ty jag skäll ha den äran att nämna, att beus bjerta och !efver ligga i glasburken, som står der borta. — Sepia. Det är tämigen allmint bekant att densa laveringsfärg hämtas af bläckfisken och kom. mer frin I .aliec; men det kan måhända intressera srtister och dilettanter att veta hvarifrån varan fås riktig och huru den beredes. I Medelbafvet före komma flera slags bläckfiskar, hvaribland S-pia officinalis, Sepia Loligo och Sepia tunicata lemna rit firg; men den förstnämda mest och bäst. Färgen är sn svart vätska, innesluten i en särskild blåsa, bvarur lju:ei trycker ut dea och grumar vattnet omkring sig vid flykten för något annat rofdjur. Ios den lödade fiskea (egeatligen ett slags blötdjur af buf:udfotingarnes klass) utpresser man denna saft och orkar den så skyndsamt som möjligt, emedan den annars lätt ruttnar; den sammanrifves sedan med såpsjudarelot och kokas en halftimma, hvarefter d n varia luten silas och får en tillsats sf någon syra som ufäller färgämnet. Detta silas och arbetas med rent vatten, blandas med litet gummi och forinas likt such. Dea bästa varan kommer från Rom; taflorna iro halfannan tum långa, tre fjerdedels tum breda och en fjerdedels tam tjocka soch på ena sidan prägade med ordet Seppia, på den andra med firman G. B. Romero. Roma. Men i Tyskland efterapas den medelst finrifvet kasselerbrunt (brunkol), eller ock nedelat alkohol, som svärtats med svafvelsyra; den senare sorten är nästan Iika god som den äkta italionska. — Douglas Jerrold. Envgland har förlorat en af sina qvickaste och populäraste författare, Punch en af sina flitigaste och bäste medarbetare. Douglas Jerrold afled den 8 dennes. Han var född 1803 i Sheerness, hvarest hans fader var teaterdirektör. Med dennes samtycke tillbragte han flera år till sjös såsom midshipman. Men dermed hade hans romantiska passion för sjölifvet fått sitt lystmäte, och han såg sig om efter ett nytt yrk: på landbacken. Följande sin böjelse blef han sättarlärling på ett tidningstryckeri uti London, samt blef der god vän med sin kamrat vid kasten, Laman Blanchard, hvilken var den förste som invigde honom i den engelska litteraturen och framför allt uti Shakespeares arbeten. Douglas Jerrold, som snart nog ledsnade vid sin mekaniska sysselsättning, hade på lediga stunder redan börjat, men åter sönderrifvit månget litterärt arbete, då händelsen gjorde, att de båda vännerna en gång tillsammans bevistade uppförandet af Webers Friskytten.. Styckets romantik i förening med den storärade musiken gjorde på vår hjelte ett så mäktigt intryck, att han tillbragte natten med att skrifva en uppsats om operan; och då morgonen grydde, smög han sig ur sin kammare och kastade sitt manuskript i redaktionens breflåda. Han hade aldrig förut vårat någonting sådant, och stor blef derföre hans glädje, då han längre fram på dagen af faktorn fick sitt eget manuskript till sättning för nästföljande numer af tidningen. Uppsatsen gjorde uppseende och ingaf författaren mod att förnya försöket. Snart förflyttades han från kasten till redaktionsbyrån, och kort derefter framträdde han inför allmänheten med sitt första dramatiska arbete: Black-eyed Susann. Det gjorde en oerhörd lycka; författaren hade då nyss fylt 21 år. Den svartögda Susanna gjorde sin rund kring hela Eogland och lärer tillika med Jerrolds andra arbete: Rentday räddat flera teaterdirektörer ur konkursdomstolarnes klor. Författaren hade redan ett namn i landet, men han ville äfven förtjena penningar och hyrde derföre den lilla Strandteatern, med hvilken han gjorde verkligen goda affärer, samt sedermera den stora Dreurylaneteatern, på hvilken han åter förlorade hvad han förut vunnit. Då öfvergaf han förståndigtvis direktörskapet och egnade sig uteslutande åt skrifställeriet. Han redigerade det första i England utgifna illustrerade veckoblad: Heads of the people, och öfvergick derefter till Punch, till hvilken tidning han lemnat en stor mängd ypperliga, större och mindre uppsatser, bland hvilka Candle lectures gjorde mesta uppseendet och äfven förtjenade det. Dessutom tog han liflig del i grundläggandet och ledningen af flera andra periodiska tidskrifter, författade ytterligare ett dussin lustspel, bland hvilka Bubbles of the day, ännu långt härefter skall bibehålla sin rang i den engelska komedilitteraturen, samt utgaf några romaner, af hvilka S:t Giles and S:t James torde varit den mest lästa, ifall man kan kalla denna bok en ronan. Trots så många lyckade arbeten, var Douglas Jerrold aldrig egare till någon förmögenhet, och först under de sista åren vann han, genom den inkomst han hade såsom utgifvare af Lloyds Newspäper, en mindre bekymmersam ekonomisk ställning. Hans uddhvassa och blixtrande qvickhet, hams lyckliga humor, hans hat till det lumpet dåliga och det hyckladt goda följde honom t:oget ända till slutet, trots mångfaldiga kroppsliga lidanlen (han led af kronisk reumatism, hvaraf slutligen hans hjerta afficierades); hans många vänner förblef0 honom äfven trogna intill döden. Ända till några minuter före sin död egde han fullt medvetande, och van afled omgifven af anhöriga och vänner. Han fterlemnar enka, tre söner, af hvilka den äldste, 3lanchard Jerrold, lofvar att förvärfva sig ett litteärt namn, och ivå döttrar, af hvilka den äldsta är gift ned den bekante författaren och filantropen Heary Mayhew.