Aftonbladet – 13 juni 1857, sida 2

Köpenhamn dev 8 Juni. Utan att vara någonting så förskräckligt, som e bestämd demonsiration för skandinavismen — såsor -IFlyveposten befarade, eeh mot hvilken eventualite -Jden på förhand bade uppstämt sitt videant consule: ne quid detrimenti eapiat respublieas — kan de -lieko bestridas, att grundlagsfesten härstädes i fre oIdags dock egde en viss skandinavisk färg i så måtte tjatt de fleste talarne mer än eljest funno sig denn Igång uppmanade att beröra ögenbliekets allmänn dpolitiska ställning, dervid bland annat behofvet a den pnordisk politiks tämligen lätt erbjöd sig son ämne för betraktelsen. Den gamle Grundtvig var den jam uttryekligast behandlade detta, hvartill han äf. jven egde en särskilt och naturlig anledning deri, at föremålet för hans föredrag var Norden i allmän. Ihet, men mer eller mindre påtagliga häntydninga: åt samma håll förekommo, som sagdt är, i nästan i Bref från Danmark. den egendomliga politik regeringen senast valt att experimentera med. Att ett särskilt lefve blef utbragt för kung Oscar, bade ntan. tvifvel Sfven sin betydelse så till vida, att man vid förra grundlagsfester hållit sina festtal strängt inom gränten för de med dagens betydelse närmast gemenskap egande föremål, hvaremot mar denna gång ansåg ett undantag för brödrarikenas konung vara i sin ordning, enär förhållandena mer än någonsin tyekas mana, att man för värnandet af. sin nationella sjelfständighet och för stödjandet af sin i grundlagen af 1849 konstituerade frihet ser sig om efter en ärlig allierad oeh äfven offentligt uttalar från hvad håll man gör sig hopp om att finna en sådan. Det bekräfter sig, hvad jag i mitt sista i förbigående anmärkt, att det preussiska eirkuläret af den 20 Maj är hållet i ännu mera peremptoriska ordalag än det österrikiska. Preussen förutsätter rentaf, att det danska kabinettet är enigt med det preussiska med afseende på konseqvenserna af 13 Majprogrammet, afvaktar emeliertid att härem erfara den danska regeringeas bestämda mening, oeh förbehåller sig att, allt efter som detta ytterligare besked från Köpenhamn blir mer eller mindre i Preussens smak, vidtaga märmaro förhållniogsreglors, därvid let gamla hotet med förbundsdagen åter blifvit för sjunde resan upprepadt oeh hållet den danska regeringen för ögenan. Af allt hvad bittills varit härstäde skrifvet, med unledning af hr Halls politik och den 13 Maj, är sjalfva verket intet mera afgörande än Berlingkes artikel för i torsdags afton. Man må tilläggal, letta blad hur litet efficiel egenskap som helst, så tår det doek alltid fast som någonting högst Ppåfal-l: ande, att redaktionen så långt ifrån varit i stånd st upptråde för regeringen i närvarande fall, att er sparare i hvarje rad framskyratar en omöjligket tt, onktadt all god vilja, advocera för saken. Hvad Berlingskes yttrar med afseende på den sig allt mera onstatsrande meningen, att regeringen, i fall den vekt uttaga ett afgörande steg och så gerna strax ktta en naturlig gräms för de tyska pretentionerna, erkligen skulle haft anledniog att för följderna af n dylik nationel oeh sjelfständig politik kunna vänta g ott effektivt stöd från svensk-norsk sida, är icke et minst märkvärdiga af ifrågavarande artikel. Tidiogen besvarar nemligen de antydningar, som från iverse håll förekommit, om att något alliansanbud kulle blifvit från Stockholm gjordt, men härifrån begripligtvis afsleget, med det evasiva yttrande, att idant doek först måste bevisas. Det faller sig ör hvar och en, som förstår att aldrig så litet tyda tor, alldeles klart, att såframt vederbörande vore denna sak fullkomligt rena oeh såframt ifrågaarande antydningar saknade all grund, hade man felbart satt Berlingske i tillfälle att kunna rentnt irklara dessa versioner för sapningoläsa. I samma!k FT TYTYTTTYT Tr