STOCKHOLMden 20 Juni. Det är i morgon söndag, den 21 Juni, som det stora narrspelet af den allmänna rösträttens så kallade fria utöfning i det nuvarande franska kejsaredömet för andra gången skall uppföras. Ifrån kl. 8 på morgonen till kl. 6 på aftonen ega valmännen att vid upprop af sina namn på anvisade ställen afgifva sina slutna valsedlar, hvar och en för sitt distrikt, och der operationen icke hinner slutas på d:gen, fortsättes den ännu på måndagen till kl. 4 e. m., då allt måste vara slut. Inrikesministern bar genom cirkulär till prefekterna (landshöfdingarne) i svassande fraser förkunnat kejsarens vilja, att valen skola vara fuli komligt fria, men på samma gång med de naivaste oförsynthet offentligen befalt dem ati göra allt hvad de kunna för att verka på valen till genomdrifvande af regeringens egna kandidater. De öfrige ministrarne hafva gifvit enahanda befallningar åt sina underlydande; och en under den strängaste centralisation väl organiserad armå af embetsoch tjenstemän af alla grader har redan i trenne weckor bearsetat folket att rösta på de personer, som regeringen förklarat sig vilja hafva, och hvilkas namn genom offentliga kungörelser af prefekterna och i tidningarne äro bögtidÄigen förkunnade samt upptagne på tärdigtryckta vilsedlar, hvilka i tusental benäget hållas de icke alltid skrifkunnige valmännen tillhanda. Icke nog med regeringens oblyga inverkan genom sina organer, ministrarne och deras underlydande. Äfven kejsaren sjelf skyr icke att lång sitt eget namn till medel för röstvärfning, sasom bland annat blifvit ådagalagdt genom det prof derpå, som vi nyligen i vårt blad meddelade. Det är troligt, att de mest kränkande dra gen af detta system, under pressens och postväsendets närvarande tillstånd i Frankrike. icke lätteligen blifva bekanta utom gränsorna af den kommun eller det distrikt, der de äro ämnade att verka. Hvad de franska tidnin garne sjelfva derom få meddela, är dock redan mer än nog för att väcka afsky för et: system, som blott begagnar friheten såsom er mask för tyranniet. Så läsa vi t. ex. uti d: med sista posten ankomna parisertidningarn: följande utdrag ur en prefekts cirkulär till kommunernas förmän: Ålägg våra motstån dare, om sådana finnas, tystnad! Hindr: med kraft deras mått och stegl Er annan prefekt går ännu längre, i de han befaller de kommunala tjenstemänner inom sitt departement att utan tvekan bekämpa hvarje annan kandidatur (än de afregeringren anbefalda), icke allenast om der framstä.!ler sig såsom fientlig, utan till och med om den uvpträder såsom devuerad. Naturlig tvis är det, tu såsom alltid i Frankrike, valen för Seinedepartementet (Paris och dess närmaste omgifning), som ådraga sig mesta uppmärksan heten. Vi ha omtalat, huru en strid här venmligen hotade att uppstå ge nom en förening af de olika skiftningarne a: oppositionen. Men att de oppositionella partierna i Frankrike icke under de senare åren blifvit mera eniga, än de voro då statsstrecke: utfördes, ser man tydligt af allt hvad man redan erfarit om denna vralagitation. Legitimisterna vidhålla till största delen den meningen, at man icke bör deltaga i valen; anhängarne af Ledru Rollin och de rö.da hafva samma åsigt som legitimisterna. Arbetarne undvika äfven, såvida de afgjordt höra till oppositionen, ett sådant deltagande. De enda oppositionspartier, som vilja deltaga i valen, äro orleanister, republikaner af Nationals fordna parti och de demokratiska republikaner, som på visst sät! stå midt emellan de förvistas och det nämda f. d. Nationsalpartiet. Dessa tre partier hafva försökt att åtminstone i Paris, der deras förnämsta ledare befinna sig, oeh der en öfv!erenskommelse lättast kunde komma ti!l ståna. förena sig om en gemensam oppositionel vallista. Men de hafva, sågzom viredan nät, icke lyckats i detta bemödende, Såsom bekant är, representeras de tre nyssnämda partierna för närvarande inom parisernressen förnämligast genom Journal des Debat Le Siecle och La Presse. De båda sistnämde tidningarne offentliggjorde först, förordandey den öfverenskomna listan på oppositioners kandidater, uppfagande — sedan Sigcles bufvudredaktör, Havin, hade afträdt från sin kandidatur för att i stället lemna lats för general Cavaignac — namnen: De Laboulaye, ledamot af institutet och redaktör af Journal des Debate, Bethmont, f. d. minister, general Cavaignac, Emile Olivier, adwokat, Carnot, f. d. minister, Goudchaux f.d. minister, Dsrimon, redaktör af La Presse, Vavin, f. d. deputerad, Ferdinand de Lasteyrie, och Reynsud, f. d. underprefekt. Journal des Debais offentliggjorde äfven sedermera samma lista, inskränkande likväl dervid sitt uttryckliga förord inom orleanisterna och den moderatare kretsen af listan, såsom man kan finna af följande ord, hvarmed offentliggörandet der beledsagades; Vi behöfva väl knappast särskilt anmärkan, yttrade nämde blad, att denna lista innehåller namn på flera för öfrigt mycket aktningsvärda män, hvilkas åsigter icke äro våra, och hvilka ännu äro vida skilda från oss. Vid sidan af dessa namn befinna sig andra, som af olika skäl ådraga sig vår sympaii, och i fråga om hvilka vi med glädje skulle se, att de hedrades genom att väljas af valmännen i Paris. Vi nämna br Vavin, f. d. liqvidator för Ludvig Filips civillista; FerdiLasteyrie, ledamot af våra fordna nand de Lasteyrie, ledamot At Värt sr