besvarat tre eller fyra nyårsbref, gom varit både väl och bjertligt skrifna med Jakobinas egen handstil, hvilken hade någon likhet med en så kallad besparingsgärdsgård, med tre hankar på hvart stafverpar och med stumpar emellan. Ännu mindre föll det henne in sedan Abrabam gift sig och hon -fått höra att menniskan hade fin bildning, något som icke lät bra i Jakobinas öron, emedan hon i det fallet äfvenledes hade sina små anspråk. Jakobina hyrde två små rum hos en kopparslagare, och hade just vid sitt sängkammarfönster en kaffepanna, som dinglade för vinden, och hörde inifrån gården, der verkstaden var, det trefliga bultandet och klingandet på kopparbottnarne. Oaktadt allt detta påstod tant Jakobina, att hennes två rum voro en fridens boning, fastän hon mest höll sig ute på alla sina nödvändighetsbegök hos söta du der och lilla söta du der. Detta till en början om tant Jakobina. Jag kan icke låta bli att tänka på den svägerskan, sade Prostinnan, då prosten och Carlina på qvällen återkommo. Hvad var det du stack undan i lådan, gumma? Läser du enroman ?bfrågadeprosten. Åh det var ingenting — hm — jag ville se om utgifterna ... Prostinnan stannade och rodnade ännu mera. Prosten smålog skälmaktigt och närmade sig bordet. Nej, det får du inte, Adolf, sade prostinnan; nej, låt bli min låda., Prosten skrattade. Hör på, Augusta, jag kände igen boken; bry dig ej om att framkalla de döda; blif ej en af gamla testamentets Ofoth eller besvärjare. Din franska, som dog långt innan hon kunde tala, är död.n Min franska ?n