STOCKHOLM den 16 Juni. Hnufvudstad och Universitet. Vi meddelade i går förra afdelningen af en artikel af professor Snellman i Helsingfors rörande detta för dagen och för framtiden vigtiga ämne. Författaren berörde i denna afdelning hufvudsakligen det inflytande en mera vetenskaplig anda i hufvudstaden eger på hela landets bildning och den betydelse ett hufvudstadsuniversitet måste hafva för utvecklingen af nationallitteraturen, Vi införa här den senare delen af samma uppzatz, förbehållande 036 att sedermera något fullständiggöra, några af författaren i förbigående vidrörda förhållanden, äfvensom i viss mån beriktiga eller komplettera några af de i artikeln lemnade faktiska uppgifterna i afseende på utländska universiteter. Hr Snellman fortfar: Man säger kanske: att hufvudcstaden väl kan tillegna sig den vetenskapliga och litterära håg och bildning, sam utgår från någon annan punkt i landet. Men hufvudstaden delar då med denoa ort inflytandet på det öfriga landet och står sjelf till vetenskapen och litteraturen i samma förhållande som hvarje småstad. I en sådan ställning inträder för bufvudstaden i högre eller mindre grad den påpekade rolen af obetydlighet för den allmänna bildningen i landet, ja af skadlig inverkan på densamma. Den ort, som är vetenskapens och litteraturens hufvudsäte, står då redan härigenom i en naturlig motsats mot hufvudstaden. Men den eger då i följd af sin isolering ringare krafter att motverka hufvudstadens förderfvande inflytanden och öfverhufvud att inverka på nationens bildning; och samma orsak gör dess rådande anda ensidig, äfven härigenom mindr2 inflytelserik. Denna är frågans andra sida. Ty vi hafva hittills sökt besvara frågan: hvad är universitetet för hufvudstaden? Det återstår att afhandla den lika vigtiga: hvad hufvudstaden är för universitetet? Haårvid kuona vi dock vara ganska korta: ty fördelarne för universitetet af att tillhöra landets hufvudstad äro mera i ögonen fallande. Såsom vi sökt visa, kan på längden ingen hufvudstad helt och hållet umbära vetenskapliga instituter. De uppstå i hvarje större stad, emedan der samlas rsöner med vetenskaplig bildning, som känna beofvet af meddelande och samverkan för vetenska pens intressen. I en hufvudstad kommer härtill det af styrelsen insedda behofvet att genom vetenskapen inverka på den allmänna bildningen i landet, och det mer. eller mindre klara medvetandet hos de bildadesinvånarne, att hufvudstaden bör öfva en sådan inverkan; och att detta utan ve:en skapens stöd ieke kan ske. Om båda icke samverkat, har i nyare tid fördelningen af rolerna varit den, ait styrelserna gynnat naturyvetenskaperna, dels för deras prsktiska nytta, dels. af inbillning om deras -oskyldighet framför den humanistiska vetznskapen, medan denna blifvit öfverlemnad. åt sina idkares kärlek — om ens ostördt öfverlemnad.åt den. : Offentliga biblioteker, museer; sjukvårdsanstalternas begagnände för den medicinska undervisningen, de förhandsavarande läroanstalterna gifva -upphof åt vetenskapliga föreningar, hvilka snart; af styrelsen understödda, utvidga sin organisation och sin verksamhet. Det är nu lätt insedt. hvilkan fördelar sett universitet måste hafva af alla dessa elementer till och hjelp vedel.för de ;vetenskapliga. sträfvandena. -Sjelfva dess tillvaro i landets hufvudstad medför äfven direkt förökandet af dess materiella tillgåvgar, emedan dess behof blifva af styrelsen kända och framställmngen at desamma lättare finner villigt lyssnande öron — man kan tillägga, emedan universitetsmännen lära sig, när och huru en sådan framställning skall ske. Man ser derföre öfverallt hufvudstädernas universiteter vara de rikast doterade. Till de yttre, fördelarna hörer det äfven, att i hufvudstäderna förlagsoch bokhandeln koncentrerar sig, oeh att vetenskapsmannen der finner uppmuntran till pre utgifvande, ofta endast der någon möjlighet ertill. Ea följd häraf blir, att lärarnes vid universi:etet antal ökas, så att hvar och en kan inskränka sig till ett mindre fält och får någon tid öfrig från undervisningen, att mera ostördt egaas åt vetenskaplig forskning. Sålunda ser man, såsom redan vämdes, vid de stora universiteterna i Europas hufvudstäder, universitetslärarne tillika representera vetenskapen i och för sig, hvarigenom åter undervisningen höjes. Det är vidare en gifven följa af universitetets närvaro i en större stad, och i syanerhst i ea huvudstad, att invånarnes bögre intellek uella bildning och det större antalet af vetenskapens väaner utom universitet skat lifvande verka pi universitetslärarne. Ty den vetenskapliga forskningen kan icke öfvas i tysthet, såsom välgörenhsten; det tillhör dess natur att meddela sig och söka offsntli,heten.. Och ehuru vetenskapsmannen för resultaterna af sin forskning väntar det afgörande gillandet -ellsr ogillandet af sina jemnb3rdiga, lider det iatet tvifvel, att ieze äfven deltagande för hans studier fråa den större allmänhetens sida ger dem ökadt lif; såsom det också ofta inträffar, att de vetenskapligt bildade prastiska männeas åsigter och omdömen för dem utgöra en ledning. Och det är nyttigt, att vetenskapen stuudom drages ifrån abstraktionerna till någon tillämpning på det verkliga lifvets förhållanden. Öfverhufvad består menniskans verksamhet icke af lösa, osammanhingande stycken, utan den styres af en hos hennes rådande anda och karakter. I en småstad måste äfven vetenskapsidkaren beröras af småstadsandan och på sin vetenskapliga verksamhet öfvarföra dess sjelfföraöjda trifsamhet i det lilla. Man fianer visserligen vid småstadsuniversiteterna män, som haft förmåga att hålla sig uppe på vetenskapens höjd, men hvar och en känner, att flertalet, shuru äfven med-stor lärdom försedt, försjunker till endast föreläsare af oföränderliga kurser. Att sådant iete lika lätt sker vid hufvudstadsuniversiteterna, komm r väl till någon del deraf, att till dessa vanligen :amlas de bästa förmågorna, men än mera deraf, a.t vid dem förmågorna lättare fostras och utvecklas, och äfven fortfarande fiona en näring för denna utveckling i den rådande, på de allmänna intressena riktade allmänna andan. Slutligen är äfven universi tetsläraren med alt mensklig -vaghet behäftad och beroende åf det allmänna omdömet i bifall eller tadel. I en småstad är detta omdöme lätt tiilfredsstäldt; det finnes der egentligen icke alls i vetenskapligt hänseende. Ioom universitetet är hva: och en mästare i sin sak; och der icke ett allmänt omdöme tillkommer, som ärar hvarje slag af vetande, uppstår hos vederbörande ett grundligt förakt för all annan vetenskap än den egna, det egentligen utmärkande draget hos den lärda pedantismen. En större stads samlif uirotar deremot pedantismen i hvarje form, äfven i den lärda, i hrilken den till följd af den sjolfbelåtenhet, lärdomen så lätt inger, allrahelst trifves: Man talar mycket om den stillhet vetenskapens idkande begär, och menar, att den lättast står att vinna I stnästadslifvet. Men erfarenheten lärer att