Aftonbladet – 17 juni 1857, sida 2

sin själasörjares förmaningar och undervisning derifrån afrådas, må det honom ej vägras, göre dock om sitt utträdande ur svenska kyrkans gemenskap anmälan hos pastor i den församling han tillhör för anteckning i kyrkoboken och vare, intill dess sådan aomälan skett, pliktig att i kyrkligt hänseende ställa sig till efterrättelse de för svenska kyrkavs medlemmar gif. a föreskrif.er. Ej må öfvergång från sven ska kyrkan till annan trosbekännelse tillåtas den, som yngre är än 18 år, der ej Konungen, i särskilta fall, det vid tidigare ålder medgifver. 2. Lärosatser, som mot den rena evangeliska. lärans grutdsanoingar stridande äro, må icke offentligen förkunnas eller på annat sätt genom tal ellör skrift, till de enfaldiges förledande, utspridas. Gör det någon, straffes med böter från och med 50 till och med 300 rår eller med fängelse från och med 2 månader till och med ett år; dock sker härigenom ej någon inskränkning i rättigheten till fri religionsöfning inom särskilta religionssamfund, som i riket tillåtna äro. Beträdes någon, som till prest i svenska kyrkan antagen är, med villfarande Tlärosatsers predikande eller utspridande, ansvare såsom för embetsfel. Emot annan än den, som till prest i svenska kyrkan antagen är, må åtal för villfarande lärosatsers utspridande ej ega rum, med mindre konungens justitiekansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, förordnat om åtalets anställande. s. 4 3. Den, som genom bedrägliga medel, hotelser eller Jöften om timliga fördelar söker förmå någon sill affall från den rena evangeliska läran, jare, der serningen ej är efter annan lag belagd med högre straff, förfallen första gången till böter från och med 100 till och med 300 rdr, och hvarje gang det oftare sker till fängelse från och med 2 månader till och med ett år Lag samma vare om någon, hvilken af förätdrar eller målsmäån fått sig anförtrodt att uppfostra Eller undervisa barn, som tillhör svenska kyrkan, beträdes att under utöfaingen af sådant uppdrag bibringa baraet annan religionstro, än som med den rena evangeliska läran öfverensstämmer. S4. Barn af svenska kyrkans medlemmar skall anses tillhöra samma kyrka, ändock att föräldrarne, after barnets födelse; till annan trosbekännelse öfvergått. Har blott endera af makarne till annan trosära öfvergått, vare äfven om barn, som sedermera i det äktenskap födas, lag som nu stadgadt är, der ej båda föräldrarne äro ense om barnets uppfostran till annan religionstro och derom inför vederbörande presterskap, före barnets dop, afgifva uttrycklig förklaring, till anteckning i kyrkoboken. 4 5. Hvad i afseende på främmande religionsförvandter iittills varit stadgadt och icke genom denna författning blifvit ändrädt, skall intilldessannorlanda förordnas fortfarande tjena till efterrättelse och jemväl ega tillämpning på dem, som från svenska kyrkan till annan trosbekännelse öfvergå. Ej skall någon på grund af sin trosbskännelse anses frikallad från efterlefnad af rikets borgerliga lagar. Tillstädjer honom ej hans troslära att aflägga i. lag föreskrifven ed; då sådant erfordras, och är derom ej särskilt stadgadt, förordne konungen, sedan h5gsta domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör. 6, Rättigheten för svenska kyrkans medlemmar, att äfven utom den offentliga gudstjensten sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, skall vara fri och obehindrad, så vidt vid sådan sammankomst ej något företages, som mot lag eller sedlighet stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Ej må dock vid religionsöfning, som sker under annan än vederbörande presterskaps omedelbara ledning och icke är att hänföra till enskild husandakt, tillträde y5gras presterskapet i församlingen eller den offentliga myndigheten i orten, hvilkan sistnämde myndighet, vid inträffad olaglighet eller sordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Ej heller må så beskaffad sammankomst, hvarom nu stadgadt är, utan särskilt tillstånd hållas å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas, vid påföljd af böter från och med 59 till och med 100 rdr rmt för den eller dem, som föranstaltat sammankomsten eller dertill upplåtit hus, och till Högst 10 rdr för annan deltagare. 7. Böter, som i denna författning finnas stadgade, beräknas i riksmynt och skola förvand:as till hälften emellan åklagare och församlingens fattige. Saknar den bötfälde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter samma grunder, som gälla för förvandling af böter enligt utsökningsbalken. 4 8. Mål, angående öfverträdelse af denna författning, skola, med undantag af åtal mot prest för embetsfel, upptagas och afdömas af allmän underrätt samt dess utslag, i händelse den för brott mot 2 eller 3 åtalade varder å: saken fäld, hofrättens pröfning underställas. 9. Hvad i denna författning stadgas, gäller ej till rubbning i bestämmelse, som i grundlag gifven är. Af det statsrådsprotokoll som åtföljer denna proposition erfar man, att i sammanhang med högsta domstolens utlåtande åtskilliga inkomna petitioner rörande utvidgad religionsfrihet äfven blifvit föredragua, och att hr justitieministern afgifvit ett längre motiveradt yttrande, hvarvid han erinrat, att lagförslaget i främsta rummet afser ait borttaga allmänna lagens stadganden, såsom stridande mot den religionsfrihet 16 regeringsformen utlofvat, vederlagt åtskilliga satser i högsta domstolens utlåtande och försvarat det nu framlagda förslaget. Af de båda vid föredragningen närvarande justitieråden, hrr Alexandersson och Backman, hade den förre instämt med justitieministern och den senare åberopat sitt i högeta domstolen afgifna yttrande. Med undantag af chefen för ecklesiastik departementet statsrådet Anjou, gom ensam afgifvit en reservatioa som är af den märkliga beskaffenhet att vi anse oss böra särskilt dertill återkomma, hafva statsrådets samtliga öfriga ledamöter förenat sig med justitieministern i författningens tillstyrkande. Propositionen angående qvincans myndighet, som är betydligt skiljaktig ifrån det ursprungliga från justitiedepartementet derom afgifna förslaget, är helt kort och innefattar blott följande förslag till Författning angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig. Med ändring af 19 kap. 2 4 ärfdabalken ochhvad för öfrigt i lag eller särskilta författningar varit stadgadt i afseende på ogift qvinnas rätt att råda öfver sin egendom, förordnas som följer: ; Ogift qvinna, som fylt tjugofem år, vare myndig att sig och sin egendom sjelf råda och förestå; dock eken EA 0 FE FN AA FER EE HERE RA till sin herrskande idå, den att för hvad pri ARN RE NA RA JR RER