Aftonbladet – 16 juni 1857, sida 2

så . . . förflugen som dottern, låter homne göra allt hvad hon vill, och gillar hennes största besynnerligheter. Hvad fadern beträffar, är han de der fruntimmernas ödmjukaste tjenare; han lyder blindt deras befallningar, deras obetydligaste kapriser; han får aldrig ha någon egen opinion eller röja någon önskan; om aftonen för han dem-i sällskap eller på spektaklet; om morgonen betalar han deras räkningar från krambodarne och modehandlerskorna: det är hans bestyr. Apropos om krambodar och modehandlerskor, får jag icke dölja för er, att det behöfs åtminstone dubbelt så mycket :som fröken de Martrais förmögenhet för att rimligtvis tänka på att gifta sig med henne; hon är van att neka sig ingenting; det påstås att hon slösar bort fem till sex hundra francs i månaden på sin toilett. Se bara broderieraa på hennes klädning! Är det icke löjligt hos en adertonårig flicka att utbreda en sådan lyx? Lyckligtvis är ni ende sonen, och friherrinnan dAubray skall säkert göra de största offer för er sällhet. Octave försökte ännu en gång att få yttra en anmärknirg, men fru Mace fortfor: Ser ni, med en så medgörlig mor och en så allsintet betydande far, som fru och hr de Martrais, behöfver ni blott sysselsätta er med att behaga Sextilie. Min dotter hörde henne just i går säga, att hot skulle gifta sig så snart hon hade: funnit en ung, mycket rik man, zom vore mycket qvick, mycket god valsör, god ryttare, icke spetande fort-piano, och aldrig anförande en kotiljong: ni har de flesta af de fordrade goda egenskaperna, kanske har ni dem alla; ingenting hindrar er att ah mäla er.n ; Jag skel tänka derpå,, sade Octave småleende; aren tillåt nu att jag lemnar er! Jag hör att a ;ljen spelas upp, hvilken hon lofvat mig . .