(Insändt.) Vapenöfningar vid skolorna. Då nyligen föreståndaren för gymnastiken i riket, prof. Branting, offentligen uttalat sig om nödvändigheten af vapenöfningar äfven vid skolorna och derjemte män af betydenhet både utom och i militärståndet yrkat på en snar anordning af alla medel, som kunna bidraga till landets försvar, samt nationalbevöpning, så torde tiden vara inne att strax börja med de åtgöranden häri, som lättast stå till buds. Redan några år har undervisning i bajonettfäktning meddelats åt ungdomen i nägra få skolor med den framgång, att äfven mindre gossar med lätthet fattat och utfört till och med svårare rörelser i denna del af vapenföring, oaktadt undervisningstiden varit knapp och vapnen endast bestått i dåliga trägevär. Väl äro gymnastiklärarne skyldige att besitta färdighet i vapenundervisning, men ej ålagde att häruti undervisa — förmodligen ha vederbörande af gymnastikläraren, hvars lön är 150 rdr bko, ej ansett sig för denna böra fordra mer än undervisning i gymnastik, dock skall säkerligen ingen undandraga sig denna undervisning, förutsatt att den sker på de för gymnastik bestämda timmarne samt att det nödvändiga vilkoret, vapens anvisande, föregår, så att man ej som hittills nödgas tigga skolstyrelsen om anskaffande af trägevär, som ej alltid beviljas. Utom det att trägevären ej alltid kunna erhållas, äro de,i saknad af bajonett och nödig tyngd, ej lämpliga för de äldre af ungdomen. Om derföre vederbörande på allvar vilja understödja dessa öfningar, så behöfves blott att tillställa hvarje med behörig gymnastiklärare förssdt läroverk ett antal af 20 infanterigevär och öfningarne skola strax kunna vara i gång. Lärare . och ungdom vänta blott på vapen. Dessa gevär skola knappast kosta staten något, enär de naturligtvis tagas af sådana, som redan för militärbruk äro kasserade. Vid flera af våra f.d. gymnasier finnas nåra och tjugo ynglingar, hvilka äro öfver 20 yr, och somliga som redan exercerat beväring; många af dessa deltaga i gymnastiken endast af tvång, hufvudsakligen emedan de ej från barndomen gymnasticerat f) och skämmas nu att se sig öfverträffade af de mindre gossarne, men skola med lust omfatta vapenöfningarne och med lätthet vänja sig vid den allvarliga ordning, som härmed är förbunden och som är så helsosam för denna ålders ofta något slyngelaktiga väsen. Så länge gymnastikundervisningen är inskränkt till 2 timmar i veckan, torde det vara riktigast att i stället för gymnastiken sätta vapenöfningarne så snart gossen hunnit till den del af läroverket, som förr utgjorde gymnasiiafdelningen, eller gå snart gossen erhållit den kraft som fordras att handtera geväret. Om äfven, emot förmodan, gymnastikläarne ej godvilligt skulle åtaga sig vapenöfingarne, så ega vederbörande den utvägen, att len förhöjning i lön, som H. M. konungen öreslagit åt gymnastiklärare, beviljas dem lott med det vilkor, att de skola åtaga sig frågavarande öfningar. Då emellertid löneförhöjning torde låta vänta på sig ännu en tid, finnes deremot ej något skäl att fördröja vapenutdelningen, wvarföre höga vederbörande ödmjukast uppnanas att så snart möjligt tillställa hvarje af le större läroverken 20 st. kasserade infanerigevär, så framt höga vederbörande hafva vågot intresse för detta slags undervisning. Gymnastiklärare. ) Vid somliga läroverk har nemligen gymnastik blott tidtals varit anordnad, vid andra åter varit handhafd med ytterlig liknöjdhet.