Aftonbladet – 13 juni 1857, sida 2

stund tidningen endast pockar på ett bevis, som man förmodligen hoppas af diplomatiska grunder ej skall kunna framläggas, inser hela verlden, att det sanna förhållandet måste vara sådant, att det — knappast tarfvar beviset. För alla händelser kan det numera ej Cns vara af någon vigt att söka åstadkomma detta bevis, förr, än regeringen på ett eller annat sätt förklarar saken för positiv osanning, något som jag förmodar — den nog skall veta att akta sig för. Jag behöfver knappast fästa er uppmärksamhet på det föga lyckade i en annan tidnings, Dagbladets, manöver att vilja bortadvocera frågan om ett möjligen från svensk-norsk sida gjordt alliantanbud, på den grund att hvarken regeringen eller allmänna msningen inom brödrärikena kan tänkas vara för ett dylikt handtag åt — den danzrka helstaten. Häruti har Dagbladet utan tvifvel i follsste mån rätt, men det skall också denxa tidnings skurpsinnighet til för att i ett axbud om ex svensk-norsk alllans sfgjordt finna e afsigt att stärka och befästa helstatea, denna redan af Gud ech hvar maa utdömda institution. Dotis, att ea håndräekning möjligen erbjudes en ännu för ögonblieket tillfälligtvis helstatligt bestående regering, bsviser, allt noga öfrervägdt, iekå annat eller mera, än att man velat på förhand tillförstkra samma P;gering ex reserv för den händelse, att holstatasystemet förr eller senare måste öfvergifvas; vi tänka osa att intet annat särskilt vilkor varit i detta tillbud inrolveradt, än ett sådant, som — å la bonne heure — till och med af en höolstatsregering kunnat gantka väl aeeopteras; ngn vi förertålla os då tillika att det vsrit af den Batur, att det aldrig konaat blifva gällande (således ills vidare alldeles oskyldigt och iodifferent), förrän man härstädes sjelf fukpit ögonblieket inve att förklara samma vitt helatatssys.sm omöjligt. På sådant ätt skolle genom der supponerade alliansen full friret blifvit lemnad och tillvarstagea på ömse sidor, eh det torde vara svårt a!t säga, hv d man namnigen från Danmarks sida kunnat önska sig bättre, ag vill tillägga: mera storsinnadt och desintresseradt. Men tyvärr visar allt, att statskonsten härstädes ör vig i krumilurer, der ingen logik förslår till att ölja med, och att i allmänhet lynnena för dagen betämma mara öfver saker och ting, än förtroerdet Ör morgoadagen. Med det slags politiei, hvilka finna in tillfredsställelse i komplicerade oändlighetsberäkingar och en braminisk dilettantism, är det icke erna möjligt att på allvar komma öfverens, och med issa höga sjelfmy.digheter, hvilka med samma viruosaitet fantisera det ena ögonblicket öfver att abikationstema i helstatlig dur-tonart, det an-tra öfver it adoptions-tema i skandinavisk smak, det ena ögonlicket slå den hand tillbaka, som man fem minuter snare åter krampaktigt fattar, är det i ganniog en råga al vigt, om man ens har rätt för sig sjelf att tillnSrmande gå ntöfrer den konventionella och srångt formella otikeitens gräns. 8. B.