Aftonbladet – 17 juni 1857, sida 2

minnen, hvaraf drömmande själar samla en skörd under fyra månader af året, för att tjuta deraf under sommaren, i skozslundens skugga eller vid den sorlande bäckens rand: slit saker som ge en poetisk anstrykning åt landsbygden, bidraga att låta vänta på vintern och nya förtjusningar, och förbinda till ingenting för framtiden. Men en dag begick Octave den oförsigtigheten att låta presentera sig hos fru de Mertrais, utan att betänka, att lan af hjertacs lust blo:tstälde sig för en bestämd fara; ty Septilie, hvilken i anseende till sitt öfverdådiga uppförande ända dittills ke varit särdeles farlig, kunde bli det meelst eti förtroligare umgänge och det öfverseende detta alstrar. ; De fel, hvilka Octave, i stora verlden, bemärkt dos fröken de Martrsis, föreföllo honom ock, i det stilla hvardsgsrummet, vid spisbrasan, såsom älskvärda egenskaper. Han beundrade Sextilies angenäma pratsamhet, hennes helt och hållet kreolska framfusighet, hennes heliga marår, hennes koketteri, liknande ett bortskämdt barns. Då han förut assert henne vara för mycket tillgjord, fann haa henne nu naturlig och sann och hänfö. rande uppriktig; så kom det sig att han fägnade sig åt att hon icke bade detta tillgjorda oskyldiga skick, denra lånade förbehållsamh:t, dessa konstlade fasoner och språk, som mödrar någongång inpregla hos sina döttrar i s:mma stund de g2 dem en man. Ocave börade erkänna för sig sjelf att fröken de Martrais hade blifvit illa bedömd, att den man, som vore nog drisig och nog qvick, för att fria till hennz, icke skulle göra större dårskap, än om han git:e sig med mamsell X., uppfostrad af en mor, som var berömd för ina stränga grundsatser, eller med hennes vän, som nyss utkommit ur ett ryktbart kloser. Sextilies koketteri föreföll honom såzom stt helt naturligt begär att vara omtyckt, hennes ojsimnhet i lynnet såsom öppenhet och behag, det tycke för flärd, hvarför man beskyllde henne, såsom smak för vackra och goda saker. Han förmenade, att under en skicklig