kr sar mag då rot ng RE Ar SN Rn NAN gon bana, så-ida den icke utginge från Stockholm. Representanten från Upsala torde vara bunden sf sina kommittenters enahanda förklarande i afseende på Upsala; 5 å 6 jordegare inom Södermanland hafva förordat den södra vägen. Vid sådant förhållande är det besynnerligt, att just från den sidan enskilta intressen tillvitas den andra sidan. År 1848 voro icke meningarne delade om riktningen af den stora pulsådern för rörelsen mellan österoch vesterhatvet, ej heller vid 1850 och 1851 årens riksdag, då en räntegaranti beviljades åt ett bolag för byggande af Örebro-Hultbsnan, och var det allmänt antaget, att Örebro skulle tagas till utgångspunkt, på det att både Stockholm och Göteborg skulle söka närma sig vämde stad, och jernbanan sålunda påskyndas. Smma åsigt delade 1853 års ständer. Sådan var ställningen, då oförmodadt några possessionater från Södermauland framkommo med en petition, att undersökniog måtte anställas om banans dragning genom Södermanland. Detta påstods icke härleda sig af enskilt intresse, ty då detta öfverensstämmer med kommunernas, venämnes det kommunalanda ; men en sådan kunde ju äfven anhängarne af jernvä en norr om Mälaren vilja visa. Man bade förebrått anhängarne af vägen norr om Mälaren, att de skulle upp: trädt mot statsskuldsystemet först sedan de började frukta att vägen kunde komma att gå söder om nämde sjö, men projektet om ett lån af 120 millioner framkom icke förr än samtidigt med tillkännagifvande af K. Maj:ts förslag att banan skulle gå söder om Mälaren. Talaren öfvergick till den finansiella ställningen med den anmärkningen, att siffror betyda ingenting utan under en viss förutsättning. Att såsom en talare gjort jemföra den nuvarande produktionen med hvad den var för 20 å-25 år sedan, är ej riktigt. Hemligheten af nutidens produktion ligger deruti att öka densamma så, att man, genom en liten vinst på hvarje del man producerar, kan genom den ofantligt stora produktionen bereda sig enahanda eller större vinst än förut. Härigenom har produktionen ökats omätligt öfver hela verlden. Talar man således om en ökad produktion i Sverge, så bör man ställa den i jemförelse med andra länders, och då skall den befinnas jemförelsevis oändligt liten. Jerntillverkningen t. ex., som i Sverge tredubblats, har i England, Amerika och Steyermark 2 till 300-dubblats. Deona Sverges ringa produktion i förhållande till andra länder kunde vara ett skäl att tala mot statsskuldsystemet; och det lyckliga förhållande, som finnesministern vidrört, hade icke ingifvit systeme.s anhängare den tanke, att kapitalerna i Sverge ökats till den grad, att man kunde göra ett inbemskt statslån. Tendensen i hr Gripenstedts yttrande syntes vara att uppmuntra till ssatslån, och det förekom nästan såsom vi gjorde illa, om vi i fråga om skuldens belopp stannade något efter de nationer, hvilka under ärbundraden ådragit sig en sådan. Dermed torde dock böra dröjas till dess krig eller andra olyckliga förhållanden hotade vårt sjelfbestånd, och det vore icke skäl att genom bakvända åtgärder skämma vår kredit. Den hvilar på förtroende, men sådana propositioner som den af regeringen framstälda att till ränteoch amorteringsfond använda öfverskottsmedlen torde icke ingifva utländningen någon tillit till våra finansiella operationer. Öfverskottsmedlen vore en alltför prekär bas att derpå grunda ränta och amortissement. Utskottet hade icke heller antagit detta förslag, men deremot föreslagit att. driftoch underhållskostnader, ifall jernvägens inkomster icke räckte till, skulle tagas af bygnadsfonden. Om man skulle låna icke blott för att bygga jernvägar, utan äfven för att underhålla och drifva dem, då finge utländningen i sanning föga skäl till förtroende för våra finans operationer. Tal. erinrade sig huru för några veekor sedan, då rikets ständer beviljat frikostiga anslag till jernvägarne under detta år, beslutet derom knapt var fattadt, förrän riksgäldskontorets fullmäktige tillkännagåfvo, att kontoret saknade tillgångar, och kontoret skulle, om icke rikets stäfder bevilja anstånd med kreditivets inbetalning till banken, nödgas göra bankrutt. Dessa åtgärder äro väl icke egnade att ingifva representationen, nationen eller utlandet något törtroende. Också skyndade utländska bankirer, som snart fingo notis om svenska statens förlägenhet, att göra ett låoeavbud så förolämpande, att till och med statutskottet nödgats afstyrka dess antagande. Man borde således icke lättsinnigt inkasta sig i eit lånesystem, helst vi med afseende å hvad som passerat icke kunna hysa tillit till statsutskottet. Det torde icke stanna vid de 120 millionerna; då statsutskottet icke tilltrott sig på annat sätt vinna bifall för systemet vid denna riksdag, än att utlägga långa trådar till ext nät för att fånga de flesta provinsintressen, så torde samma metod komma att följas under stundande riksdagar. Södermanlands exempel torde nog snart mana alla provinser att göra choque på statskassan. Förhållandet med anslag är icke detsamma i Sverge som i andra länder, der propositioner om anslag komma från regeringen. Enskilta motioner i detta afseende hafva :är deremot den största chansen för framgång; ty dessas upphofsmän kunna genom ackorderande med kamrater betinga sig vissa vilkor, hvilket också gör att statsskuldssysiemet är farligare i Sverge än i andra länder, der regeringen mäter sina propositioner efter tillgångarne. En naturlig gräns mot bifallande af sådana anslag har hittills legat deruti, att vi icke haft tillgångar, men beslutar man ohejdadt upptaga statslån, så lägges tid efter annan till en million. Tal: påminte om huruledes den samma af 3 millioner, som ständerna 1848 åtogo sig att betala med 1 million om året, på ett ganska känbart sätt höjde debetsedlarnes belopp med .:del, samt huru mycket känbarare det skulle blifva, då n summa af 10 å 12 millioner skulle om året erläggas i ränta, amortissement, driftoch underhållskostnad. Lämpligheten af Jån hade af åtskillige talare frambållits. Lån betyder, som förut blifvit yttradt, att genom tillbjelp af kredit göra förskott af de kapital, som genom produktionen skola alstras. Men det vore just fråga om det blefve någon produkt, och komma 120 millioner att nedläggas på jernvägar. så litet gagnande som visss af de nu föreslagna, fruktade talaren att tillskott finge göras, men produkten blefve ripga. Det har yttrats, att produkten blir indirekt; detta beror likväl på i hvilka trakter stambanorna läggas. Lämpligheten af låns upptagande beror således på om ändamålet är produktivt. Kunna jernvägarne ej sjelfva bära utgifterna för underhåll, ränta och amortisse-. ment, drabbas jorden deraf, ty när staten behöfver penningar, och vanliga inkomstskatter icke räcka till, då måste man lägga dem å den synliga förmögenheten eller jorden. Talaren ville, i motsats till det åberopade exemplet med Belgien, i afseende på inkomster af jernvägar, anföra ett annat. Ett bolag anlade jernväg på den korta sträckan mellan Kristiania och Mjösen. Den bygdes under de gynsammaste förhållanden, med beräkniog på den största trafik och med den största ekonomi. Första året gaf denna bana 2!l, af teckningssumman, men andra året nedgick behållningen så, att den icke gaf mer än 1!7,. De prioriterade, utgörande hälften, fingo nemligen 3. Det vore väl då icke heller att boppas, det en lång stambanas sträckning här i landet skulle gifva någon stor afsastning. Talaren nekade icke att bevilja anslag och motsatte sig icke att till någon del lån gjordes för jernbansanläggningar, men gillade ej ett skuldsystem, som skulle föranleda först en skuld af 120 millioner och sedermera kanhända till oberäkneligt belopp. Den strategiska delen ville talaren icke fästa sig vid, kunde deck icke undgå att bemärka det besynnerliga uti, att då hofvudstaden: af strategiska skäl anses böra hafva jernbanor, dessa förläggas den ena norrut öster om Sigtunafjärden, på endast 3 å 4 mils afstånd från hafvet, den andra åt söder så belägen, att den icke endast vid Södertelge utan äfven vid THatsncs liggAaAr nå Att bornnokatte afständ samt nn.