Aftonbladet – 16 juni 1857, sida 3

lemnar dig, på hvilken alla lorgnetter i teatersalongen äro riktade; se sjelf! Lorgnetiglagen, svarade fru de Chesne, låna mig säkert behag, som jag icke eger; jag förlorar mycket vid att bli sedd på nära håll; fråga din son! Dessa ord yttrades med en så besynnerlig ton, att friherrinnan dAubray frigade sig sjelf om endast harmen hade framlockat dem. Under tiden ankom Octave ti!l balen, der han hoppades få råka fröken de Martrais, och, — en allvarsam sak, som sku!!e ha djupt oroat friherrinnan dAubray, om hon blifvit den varse, — han kände sig mycket upprörd, när han nalkades sin blonda dansör. S:xtilie, tillräckligt erfaren för att begripa denna stumma hyllning, visade Octave, för att belöna honom, ett; utmärkt artigt bemötande; kanhända hade hon ock under loppet af den sist förflutna veckan haft tillfälle att höra honom berömmas, och fann att det kunde vara roligt att ge rätt åt förtalande tungor, som redan behagat gifta honom med henne. Han gick bort från denna andra bal ännu mer betagen än förut; och när han påföljande dag lemnade sitt förtroende åt sin mor, hvi!ken sedan gårdagen varit tämligen orolig, frågade hon honom: Hvartill gagrer det dig att vara så kär? Ått vara kär.o Det roar dig? nDet sysselsätter mig. Z E:t ganska farligt tidsförårif. Mitt bjertas flyktighet, som mamma så ofta förebrått mig, skall bli mitt värn. Och om fröken de Martrais skulle älska dig? K Åh, var lugn! Min passion gör mig ieke döf och blind; Ssxtilie har för mycken smak för klädsel, stora verlden och nöjen; bon sysselsätter sig för myeket med att behaga alla,