STOCKHOLM den 17 Juni. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wier den 8 Juni. Jag vil nu efier löfte meddela er några orienterande underrättelser rörande Österrikes närvarande förbållanden: Den Metternichska staten kan i många fall ej mera igenkännas, och ur den fordna mekaniska sammangyttringen af de särskilta nationaliteterna skall en ny verld framträda i degen och upparbata sig till: den efterssträfvade enhetsstaten. Så önska åtminstons de offi:iella statsorganisatörerna, och jag skall måhända en annan ging undersöka huru stor framgång de rönt. För denna gång ämnar jag blott nämna några ord om våra, under de senare åren väsentlig! förändrade -utrikesförhållanden och vår ställning till såväl de europeiska stormakterna, som till de mellersta staterna. Då den höädangångne kejsar Nikolaus den 21 Febr. 1853 samtalade med engelska sändebudet i S:t Petersburg om Turkiets framtid, och lemnade de upplysningar om sina plazer, som sedan genom den hemliga och förtroliga korrespondensea kommo till offentligheten, yttrade lord Seymour: Men Ers Maj:t har glömt Österrike; alla dessa orientaliska frågor röra Österrike mycket nära, och det skulle naturligtvis vänta sig att dervid blifva taget till råds. — Till Seymours stora förvåning svarade kejsaren härpå: Åh, ni bör veta att då jag talar om Ryssland, talar jag tillika om Österrike; hvad som anstår det exa, gillas äfven af dei andra; våra intressen äro fullkomligt identiska. Då kejsaren, som af mången ansågs för sin tids förste diplomat, uttalade dessa ord, hade han antingen glömt eller också icke gifvit akt på den schwarzenbergska profetiar: Öster rike skall en gång sätta verlden i förvåning enom sin otacksamhet. Så mycketär emelertid säkert, att han då icke ens i drömmen kunnat ana den trippelallians mellan England. Frankrike och Österrike, som tvenne år efter nämde minnesvärda samtal afslöts den 2 December 1854. Ssnare, under loppet af kriget skall kejsaren, då han med ett utländskt sändebud -passeraae genom e.t mälningsgalleri, hafva stannat framför ett porträtt af Johan Sobieski, hvilken befriade den österrikiska kejsarstaden från turkarne, samt dervid utropat, under det han först pekade på porträttet, och sedan på sig sjelf: Stultus primus! slultus-secundus! Vi höra ej till beundrarne af vår 2 Je, orientaliska politik, och hvarje opartisk torde vara öfveriygad om, att det är Österrikes skuld, att. den stora. konflikten icke burit bättre frukter för lugnets och fredens varaktighet uti Europa, genom jemvigtens återställande. Men å andra sidan är det obestridligt, att Österrike för sin del medverkat att förstöra fantasmagorien af den ryska allmakten, hvilken ända till 1854, ja ända till Sebastopols fall, höll menniskornas sinnen fångna. Dess hotande hållning uti December 1855 har framtvingat de ryska efcergifterna och möjliggjort freden, uturhvilken Ryssland i alla bändelser icke fravastått med stärkta krafter: Beviset för att Österrike, om det också icke varit fullt vuxet sin uppgift uti denna stora katastrof, likväl tillfogat moskoviterna stor skada och djupt förolämpat czaren, innefattas uti det utomordentliga hat, som Ryssland nu hyser till Österrike. Den, som ej förut kände till detta, behöfver endast läsa Brisseltidningen Le Nord,, som flödar af harm och förbittring mot huset Habsburg. Detvare långt ifrån oss att vilja rättfärdiga det förbud, som i slutet af förlidet år utfärdades motLe Nords, spridniog i österrikiska kejsarstaten. Men har völ någonsin ett konservativt blad, hvilket L2 Nord ju föregifver sig vara, innehållit sådana uppsatser mot en regerande furste, som dem Le Nord, meddelat mot österrikiska kejsaren, före förbudets utfärdande? Såsom bekant är, framkallades förbudet af flera häftiga anfall, på hvilka en pariserkorrespondens af den 24 Novercber 1555 satte kronan. Det hette deruti: Kejsar Frans Josef skulle måhända ha undandragit sig jesuiternas inflytande, i fall han kunnat bibehålla furst Schwarzenberg såsom förste minister. Efter dennes död återföll han under deras ok. Det var ock en naturlig benägenhet derför hos Kejsaren, och detta anlag i hans förstånd och hans karakter understöddes genom följderna af det mordförsök, för hvilket kejsaren 1853 var nära att duka under o, s. v. Hvad skulle man väl i Ryssland säga, om någen offentlig organ tryckte sådana saker? Dervid förbiser jag visserligen, att uti Ryssland icke behöfves något förbud mot dylika utgjuatelser, af det enkla skäl, att de alls icke kunna intränga i Ryssland, utan undertryckas vid gränsen. Detta -vet Le Nord allför väl, och om den ville begagna den österrikiska tryckfriheten (relativt till Ryssland) för sina lömska insinuationer, så begäfve den sig med berådt mod i fara :.. Hvad vill dock det af Ryssland mot Österrike organiserade tidningskriget säga, i jemförelse med det diplomatiska krigståg, som Ryssland predikar mot Österrike? Ryssland bar närmat sig det eljest hatade Sardinien, med hvilket ryska hofvet före kriget icke ens underhöll regelbunden diplomatisk förbindelse, endast och: allenast pour faire piece å STORES ATTAN EEE EE ek Cilla fö te nd sicita le vd