den midiföra strofiklagen, i det skiok den befann sig, utar att någon. bestämmelse blef tillagd, hvarigenom senalcter, som-äro militörer, fritoges från att kuna ställas för krigarätt. Man hoppas emellestid, att rege:inger skall göra afseende på de uttalade imeningarne och bevilja seszatorerna en rättighet, utan hvilken de icke kuana bevara ens skenet af oberoemde; det finnes dock svårliger någon utsigt till, at: regeringen sjelf skall taga initiativet till lagstadgardet, att en teriator blott med senatens samtycke ekall kunna ställas under tilltal, oeh. den första politiska diskussion, sem egt fum i denna församliag, skall således ieke leda till något resultat, derföre att majoriteten saknat od att med bestämdhet göra sina åsigtor gällands inför regeKingen: et är ieke politiska frågor, som för närvarande väcka intresse i Frankrike, utan tidningarne sysselsätta sig med saker af helt annan natur. Sålunda har man länge grubblat på; hvem som skille blifva direktör för den nya bankön, oe nu tyckes detändtligen vara fökeort, att en hr Germiny, hvilken prisis som en. dugtig administrativ embetsman, blifvitutsedd. Den ifver, hvarmed man kastat sig öfver denna ssk, förklaras deraf, att bankdirektörsplatsen är en af de mest indrägtigai landet. Direktören för den franska banken har en årlig lön af 60,000 fr.; utom ätskilliga ändra förmåner, såsom ett furstligt boställe, hästar och vagn m. m., och han kan med dessa inkomster samla förmögerhet, emedan tjensten icke medför. några synnerliga representationskostnader, hvilka i synnerhet uade den kejserliga regeringen för mången embetsman uppsluka två tredjedelar a? lönen. Fordom var bankdirektörsksapet ett lika angenämt som jndrigipt ombete, mena detta är icke längre händelsen, emedan regeringen i hvarja ögonbliek fordrar, att banken skall försträcka beöine peaningar, och direktörem har derföre svårt ait på samma gång iakttaga aktioegarnes bästa och stå väl hos hofvet, hvars ynnest banker lika litet som någon aunman inrättning i Frankrike kan umbära. Germinys företrädare dArgout har dragit sig tillbaka. till följd af sin höga ålder — har är 75 år ammal — oeh skall hafva samlat en betydfig förmögenbet. Näst efter bankdirektörskapet upptäges parisarnes uppmärksamhet af öfverbofpredikantsbefattningen. Det skall nu vara säkert, att påfven lemnat sitt samtycke till inrättandet af. om sådarbefattning, hvilken tillika skall blifva ett slags episkopat, emedan; domkapitlet Saint Denys, som förut lydde under ierkebiskopen af Paris, kommer att rertera umder öfvernofpredikastern. Iaom kort lärer ett 3 ee rörande denna sak blifva statsrådet förelagdt. BELGIEN. De halfofficiella franska tidmingarne äro i hög grad missbelåtna med att rörelsen i Belgien 1-de sig, utan. att framkalla några allvarsamma oroligheter. De hade hoppats på ett allmänt uppror, som kunde gifvit anedning till belägringstillstånd, författningens kastande öfver bord och tryckfrihetens upphäfvande, på det att Frankrike icke längre måtte behöfva vara utsatt för vådan att blifva förfördt af det farliga exempel Belgien gifver det, att nemligen ordning och frihet ganska väl kunna förlikas tillhopa; men i stället för någonting ditåt, ingifvas från alla större städers kommunalmyndigheter lojala adresser till konungen, hvari tacksägelser hembäras honom för de stora tjenster, han gjort landet, och för det han troget upprätthållit författningen. I dessa adresser förekommor naturligtvis äfven en begäran, att välgörenhetslagen icke måtte erhålla kunglig sanktion, och då presterskapst, som blott på den okunniga landtbefolkningen utöfvar något inflytande, icke kan få dylika demonstrationer till förmån för ministeren i gång, är det högst sannolikt, att det katolska partiet kommer att lida ett fullkomligt nederlag. ÖSTERRIKE. Jourmal de Franocforto, som anses stå i förbindelse med Österrikes diplomati, innehåller en artikel om nödväadigheten af att pariserkongressen ånyo sammanträder för att ordna förhållandena i Donaufurstendömena. Tidningen angriper häftigt den franska regeringen, för det att hon fortfarande är gynsamt stämd för Moldaus och Wallachiets förening, samt förklarar, utt pariserfreden skall lemna Turkiet svagare än någonsin förut, såframt det icke lyckas Österrike och England att genomföra sin politik i Orienten. SPANIEN. Grefve Montemolin har uti onskrifvelso till sina anbängare i: Perpignan upprepat sin redan förut afgifna förklaring, att han på det högsta ogillar alla karlistiska upprorsförsök, samt tillagt, att han betraktar såsom förrädare mot hans sak alla dem, hvilka deltaga uti handlingar, som endast kunna föranleda nya blodsutgju:elser och göra hans sak förhatlig i Spanier. Uti Jaen hafva: oroligheter tilldragit sig. Folket samlades på flera ställen och började exeesser, hvilka doek smert hömmades. ITALIEN. Konungens af Bardinion förlofning med prinseasan Sidonie af Sachsen hvarem förut ryktesvis berättats, skall nu hafva blifvit af Sardinions och Sachsens sändebud i Paris officielt tillkännagifven för kejsar Napoleon. Från Turin berättas, att den ryska enkekejsarinnan varit föremål för mycken artig30 Åker Aa RA 23 2 Md 20 free ti mdin ne Såja M.