Aftonbladet – 19 juni 1857, sida 2

——— — — — ———— du kan aldrig tro hvad mor är slängd både i latin och svenska; far kan inte hälften han stackarn. Nå du, bur är det med far din? Åh jo, som det var förr. Arbetar hela veckan på herrgården, för så ut lön på lördagsqväll, och så bär det af till Tattar Stinas, och der bli pengarne; och så kommer han oregerlig bem och är stygg mot mor och mig; och så somnar han. Men hvar söndag, som Gud ger, sitter han der sorgsen och m tande ögon i en vrå och ber Gud att han skall hjelpa honom, så att han måtte komma ur dea ondes klor, och mor sitter och tröstar honom med Guds ord och vänlighet. Då är mor så vacker, fast hon är lek och mager, stackars mor; och då lyfter hon på fars sinne och visar bonom en stackars tolfskilling, som hon hittat i hans västficka, emedan den krupit undan i fyllan och. villan, och så lofvar far att akte sig, och blir glad bara för att han Jlofvat. Men nästa lördag är det samma visa, och nästa söndag samma tröst. Ja ja, det är inte roligt det der, stackars Petter. . Nej, inte roligt är det, men bra ändån, återtog Petter; ty ser du, jag ser eländet och får en varning, annars så kuude det gå mig på samma sätt; och far håller en riktig predikan för mig hvar söndag. Han säger mig buru omärkliga de första stegen äro, och huru när det kommer i farten, det störtar utför, s att ingen kan hålla igen, förr än man är nere. Det der är en god predikan; för jag ser nog, att far inte kan hålla igen, fastän ban så gerna vill; men, säger mor, det kommer nog en tid, då det blir bättre.r När då? Det säger hon inte. Fö öga Hör du, Petter, du kunde rätt bedja prosan nan, i Åbro öm en liten bönebok, en an