Aftonbladet – 16 juni 1857, sida 3

grannlåt, och en förvånande lust att tillfredåställa sin smak i det afseendet, med ett ord att, utan att man kunde göra henne någor allvarlig tillvitelse, man ändock ansåg henne uppföra sig besynnerligt i verlden, visa allt för mycken ojemnhet i lynnet och sakna nästan alla de egenskaper man tycker om att finna hos en ung flicka. Någon, som ville med ett enda drag afmåla Sextilies karakter i detta sista hänseende, tillämpade på henne följande yttrande af ett qvieckhufvud: Hom liknar en ung tröstad enka.n Öfvertygad, att ingen försigtig mor borde önska sin sons giftermål med fröken de Martrais, föressatte sig friherrinnan dAubray från den stunden att noga, men i homligtet studera hvad hon kallade Öctaves hjertsjukdom, för att, i händelse af fara, ge honom hastig och kraftig bot. Det var i synnerhet från den tiden som man såg henne förvandla sig till ett verldsligt fruntimmer, besöka stora sällskaper, ila från teater till teater, alltid med Octave, och försöka att rikta sin sons tankar, utan att han märkte det, på föremål, som voro främmande för hans kärlek. Octave, hvilken, — en sällsynt sak, — hade den goda smaken att föredraga sin morssällskap framför hvarje annans, till och med bina vänners, Iånade sig gerna åt friherrinnan dAubrays icke omtalade planer och följde henne öfverallt, dit hon ville föra honom. Men när lördagen kom, då han skulle råka Sextilie, kunde han icke motstå begäret att återse henne, och han begärde att den aftonen få ega sin frihet. 7 Octaves mor, hvilken efter kloka berökningar förutsåg faran, hvaraf hon var hotad, hade å sin side, i ändamål att undanrödja denna fara, på förband tagit en loge på spektaklet. Hvad? Du ämnar öfverge migj? sade hon