SR nd te Nr ER SNR LR RETT RN andlingarne. Iogressen till 3:e punkten remitterades till följd af de fattade besluten öfver sjelfva punkten. Derefter föredrogs oeh bifölls 4:e punkten, innehållande utskottets afstyrkande af hr Wallenbergs motion om jernbanans ledande öfver Mälaren på nå;ot afstånd från Stockholm med en bibana till och en bangård i bufvudstaden. Slutligen föredrogs 5:e punkten angående bangårdarne i hufvudstaden, hvilken punkt återremitterades på yrkande af br tGråå, hvari hela ståndet tycktes instämma. DAGENS PLENA. Ridderskapet och adeln. Sedan ordalydelsen af beslutet om anslags beviljarde för södra stambanans fortsättning från Lund blifvit närmare bestämd derhön, att den beviljade :umman af 4,365,000 rdr skulle afse denna banas fortsättning mot norr förbi Finjasjön, har derefter idderskapet och adeln under heia förmiddzgens pl!e10m sysselsatt sig med jernvägsbetävkandets 10:de ruvkt, tillstyrkande att rikets ständer måtte, för amläggningen och fullbordandet af en del utaf sammanbindningsbanan mellan Örebro och Askersund, eller jernrägen mellan Örebro och Halsberg, bevilja och anvisa en anslagssumma af 1,400.000 rdr rmt. Frib. Akerkjelm och hr Hjärne, som båda sökte ådagalsgga att den ifrågasatta kanelanläggningen mellan Örebro och Askersund och hvilken men ansett skulle göra decna bava öfverflödig, vore overkstälbar i anseende till alltför ringa tillgång på vatten för slusmingen, yrkade bifsll till denna punkt, anmärkende dervid hr Hjärne, att detta vore så mycket mer af behofvet p)kalladt, som vestra stambanan med de för hennes framförande till Örebro af ståndet anslagna 13 mill. rår ej skulle förslå att föra denna bana närmare än omkring 2 mil från nämde stad. Under diskussionen åda falades emellertid huru illa ett sådant beslut skulle stå tillsammans med det beslut ståndet fattat om vestra stambanans fortsättande till Örebro, dervid det blifvit åt K M:t öfverlemnadt att bestämma riktningen, som sålunda ganska väl kunde komma att just utgöra den i förevarande punkt åsyftade förbindelsen mellan Örebro och Halsberg. Detta insåg också slutligen friherre Åkerhjelm, som derföre förändrade sitt yrkande derhän, att han föreslog. det ridderskapet och adeln måtte för sammanbindningsbanan mellan Örebro och Askersund anvisa 1,400,000 rdr, att användas till den del af nämde bana, som K. M:t pröfvar skäligt böra påbörjas. I detta yrkande förenade sig också hrr Hjärne, Heykensköld, Tham, Carl Wilh., och v. Kromer, R., hvilka tvenne sistnämde talare ansågo kanalanläggning ej kunna komma i fråga, i anseende till Hjelmarens sänkning, som väl förr eller senare skulle komma till utförande, och genom hvilken kanalen blefve obrukbar. Deremot erinrades af en mängd talare, att det vore för tidigt att nu besluta om denna bana, enär en närmare undersökning och utredning dessförinnan borde ske, huruvida hinder verkligen mötte för kanalonläggningen, hvilken dessa talare, och bland dem synnerligast hr IE. v. Troil, ansågo vara af ojemförligt mycket större vigt än jernvägen, synnerligast i militäriskt hänseende och för att, om man en gång skulle nödgas utrymma Mälaredalen och repliera på Sverges eentralfästning, Karlsborg, sätta skärgårdsflottan i tillfälle att draga sig tillbaka från Mälaren till Wettern. Ett annat skäl till uppskof med belutet vore, att det kunde anses tvifvelaktigt om denna bana borde såsom stambana anläggas, eller om den ej hellre borde, i likhet med banan från Mariestad till stambanan, betraktas såsom en bibana, som borde genom enskilt företagsamhet, huru med understöd af staten, åvägabringas. Bland förfäktarne af dessa skäl yrkade några återremiss, andra afslag. För återremiss uppträdde friherrarne Tersmeden, Sprengtporten, A. Raab och R. Cederström, htr Montgomerie-Cederhjelm och Mannerskants samt grefve A. E. v. Rosen, hvilken sistnämde dock var af den åsigt, att skärgårdsflottanilätteligen kunde äfven på jernväg förflyttas från Hjelmaren ler Mälaren till Wettern. Frih. Tersmeden anförde dessutom det särskilta skäl för återremiss, att beslutet borde anstå intilldess rikets ständers definitiva beslut i afseende å vestra stambanans fortsättning från Göteborg blefve kändt. För afslag yttrade sig dermot hrr Emil e. Troil, L. J. Hjerta, Lefren och RB. T. Cederschiöld samt grefvarne Hamilton och Anckarsvärd, hvilken sistaämde förklarade det vara alldeles omöjligt att statsutskottet skulle kunna åstadkomma n sådan undersökning af företrädet mellan kanalceh jernvägsanläggning, som den man önskat, såvida .cke med denna undersökning skulle tillgå på samma knapphändiga sätt, som för en del af de föreslagna jernvägarne. Sedan derpå vid propositionernas framställande insen röst höjt sig för utskottets förslag, begärdes voering i afseende på frih. Åkerhjelms förslag. Dervid yppade sig dock olika meningar huruvida konraproposition skulle blifva på återremiss eller afslag, ceh segrade den senare meningen med 68 röster mot 62. Vid den slutliga voteringen utföllo 67 röster för frih. Äkerhjelns förslag, men 74 för afsag, som sålunda blef ridd. ech adelns beslut. ; Presteståndet. Föredragningen af jernvägsbetänkandet fortsattes Från och med 15:de punkten, hvari utskottet tillstyrker, tt inkomsterna och utgifterna å jernvägarne skola .ärskilt redovisas, att den möjligen blifvande behållningen skall såsom förskott ingå till fonden för ernvägsbygnader, samt att, om brist uppstår, deinikomsteraa öfverstigande utgifterna borde förskottsvis af nämde bygnadsfond bestridas. På yrkende sf prosten Tellbom, som framstälde det betänkliga det af utskottet föreslagna hopblandandet sf bygvadsfonden och den fond, som borde bestrida n: derhållskostnaden, återremitterades denna punkt. .6:de punkten, hvari afstyrkes ett af K. M:t äskadt 3rskilt kreditiv af 5,000,000 rår rmt för jernvägsrbeten, bifölls utan diskussion. I afseende på 17:de vunkten, hvari utskottet tillstyrker användardet af ommenderingar ur indelta armån till jernvägrarbeen, yrkade doktor Säve den förändring, att framför rdet kommenderingar skölle tilläggas orJen sutom rbetets behöriga fördelning på de beslutade jernägssträckningarne.. Detta yrkande bestriddes af oktorerna Gumelius och Nordlander, prosten Bolmerg och kyrkoherden Otterström, som ansåg : sjelfva rbetets beskaffenhet kräfva en södan arbetets fördelng och att denna sak bäst kunde regleras af (. M:t en arbetschefen, Punkten bifölls oföränrad. — 18:de punkten, hvari tilistyrkes, att stats.ontoret må af riksgäldskontoret erhålla ersättnir ör förskjutna medel till förberedande undersökningar ifölls utan diskussion. — 19:e punkten, tillstyrkande it anslag af 150,000 rdr rmt till förberedande un ersökningar, bifölls med den på prof. Agardhs förslag jorda förävdring att orden de län, genom hvilka :atens jernvägar komme att anläggas, utbyttes mot rden de län, inom hvilka undersökningarne anstälag. — 20:2 och 21:a punkterna, afstyrkande af Nils svensson och hr Henschen väckta motioner, biföllos itan diskussion. — 22: punkten, afstyrkande af vice almannen Anders Andersson väckt förslag att skaten å bränvins. tillverkving och försäljning måtte anändas till jernvägsbygnader, bifölls sedan doktor andberg afstått från sitt yrkande om uppskof med enna punkt, tills 24:e punkten förekom. — 23:e ankten, afstyrkande inom bondeståndet väckt förslag tt till jernvägehogrodor snetnda hankovinsten. bi