Aftonbladet – 15 juni 1857, sida 2

panna och .friska-rosenläppar, mellan hvilka yste små perlhvita. tänder. t i Men :hon gick några steg; och ham trodde tig bli varse så mycken säkerhet i hennes gån 4 att: alla hans tvifvel återkommo: Hon torde vara gifts, medgaf han för sig sjelf. Medan hans tankar sälunda vacklade bit och dit, gjorde han fåfänga bemödanden stt sätta på sig sin palstot, fortfarande oupphörligt, oaktadt uppsssarens välvisa omsorg ut vilja träda begge armarse i ena ärmen. Lyckligtvis gisk dena okända — enda orsaken ill dstta:oordextliga förfarande.emot dörs en. Ostave gjorde då ett yttarligara bemöJarde,, satte ofullständigt på sig den. obändiga palatoter och begaf sig ut springande; men hang bordsgrannar stegö upp i en vagn som väntade på dem eeh försvunno bortåt em af testrarne, utan att ham kukde hinsa dem. Är dat en flicka eller om fri? Sådant vår dat problem Octave, för att förskingra sia enslighet, bemödade sig att lösa. Har förnådde det icke, och han kom hem till sin nor, för att herätta henke sina aftosätvontyr: Min köra som, du är ex stör tokp, sade friborrinnam dAubray till honom skrattande; .i stället att äta dåligt, fem. stog. från en skänd, som vände dig ryggen, hade du gjort vättrey eftersom dina vägner uteblifvit från mötet, att komma hem oech öfverraska mig vid bordet, der jeg satte mig först ganska sont, för det jag väntade på dig. Nå,.du sti ger dig ha haft roligt: det är något; och vara kär: det är mycket; Farväl! det är tid att vi skiljas åt; jag råder dig, om du vill sofva, att för i afton afstå från att lösa problemet om fliekan eller frun. (Forts.)