puppa, som slumrade under ett blad; icke heller teologisk, fastän fadren, liksom med en gyllene ring, sammanknöt alla kunskaper till en — kunskapen om Gud, All kunskap är en kunskap om Gud, och utan att den är detta, upphör den att vara annat än ett tomt skal, hvarmed den dumdryga fåkunnigheten kan skramla, men som icke växer. Carlinag undervisning var således allsidig, icke fördelad, icke splittrad, utan så helgjuten den kunde gifvas. Hela verlden och först och främst syster Jakobina eller Carlinas tant, som bodde i närmaste stad, ogillade uppfostringsmetoden och tyckte, att Carlina var fasligen ytlig, derföre att de en gång för alla riåkat få i sitt hufvud, att kärnan var yta och ytan kärna. Det är icke så lätt heller att precist på ett tyg se om det skall vara räta eller afvigsida, in många tro, att rätan är den, der de flesta he trådarne Jigga utanpå med sina granna bildat Så dömer man vanligen om flickors ildning och anser den sidan för afvigsida, der mönstret står renast tecknadt, men långt ifrån så bjert och lysande, som på den verkliga afvigsidan. Tant Jakobina — vi hafva nämt henne — var den tredje af Fryknerska slägten. Det var en besynnerlig slägt den der med tre barn, så himmelsvidt skilda som prosten, föltkamrern och syster Jakobina. Orsaken låg troligen deri, att gubben, kommivister Frykner, var en praktisk natur, med godt, klart förstånd, men utan anlag för själsodling, och gumman Frykner en beskedlig menniska, som icke förstod sin man och som således ansåg sig olycklig, särdeles som hon i en pension fått sig en portion finare edukation, som var henne till stor vedermöda i den lilla komministergården, der intet fortepiano var att hamra på, ej en danssal att dansa i