— GÅRDAGENS AFTONPLENA. Kl. 6 e..m. Ridderskapet och Adeln. Hr v; Knorring anmälde sin reservation mot ståndets beslut i afseende å första mom. af 6:te punten och första mom. af 7:de punkten i jernvägsbetänkandet (angående Katrineholmsoch Upsalabanorna), instämmande i afseende å förstvämde punki i hr Bildts reservation. Derefter föredrogs 8:de punkten i jernvägsbetänkandet, hvari tillstyrkes, att rikets ständer, för påbörjande af arbetena å nordvestra stambanan mellan Arvika och norska gränsen, måtte anvisa en summa af 1,000,000 rdr rmt, under förutsättning, att åtgärder samtidigt varda vidtagna för att å norska sidan möta och fortsätta denna jernvägs anläggning,. General Lefren yrkade, under erinran att denva bana komme att utgöra ett helt för sig och vore af synnerlig politisk vigt, enär den komme att bereda en snabb kommunikation med brödrariket, att utskottets tillstyrkan i denova punkt måtte bifallas, endast med den modifikation, att i stället för orden sunder förutsältning måtte sättas omed vilkoi. Friherre Cederström, R. ville äfven bifall i afseende på summan och med enahanda förändring i redaktionen som hr Lefrån föreslagit, men önskade att beloppet måtte användas till förberedande arbeten icke blott på vägen Arvika-nporska gränsen, utan äfven på vägen Kristinehamn-Arvika, hvars vigt och fördelar han sökte ådagalågga. Presidenten Westerstrand yrkade deremot afslag å denoa punkt. Hr Bildt redogjorde för de politiska och militära skäl, som föranledt utskottets tillstyrkan. Så vidt referenten kunde uppfatta, hvarken till eller afstyrkte tal. för öfrigt punktens antagande. Frih. 4. C. Raab yrkade bifall till punkten, men motsatte sig frih. Cederströms förslag. Hr Adelborg ansåg den ifrågavarande banan af vigt icke blott i politiskt, utan äfven i ekonomiskt hänseende, synnerligasi med afseende på afsättningen af spanmål till Norge, och tillstyrkte derföre bifall. Grefvarne Liljecrants och Ugglas instämde med hr Lefrån och ansågo båda, att om någon tilfällig menvingsskiljaktighet uppstått mellan svenskar och norrmän angående en gemensam angelägenhet, borde man icke deraf låta inverka på sig derhän, att visa obenägenhet mot norrmännen. I förevarande fråga vore fördelen derjemte afgjordt på Sverges sida. Hr Mannerskantz ansåg den förevarande banan ej vara af något så vigtigt behof påkallad, att man för henne borde frångå den af majoriteten hyllade åsigten, att arbetena ej böra splittras på flera håll, och detta så mycket mer som meningen dessutom icke vore någon annap, än att visa sympati för en förbindelse med Norge. Tal. intresserade sig så mycket som någon annan för föreningen med Norge, men .ansåg icke derföre att-man borde vidtaga ätgärder, som innefattade blott och bart en demonstration. Det redan begångna misstaget att börja på 2 ovigtiga ändpunkter borde ej förvärras genom att börja på en tredje oriktig ändpunkt. Dertill komme slutligen, att om sommaren, den enda tid då ifrågavarande bana skulle vara af något gagn, finnas andra goda kommunikationer med Norge. På grund af alla dessa skäl yrkade talaren afslag. Frih. Cederström uppträdde ånyo och förklarade sig böra, då hans förslag om medlens användande äfven för ChristinehamnArvikavägen ej rönt någon sympati, återtaga detsamma, ehuru han ej frångick sin åsigt om dess industriella vigt. Vid anstäld votering afslegs dea 8:de punkten med 90 röster mot 70. Mot beslutet reserverade sig grefve Björnstjerna, general Lefren, frih. Th. Cederström samt hrr Adelborg, Funck och Lannerstjerna, yttrande dervid grefve Björnsijerna, det han ansåge ridderskapet och adeln hafva genom detta beslut beträdt en bana, hvilken man nyss beklagat att norrmännen inslagit. Derefter föredrogs 9:de punkten, tillstyrkande att rikets ständer måtte, för den till Lund redan färdiga södra stambanans fortsättning mot norr förbi Finjasjön till Lagaådalen, anvisa 6,815,000 rår, och för fullbordande af bangården jemte verkstäderna i Malmö samt återstående bangårdsarbeten vid Lund 260,000 vrdr.n Landshöfdingen S. G. v. Troil åberopade hvad han under de gemensamma öfverläggningarne anfört angående Smålands behof af kommunikationsanstalter, yrkade. att ridderskapet och adeln måtte, för fortsättning af södr. stambanan från Lund förbi Finjasjön mot Jönköping, bevilja 6,815,000 rdr, med öfverlemnande åt K. M:t att efter anstälda ytterligare undersökningar bestämma banans riktning i öfrigt; vidare 260,000 rdr för bangårdarne i Malmö och Lund, samt slutligen till företagande af förberedande svårare arbeten på vägen från Falhköping till Jönköping och från Jönköping vidare söderut 1,300,000 rdr. Detta förslag understöddes af hr Tornerhjelm, hr Munck och grefve G. Posse, hvilken sistnämde såsom skäl för ett snart åstadkommande af en snabb kommunikation mellan Skåne och de öfre delarne af landet, enkannerligen Stockholm, anförde sina farhågor, att Skåne i annat fall kommer att isolera sig från det öfriga Sverge, så småningom sluta sig till sitt gamla moderland och blifva ett slags svenskt Sebleswig-Holstein. Ett betänkligt symptom till en sådan isolering företedde sig redan i den skånska adelns fåtalighet på riddarhuset, hvartill orsaken låge i bristfälliga kommunikationsanstalter. Kommunikationerna borde alltså upphjelpas genom jernvägsan:äggningsr, på det den skånska adeln skulle blifva talrikare representerad på riddarhuset. Friherre Sprengtporten förordade utskottets förslag i afseende på banan fiån Lund inåt Småland, men motsatte sig anslag till Falköping-Jönköpingbanan. Frih. Stjernstedt, med hvilken-förenade sig hr Adelborg, yrkade deremot att blott 4,000,000 rdr skulle anslås för banan Lund-Finjasjön, men resten af den utaf hr v. Troil föreslagna summa af inalles 8,375,000 rdr beviljas för arbetena å banan Falköping-Jönköping. Frih, 4. C. Raab, med hvilken efter hand förenade sig frih. C. A. Raab hr Mannerskante och grefve A. E. v. Rosen, ville deremot, i anseende till bristande under: sökningar i afseende på lämpligaste riktningen för banans sträckning norr om Finjasjön, endast bevilja