Aftonbladet – 17 juni 1857, sida 3

dj OM OBIIL YVINDAS Ia ATL VIL VISAR aldEerfP vara myndig; 4) om anvädandet af influtna medel för ett parti exporteradt och i Tripoli försåldt krut; 5) anslag til inköp af fysiska apparater och mekaniska modeller för Svenska slöjdföreningens i Stockholm söndagsoch aftonskoa; 6) understöd af alimänna medel för uppshållande af en gästgifvaregård i Jemtland å vägen till norska gränsen; 7) medel till kostnaderna för anskaffande af likare och modeller för mått och vigt vid landtmäterikontoren ; 8) ersättning åt landshöfdingen i Örebro för löningsjord, som blifvit afträdd till jernvägsanläggningen emellan Skebäck och Örebro; 9) någr: inom Bohuslän belägna kronoholmars afgiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande; 10) beviljande för myntverkets behof af ett räntefritt lån från rikets ständers bank af 50,000 rdr rmt; 11) förvandiing af en inom Färentuna härad af Stockholms län utgående skattetitel, under namn af tegelved; 12) pension åt öfverjägmästaren Kasten; 13) med det af särskilta komiterade afgifna und. utlåtande och förslag angående åtgärder för böfrämjande af en förbättrad skogshushållning. Dessa propositioner blefvo ialla stånden bordlagda. ——— GÄRDAGENS AFTONPLENUM. Ridderskapet ooh adeln Ett af friherre Posse väckt förslag om ytterligare medels anvisande från riddarhuskassan för fortsatt utgifvande af ridderskapet och adelns äldre protokoller remitterades till riddarhusutskottet. Lagutskottets betänkande n:r 34, tillstyrkande K. M:ts proposition om antagande af en författning angående sammanläggning af straff, och statsutskottets utlåtande n:r 63, afstyrkande det gjorda statslånsanbudets antagande, biföllos båda utan någon diskussion. En längre debatt uppstod deremot angående ekonomiutskottets betänkande n:r 93, som, i anledning af väckta motioner om förändradt sätt för utgörandet af presterskapets aflöning m. m., tillstyrker en skrifvelse till K. M:t, med anhållan dels om tillsättning af en komitå för uppgörande af förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, för attsedermera rikets ständer meddelas, dels ock om konsistoriernas förständigande att under tiden söka så bereda, att tionderäkning på åkern må upphöra, och de af offren härflytande inkomster på annat sätt komma vederbörande till godo, sämt att så väl kapellpredikanter och komministrar, som vice pastorer och adjunkter, de båda senare uteslutande genom bidrag från presterskapets sida, må blifva försatte i en med hänsigt till deras bergning mera tryggad ställning, Mot detta förslag uppträdde bofpredikanten Tham, hr N. Tersmeden, frih. Lejonhufvud och lir CaärlheimGyllenskjöld, hvilka, erinrandeom de ringa frukter komitåers arbeten vanligen lemna, sökte ådagalägga olämpligheten af en komit6s tillsättning för ifrågavarande ändamål, enär lösandet af den uppgift som skulle föreläggas denoa komite skulle, om det ens vore möjligt, erfordra mansåldrar, om icke sekler. Tvifvelaktigt vore dessutom huruvida en lönereglering, sådan som den här afsedda, vore förenlig med presteståndets privilegier. Frib. Lejonhufvud sökte särskilt ådagalägga, att en sådan lönereglering vore overkställbar, synnerligast rhed hänseende till de förändrade förhållsnden, som måste uppstå i framtiden genom egendomarnes förändrade värde, genom församlingarnes tillväxt 0. s. v., hvarföre man slutligen efter fruktlösa försök likväl skulle nödgas taga sin tillflykt till konventioners upprättande, en åtgärd genom hvilken man åtminstone finge en fast utgårgspunkt, i det derigenom kunde utrönas huru stora presterskapets inkornster vore. Hr Carlhkeim-Gyllenskjöld sökte derjemte ådagalägga, att de grunder utskottet uppstält till ledning för komitåns arbeten vore opraktiska och ändamålsvidriga, hvarförutan han uppräknade de hinder och svårigheter, som enligt hans förmenande skulle uppresa sig emot verkställigheten af en allmän löneregring. Med anledning af alla dessa betänkligheter mot utskottets förslag yrkade hrr Tham och N. Tersmeden, att ståndet måtte afslå detsamma och i stället antaga det i d:r Nordlanders reservation framstälda förslag om en anbållan, det K. M:t täcktes, på sätt 1848 års ständer begärt, anbefallå konventioners afslutande inom alla de församlingar, der sådant äncu ickeskett, och hvarvid afseende synnerligen börde fästas på en billigare fördelning af inkomsterna emellan pastor och komminister, der sådant finnes af nöden. Frih. Lejonhufvud och hr Carlheim-Gyllenskjöld önskade den bestämmelse tillagd, att konventionerna skulle vara inom viss bestämd tid afslutade, och att, der de ej kunde på annat sätt åstadkommas, äfgörandet hänskjutas till kompromiss. För bifall till utskottets förslag uppträdde deremot gröfve Ugglas, friherrarne C. A. Raab, Akerhjelm, A. C. Raab, J. Ahlströmer öch C. J. 0. Ahlströmer samt herrar Adelborg, af BSillen, L. J. Hjerta och P. R. Tersmeden. Mot de gjorda invändningarne anfördes af dessa herrar, att man ingalunda behöfde befara, det den ifrågasatta komitens arbeten skulle blifva fruktlösa, då densamma komme att arbeta under påtryckoingen af den mäktiga opinion, som uti denna sak högt påkallar en reform. Man hade dessutom exempel på komitöer, hvilkas verksamhet lemnat ganska goda resultater, och der sådant icke skett hade orsaken ofia legat, icke hos komiteerna, utan i de felaktiga åtgärder, som efteråt blifvit vidtagna, såsom t. ex. då kyrkolagskomitens arbete remitterades till konsistorierna, utan att dem förelades någon tid, inom hvilken de borde med sina utlåtanden inkomma. Dessutom vore rikets ständer i tillfälle att vid kommande riksdagar genom nya framställningar inverka på fortgången och riktningen af komitens arbeten. Senom en befallniog om konventioners afslutande vunnes endast en reglering för hvarje kyrkoherde, men ingslunda den af utskottet afsedda och af opinionen i landet påyrkade allmänna reglering af presterskapets löneförhållanden för åstadkommande af ett -utjemnande af nu existerande missförhållanden, ändamål dels att det lägre presterskapet måtte ernålla sådana vilkor, att det må kunna lefva af sina nkomster och verka i sitt kall, utan att af bekymner för sin utkomst förledas till handlingar af egenytta, som nedsätta kyrkans och embetets anseende, lels att genom det direkta aflöningssättets upphöande måtte undanrödjas deraf härflytande anledninar till oenighet mellan presterskapet och församingarne, och på detta sätt presterskapets anseende eh inflytande i moraliskt och religiöst hänseende höjas. tenomförandet af en sådan allmän reglering vore iter ingen omöjlighet, endast man kraftigt ville sasen, och hvad anginge presteståndets privilegier kulle de derigenom på intet sätt förnärmas, ty de leri omförmälda förmåner äro tillförsäkrade åt presterskapet kollektivt, ej åt hvarje prestman särskilt, och här vore ej fråga om att på något sätt minska pretterskapets inkomster på det hela. Såsom ett vigtigt skäl för ständerna att meddöla K. M:t sin Wsigt, att förhållandena mellan presterskäpei och örsamlingarne ej äro sådana som de börde vara, unfördå slutligen grefve Ugglas, att det just nu vore å mycket angelägnåre att missförhållandena undanödjas, som man har att motse ett förslag till en örfattning, genom hvilken det blir öfverlemnadt åt len fria öfvertygelsen att välja mellan ölika lärojatser, och presterskapet derföre bör försättås i den tällniog, att det kän egna sin tid och sin verksamset odeladt åt själavården och åt försvaret af sin kyrkas läror. — Grefve Anckarsvärd talade för den örändring af utskottets förslag, att ständerna skulle anhålla, det en komite borde förörddås för hvarje tift och emellertid till prestbristens äfhjelpande ett nitimibelopp fastställas för det lägre presterskapets -. 0 KR AT ÄN et DA KAL fr AR Fr RR RN TR. KARUNA I NRA k FRA RR RR