Ja det var min gamla parlör du har der: såg jag inte hålet i min bokhylla och kände jag inte igen det kuriösa bandet på den boken. Du är bestämdt rädd för svägerskan, och nu vill du läsa öfver. Nej, men det roade mig. Vackert nöje, minsann! God afton, min herre! Huru mår min herre, fru, dotter, pappa, mamma, moster eller kusin och gå vidare? Nej, Augusta lilla, laga du god mat och var en vänlig värdinra. Om svägerskan blott är en vanlig menniska och ej alldeles befängd, så skall hon afundas dig både din okunnighet och din ställning här i verlden, så obemärkt den än är. Ja, men om hon är lika sinnad som svåger Abraham ? Ja, så får hon resa till Marstrand och bada, och sedan sitter hon på säteriet Måsarp med återstälda krafter och beklagar 088, under det att vi i vår okunnighet tacka Gud för hvar dag som kommer., Men det är ändå försmädligt om hon beklagar dig, fastän du är nöjd med mig — men . .. Se så, gumma; låt inte Cerlina der höra, att du icke är nöjd med att vara lycklig, utan promt vill synas vara det. Jag hade en ungdomsvän, som hade ful hy och såg sjuklig ut, men ändå njöt den bästa helsa; men frågade honom offa om han mådde illa, då han mådde som bäst — det förargade honom. Jag vill ha färg, sade han, hela verlden tror att jag är sjuk, Och så började han föra hög diet, och kinderna fingo färg. Kors, hvad du ser frisk ut nu mot förr, sade hans bekants; men si, han var sjuklig och reste till Karlsbad för att bli af med den friska färgen och återfå helsan. Den der bistorien ser man beständigt återupprepas, när det är fråga om själens helsa — den stilla förnöjsamheten, —